Eskatologi och apokalyps och Jesusbild och tradition och Crossan och…

Kräver kristen tro någon typ av historisk verklighet bakom exv. evangelierna? I så fall, hur mycket?

En del tycker att det står och faller redan med jungfrufödelsen. Andra tycker att det att vara kristen är att tro på Gud – exakt vad det betyder får man själv definiera – och mena att Gud har någonting med Jesus att göra. Punkt. Sen finns det de som tror på Jesu budskap, i betydelsen anser att det är det moraliska rättesnöre vi behöver, men inte bryr sig så väldigt mycket om det där med Gud.

Vem var den där Jesus?

När den textkritiska bibelforskningen hållit på ett tag kom man fram till att den historiske Jesus varit, med Eskil Francks formulering, en ”eskatologisk sluttidsprofet”. En del vill att man lägger till ordet ”apokalyptisk”. Om jag förstår rätt åsyftas ungefär samma sak som Kjell Höglund glatt proklamerar i sin Holländsk genever – domedagsprofet, kan man kanske säga på vardagssvenska.

Gör bättring kära vänner, för tiden är knapp.
Ryck upp er, för gryningen är nära.
Den som står med ändan bar lär få sig några rapp.
Se upp för tusan, svängarna är tvära.

Om man menar att inte bara Jesu lärjungar utan också han själv menade att snart kommer den här världen som vi känner den att vara slut – oavsett om man tänker sig ett våldsamt slut eller en lugnare övergång till någon typ av gudsrike – kan man väl inte också mena att Jesus är gudomlig? Är han Gud är han allvetande. Då kan han inte gå omkring och säga ”snart” och mena 2000 år. Inte när han förstår hur mänskor tolkar det.

Jag kan inte se hur man kan bygga någon kristen tro på det.

Eller så menade Jesus något helt annat med Guds rike. Här och nu. I så fall har hans lärjungar missförstått en hel del. Att de tidiga kristna förväntade sig Jesu snara återkomst förefaller stå utom varje tvivel. Om de uppfann hela den kristna apokalyps-grejen – vad finns då att lita på i den kristna traditionen?

Eller så spelar inget av det här någon roll.

Om människan är i grunden religiös och använder sig av de religösa redskap hon får tillgång till. Då spelar det kanske mindre roll vem den där Jesus egentligen var, ja till och med om han över huvud taget har funnits. Då kan man löpa hela linan ut och säga att jesusmytteoretikerna kanske har rätt. Jesus är en konstruktion, som ursprungligen kom ur mysterieriter som handlade om en himlavarelse och sedan planterades om till att ha haft en jordisk existens. Eller så finns någon typ av historisk bakgrund, och det spelar ingen roll hur den ser ut.

Problemet är kanske i så fall all denna avmytologisering. Låt myten vara myt. Säg inte ”det är bara symboliskt”. Säg ”metaforer skapar verklighet” istället. Jesus är hur Gud ser ut i sandaler. Vi har ett val: vad vill du ha för gud? Imperiet, Marknaden eller Jesus? eller kanske Vetenskapen? Någon gud kommer du att ha, ty du är människa.

Ungefär så?

Crossan menar att hela Bibeln är full av dels en vision om gudomlig rättvisa – som inte betyder att alla kommer ha lika mycket eller samma rättigheter, men tillräckligt mycket, och tillräckliga rättigheter.

All mark tillhör mig, säger Gud i Femte mosebok. Den kan inte säljas. Sen ser man hur människor försöker komma runt det, genom att låna ut pengar till markägare och när denne inte kan betala sina skulder ta marken. Nix, säger då Gud. Du får inte ta ränta. Och så där håller det på i några varv, i en ständig dialog mellan den gudomliga rättvisevisionen och människornas, civilisationens önskemål, om att ständigt utöka det som är mitt.

Kristna kan inte ha kristna slavar, säger tidiga paulusbrev. Men senare paulusbrev, sådana som många anser inte skrivits av den historiske Paulus, tillåter det – men man ska vara snäll mot dem. Samma sak där. En svängning, fram och tillbaka, mellan den gudomliga rättvisan och en anpassning till – om man nu vill kalla det för imperium eller marknadslagar, eller helt enkelt ”verkligheten”. För helt ärligt: inte levde väl judarna någonsin efter att mark inte får köpas och säljas? Hela Femte mosebok är väl en fantasi, hopknåpad i babylonisk exil där det israeliska folkets överklass satt och tänkte ut hur den gudomliga rättvisan ville ha det – väldigt väldigt lätt, när det inte är man själv som styr. Sen när man kommer hem inser man hur opraktiskt det är, och struntar i all tysthet i det mesta av vad ens farfar plitat ner som gudomlig vilja.

För mig är det den stora aha-upplevelsen vad gäller fyrkällshypotesen (JEDP). Att påbuden om att inte förtrycka främlingar som bor i ens land etc. är skrivna i exil, mao av den som önskar bli väl behandlad av andra inte den som sitter i överläge, och kan bestämma sig för att vara snällt eller inte.

Ett helt annat angreppssätt är att säga att Bibelns tillkomsthistoria inte spelar någon roll. Man bara läser den som den är. Men hur kan man göra det? Ingen kan någonsin läsa något som det står, rakt upp och ner. Nog måste vi försöka förstå texten så som den förstods av sin samtid. Och då kan man inte läsa den utan att först plöja massor av litteratur om den där Bibeln.

Jesus i mitten. Javisst. Men någonstans ifrån kommer ens uppfattning om Jesus. Läser man Bibeln rakt av, utan en massa förutfattade meningar, är det verkligen inte uppenbart. Vår uppfattning om Jesus kommer huvudsakligen från andra håll.

John Dominic Crossans bild av den historiske Jesus är i mycket hög grad baserad på att evangeliet enligt Markus är den äldsta versionen, som Matteus och Lukas bygger på. Han ser hur Markus skriver, hur Matteus skriver och vad Lukas får det till, och extrapolerar sedan bakåt i tiden och gissar hur berättelsen kan ha sett ut från början, innan den traderats i ett par årtionden, innan Markus fäste den på papper (förlåt, papyrus antar jag. Eller pergament.) Om det hittas något fragment av Lukasevangeliet som dateras till allra äldst, då kommer hela hans bygge att stå på öronen – liksom för den delen det mesta av den forskning som på något plan försöker hitta den äkta, sanna Jesus, sådan han var på riktigt innan traditionen förvanskade honom.

Om Crossan har rätt. Då var Jesus gudomlig för sina följeslagare på samma sätt som kejsar Augustus var det, i det allmänna folkmedvetandet. Jag har inte sett Crossan resonera kring treenigheten, men nog måste den bild av Jesu gudomlighet som där slås fast skilja sig en hel del från de kyrkofäders som spikade den där treenighetsdefinitionen. Om jag ska gå tillbaka till Jesus före pålagningarna och avskalandet, kan jag väl knappast ha kvar treenigheten heller?

En kristendom som avvisar allt vad tradition heter. Det går väl inte? Då finns väl inget kvar att bygga på, och jag kan lika gärna bygga mig en religion baserad på Ursula LeGuins Övärlden, eller på Harry Potter. Eller?

Eh, vad detta blev snurrigt. Nå, det får stå så här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s