Finns det ingen ledning att ställa till svars?

Så korta yttranden som i Dagens intervju med bisp Eva Nordung Byström i Härnösand kan lätt missförstås. Det är synd att hon inte får mer utrymme. Perspektivet är intressant.

Bispen påpekar att en webbkampanj trots allt bara är en webbkampanj. En sådan kan startas i ett syfte, sen vet man inte vart det hela tar vägen. Det beror på de som deltar, och hur som helst är handlingen att gå med i en FB-grupp ganska begränsad.

Det är så lätt att uttrycka en åsikt, posta en uppmaning och gömma sig bakom något som inte förpliktigar.

Sant. Med tanke på det höga tonläget kan man tro att det handlar om något mer väsentligt än så, som om Svenska kyrkan sagt nej till att delta i en internationell insamlingskampanj eller så. En storm kring en Facebook-grupp borde vara en storm i ett vattenglas, som bispen säger. Å andra sidan handlar nog konflikten mindre om själva FB-gruppen, och mer om att Svenska kyrkan har en hög befattningshavare som yttrat sig på ett olämpligt sätt – och på intet sätt verkar vilja pudla för detta.

Det andra intressanta som bispen i Härnösand har att komma med är detta.

(Dagens reporter:) Men nu är det Svenska kyrkans ledning som har anklagas för att inte visa tillräckligt stöd för förföljda kristna?

– Och här finns ett grundläggande problem som gör att debatten blir missriktad. Svenska kyrkan har inte någon sådan ledning som medierna envisas med att ställa till svars. Kyrkomötet fattar beslut om styrdokument, biskopsmötet om tro och lära. I övrigt består kyrkan av självständiga församlingar och pastorat där man fattar lokala beslut. Så det finns ingen enda ledning som man kan kritisera eller debattera med, ingen som fattar beslut om att vi ska tycka si eller så. Vi måste lära oss om hur kyrkans organisation ser ut innan vi kritiserar den. Som det är nu skäller man på ärkebiskopen för att hon inte uttalar sig, som om hon var någon sorts president. Det kan bli väldigt fel.

Det finns ingen ledning. Ehm. Nä, riktigt så menar hon nog inte. Hon menar nog att just biskoparna inte har den makt som folk tror. Ändå flänger ärkebiskop Antje Jackelén omkring i Almedalen och debattartiklar sig som om hon vore makthavare, snarare än galjonsfigur krönt med mitra istället för krona. Så som strukturen och makten i Svenska kyrkan nu ser ut, kanske ärkebiskopen egentligen borde nöja sig med att inviga saker (vilket man på kyrkiskt sätt oftast inte gör genom att klippa av band utan med annan slags högtidlighållande) samt döpa prinsar och prinsessor.

Makten ligger istället hos ett någorlunda demokratiskt valt kyrkomöte, som motsvarar riksdagen fast bara sammanträder ett par gånger per år, samt kyrkostyrelsen som motsvarar regeringen – och så i byråkratin. Kyrkokansliet. Kurian i Uppsala. Samma som fick för sig att ändra sitt uppdrag att åstadkomma en varsam revidering av kyrkohandboken, till att istället göra om drastiskt eftersom de själva fann det lämpligt.

Det är en medlem i denna kuria som yttrat sig olämpligt, och inte tagit ansvar för det – bara sagt att han yttrat sig som privatperson, vilket han nog inte kan göra. Vem skulle ha makt att förmå honom att förstå detta? Kyrkokansliets chef – som kanske tycker samma som komm.chefen Sjöberg. Och så kyrkostyrelsen. En styrelse yttrar sig inte utan att först ha sammanträtt om saken, väl. Det här låter väldigt tungrott. Sålunda kan komm.chef Sjöberg blogga och Facebooka på. Hur länge det dröjer innan han lyckas röra upp himmel och jord nästa gång återstår att se.

Bisp Eva N B säger också

– Sedan så verkar man inte vilja ta till sig att Svenska kyrkan har ett omfattande internationellt arbete där man dagligen jobbar med stöd till förföljda kristna. Via samarbetskyrkor stödjer vi församlingar på plats och i Sverige arbetar församlingarna med utsatta kristna grupper som kommit hit. Det kan man läsa om på vår hemsida. Av säkerhetsskäl kan man inte alltid skylta med allt man gör, men i den pågående debatten får man intrycket att Svenska kyrkan inte gör någonting. Det är ett mycket nonchalant och sorgligt sätt att hantera fakta på.

Kyrkan består av församlingar och pastorat. Det är de som agerar – eller inte. Och det är dem man eventuellt kan ställa krav på, vad gäller vad de gör för förföljda kristna. Hum. I och för sig skulle man nog kunna ställa till något större, på nationell nivå, om man ville. Men ändå.

Det kan nog finnas skäl till att just Eva Nordung Bylund är den som påpekar att biskopar gärna blir hudflängda i media fast de egentligen har liten möjlighet att styra över det som de blir hudflängda för. Tydligen har hon i sitt eget stift kämpat emot en förändring som än mer minskar biskopens makt, men blivit nedröstad i stiftsstyrelsen. (Det här är ett sådant fall där jag litar på Bloggardag alltså Dag Sandahl som källa: när han själv läser dokument och skriver om dem. Annat han skriver kan ha vilken källa som helst, inklusive löst skvaller.) Vad gäller det ärendet uppger och tänker Sandahl

När det fanns en konflikt som tycks motsvara denna i Växjö stift, avgick biskopen. Eva Nordung Byström är nog personligen mer charmerande än Sven Thidevall, så det behöver inte bli så. Men är det en grundläggande konflikt som äventyrar samarbetet på stiftskansliet, brukar lösningen vara att någon får gå. Det ska inte uteslutas att det blir biskopen, om man analyserar den kyrkostruktur och styrningen av den, som vi numera har – eller för den delen om man analyserar det fattade beslutet.

Om ingen får gå, antar jag att det kan fortsätta kärva ordentligt.

Liten formell makt, men den som alla ställer till svars om det blir fel. Det verkar inte lätt att vara biskop.

Att ge biskoparna rösträtt i kyrkomötet och åter sätta dem som chefer över kyrkoherdarna är nog ett absolut minimum. I övrigt tjatar Rebella som en gnu att vi borde studera hur kyrkorna Church of England organiseras och styrs. Där har biskopskollegiet en inte oväsentlig formell makt, utan att gå så långt på den punkten som det katolska systemet – och det är väl ändå rimligt, om man nu ska ha biskopar. Därutöver borde vi kika på de lutherska folkkyrkorna i våra nordiska grannländer. Är det samma kyrkliga oreda i Norge, Finland, Danmark? Om inte – varför?

Jag såg några röster som tyckte att bisp Eva N B i Härnösand bara försökte skylla ifrån sig, slippa ta ansvar. Det tror jag inte alls. Jag tror hon fullt ärligt menar det hon säger, och jag tror hon har goda skäl. Sen kanske det är lite malplacerat just i Mitt kors-bråket, där den makt som borde ta ansvar för sina handlingar snarare finns i Uppsala-kurian. Å andra sidan kan tydligen ingen biskop tvinga den kurian att göra vad den borde.

Skjut inte på bisp Eva, n.b. (sic) för den intervjun. Hon gör nog så gott hon kan.

 

Länkar

Bisp Eva Nordung Byström i intervju i Dagen. 22/8
http://www.dagen.se/biskop-debatten-kring-mitt-kors-ar-en-storm-i-ett-vattenglas-1.768905

Bloggardag om konflikten i Härnösand. November 2015
http://bloggardag.blogspot.se/2015/11/konflikten-i-harnosand-127.html

Sofia Lilly Jönsson i Expressen om att ärkebiskopen inte har mycket makt. 10/8
http://www.expressen.se/kultur/att-skalla-pa-antje-jackelen-hjalper-inte/

Annonser

3 thoughts on “Finns det ingen ledning att ställa till svars?

  1. Det blir ändå lite platt att säga att kyrkan mestadels agerar lokalt i internationella frågor när den Internationella avdelningen sitter i Kyrkan hus.
    Därifrån tas många initiativ som sipprar ner till församlingarna om allt ofrån rättvisemärkt kaffe till handelsbojkott mot israel.
    Så om man tycker att någon av dessa idéer är dåliga så är det faktiskt relevant att kritisera någon på toppen.
    Väldigt ofta blir föremålet för kritiken det något personliga Kyrkans Hus.
    Förmodligen med all rätt, men kritik tenderar också att kleta av sig på galjonsfigurerna i toppen, i detta fall i form av ärkebiskopen.

    Gilla

    • Det kanske ska stå ”det något opersonliga”?

      Det blir alltmer uppenbart att Svenska kyrkan verkligen har ett kuriaproblem.

      Jag tolkar denna intervju mest som uttryck för vad jag tror är bisp ENB.s känsla – OBS tror, jag har ingen direktlina in i hennes huvud – av relativ maktlöshet, eller åtminstone att formellt vara ansvarig för mycket mer än hon eg. kan styra. Jag tror den är hennes sätt att försöka sätta fingret på de strukturella problemen. (Som sagt: tror.)

      Gilla

  2. Ping: Visad medkänsla inom en grupp eller familj är inte ett angrepp på utomstående. (inkl. länksamling) | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s