När du är så blöt att du nästan rinner bort

När jag läser om de som försöker hävda vad de menar är kristen sexualetik, och polariserar gentemot RFSU som väl närmast ska föreställa ondskan själv. När jag minns min egen ungdomstid, vilka budskap man fick från kamratkrets och från det ”officiella”, skola etc. I bägge fallen saknar jag den gamla tjejtidningen Darling.

Hur skriver man om att lyssna på sin kropp och på vad man själv vill, utan att verka mammigt förmanande och egentligen ha i bakfickan att det nog inte är bra om ni sysslar med sex alls, jag bara förklär det budskapet lite? Hur kritiserar man den hets till sex som unga utsätts för, utan att låta som sipp moralist? Det är inte lätt.

Sexualrådgivare funkar som människor i gemen. Väldigt ofta är deras budskap ett slags antites mot de budskap de själva fick, som de inte tyckte var lyckade. När jag var ung försökte man avdramatisera. Tydligen blev unga kvinnor på deras tid besvikna, när det första samlaget inte var någon särskilt fantastisk upplevelse. Deras lösning blev att rakt ut skriva ”förvänta dig inte att det ska bli särskilt bra första gången”. Det är väl i och för sig realistiskt, men kanske inget bra råd i en tid när sex blivit till något man ska göra, något man ska vilja göra. Själva gjorde de sina första erfarenheter med pojkvännen, efter att ha blivit säkra på att det skulle ”bli de”. Sex var omvälvt med romantiska fantasier, på ett helt annat sätt, och det ville de riva ner. De lyckades, men de förstod inte riktigt den tid de talade till.

Vad jag hade önskat att jag fått höra när jag var ung, är ”när du är så blöt att du nästan rinner bort, då är det läge”.

Det kanske inte är ett råd som sexualrådgivare kan ge. Människor är som bekant olika. En del kvinnor blir mindre blöta än andra, men är ändå fysiskt redo. För det är ju så: en kvinna måste vara fysiskt redo, om hon ska genomföra penetrativt sex. Annars gör det ont. Mannen har svårt att genomföra penetrativt sex utan att ha uppnått tillräckligt hög nivå av upphetsning. Kvinnan kan (oftast) göra det, men det har sitt pris.

Lite ont, gör det något? Nja, i och för sig. Lite ont är väl inte hela världen. Men det beror på. En kropp som ska lära sig utöva sex med någon annan ska helst inte ha lärt sig att förvänta sig smärta, eller ens obehag. Det krånglar liksom till det helt i onödan.

När det diskuteras huruvida man ska ”ställa upp för den andres skull” vill jag säga till tjejer och unga kvinnor att absolut inte. Åtminstone inte medan du är riktigt ung, alternativt mindre ung men oerfaren. Inte så länge du inte verkligen vet hur du fungerar. När du vet vad riktig kättja är, då vet du skillnaden mot när kroppen inte riktigt är med och då kanske du kan avgöra om du, för en gångs skull, vill sträcka dig till någon typ av undantag. Då märker du hur din kropp reagerar på det, och vet om det är något som du kan göra om – eller inte.

Vestibulit är ett vanligt problem nuförtiden. Jag har ingen vetenskap som stöd – jag är inte sexolog – men tills jag får skäl att tro motsatsen, kommer jag förbli övertygad om att ett mycket stort skäl, kanske största delorsaken är att kvinnor alldeles för ofta genomför vaginala samlag utan att vara tillräckligt kåta. Kroppen är inte gjord för det. En massa saker kan haka upp sig. Vestibulit kan bli en följd. Vaginism en annan.

”Bara om du själv vill” hette det när jag var ung. Men hur vet man när man vill? Om jag tar ett viljemässigt beslut att vilja, för att jag t.ex. vill bli av med oskulden. ”Vill” jag då? I juridisk mening: ja, jag har givit mitt tillstånd (eller till och med initierat handlingen). I biologisk: nej.

Det risk jag framför allt ser med vår slit- och slängkultur vad gäller sex är att unga kvinnor vänjer sig vid sex där de inte helt är med. Tillfälliga historier kan funka för kvinnor, absolut. Vi är som bekant olika. En del vet precis vad de vill ha, och hur de ska se till att få det. Men rent genomsnittligt funkar de sämre för kvinnor än för män. Kvinnor har lättare att få orgasm (vid sex med någon annan än sig själv) i förhållanden. Det krävs oftast lite mer. Det är en sak. En annan att kvinnan nog är mer fysiskt sårbar än mannen under själva sexualakten. Det är framför allt vi som kan få ont, och om vi fortsätter hantera sex fel – det vill säga utöva det utan att vara fysiskt redo – kan få uppleva att ens egen sexualitet inte riktigt vill vara kompis längre.

Var det bättre förr?

Det tror jag faktiskt inte alls.

Det där blodet på lakanet på bröllopsnatten – hur tror ni det kom dit? Det är inte särskilt många kvinnor som har såpass mycket mödomshinna/slidkrans (stryk det som ej önskas) att det blir blod av det skälet. Att oskulder normalt blöder är en ren myt. I de flesta fall torde blodet bero på att bruden inte är i närheten av så kåt som krävdes. Men det ska ju samlagas på bröllopsnatten, så vad gör man? De flesta av brudgummarna gjorde förmodligen bara sin plikt. Förmodligen var det inte särskilt kul för dem heller. Särskilt mycket aning om varför det blev som det blev kan de inte ha haft. Vilken underbar start på sexlivet, för båda två.

De allra flesta kvinnor torde ha erfarenhet av sex när de inte varit tillräckligt kåta för att det riktigt skulle funka. Att bara vara halv-varm i kläderna någon enstaka gång är väl ingen direkt fara. Problemet är om det blir ofta, och framför allt om man inte riktigt upptäckt skillnaden. Inte förstår den. Inte förstår vad som är fel.

Men hur pratar man om sånt här. Det går inte. Man vill ju inte låta moralistisk. Man vill inte låta pekpinnig, eller som om man försöker skrämmas.

När den här texten var nästan färdigskriven dök en nostalisk artikel om Darling upp i DN. Plötsligt insåg jag vilken tidning som hade kunnat föra fram ungefär det här mycket bättre än vad jag gör. Den kaxiga storasysterrösten, som kom när jag var för gammal för att på allvar bli en Darlingtjej och som somnade in bara ett år efter att jag upptäckt den.

Din röst är saknad, Darling.

(Vad har detta blogginlägg att göra på Rebellas blogg för religiösa funderingar? Lugn i stormen. Jag ska följa upp och knyta ihop.)

 

Länkar

Nostalgisk artikel i DN om tidningen Darling. Artikeln nämner inget sexrelaterat, men vi är många som minns hur man hanterade ett visst tema (som är lite vid sidan om detta blogginläggs ämne, men tangerar det).
http://www.dn.se/kultur-noje/darling-var-en-modig-och-kaxig-storasyster/

Hurpass komplett är tidningen Darling på Internet Archive? Vet inte, men det finns iaf en del sparat.
https://web.archive.org/web/*/http://www.drrling.se

Annonser

One thought on “När du är så blöt att du nästan rinner bort

  1. Ping: Klitorisanatomi och föråldrad sexologi | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s