Oh. Jag förstår. Det handlar om tonvikt.

Jag var förvirrad, uppfylld av en massa konstiga religiösa känslor som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med. ”Hur är det egentligen” frågade jag prästen. ”Guds rike, är det här och nu eller är det hinsides, bortom döden?”

”Det är både och” sade hon. ”Bägge uppfattningarna, bägge versionerna har alltid funnits, sida vid sida.”

Svaret lämnade mig förbryllad. Det jag börjat söka i handlade om metafysiska saker, menade jag. Det var tillräckligt krångligt, och jag ville inte att det skulle bli värre än så. Svaret var för komplicerat, och jag lämnade det därhän.

Det här minnet hoppade upp i medvetandet och förklarade för mig min största undring kring Patrik Hagmans bok ”Om sann gemenskap”. Hagmans bok fokuserar verkligen på att bygga Guds rike här och nu – kanske inte så att det fullbordas, men så att det kristna livet åtminstone strävar efter just det. Betyder det att den här kristendomenstolkningen avvisar religionens metafysiska sida, undrade jag.

Nej. Så är det nog inte. Vad det handlar om är betoning på livet här och nu, snarare än på the pie in the sky when you die – men inte förnekande av kristendomens metafysiska grundsatser. Det metafysiska finns där i bakgrunden. Det är väl så att 1800-talets och 1900-talets förståelse av kristendomen i väldigt hög grad har koncentrerat sig på just de där trosföreställningarna, de som skiljer sig från den vetenskapliga världsbilden. Hagmans ärende är att föra fram den andra sidan – ungefär som Karen Armstrongs ”För Guds skull” (The Case for God) poängterar den apofatiska teologin, och lyfter fram den överallt i religionshistorien där hon hittar den utan att därmed vilja hävda att den strömningen är så stor som man kan få för sig, om man bara bedömer efter antalet sidor som den får i hennes bok.

Där satt det, tror jag.

 

Länkar

Mitt blogginlägg för ett par dagar sen, där jag undrade var det som i vanligt obildat folks munnar heter religion – föreställningar om Gud, liv efter döden etc. – egentligen finns i Patrik Hagmans kristendom.
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/06/30/liturgi-ar-ett-politiskt-begrepp/

Annonser

3 thoughts on “Oh. Jag förstår. Det handlar om tonvikt.

  1. I Jesu undervisning är det hinsides också väldigt frånvarande, liksom de första judarna inte alls trodde på ett liv efter döden öht. Hagman följer den tradition som är mindre influerad av Platon och Aristoteles och mer influerad av Jesus, Paulus,NTs brev och judendomen.
    Några Jesusord:
    Lukas evangelium 17 20-21″ Tillfrågad av fariséerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

    Lukas 11:20 ”Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. ”

    Matteus 4:17 ” Från den tiden började Jesus förkunna: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”

    Matteus 10:7-9 ”Förkunna på er väg att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva. Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav. Ty arbetaren är värd sin mat. ”

    Bergspredikan i Matteus och slättpredikan hos Lukas handlar också om vilka som redan nu ingår i Guds rike. Hos Jesus och apostlarna är Himmelriket redan närvarande, inget man bara väntar på efter döden.

    Paulus skriver om Guds rike bl.a i 1 Kor 15 och den passagen är nog den som fått folk att tro att Himmelriket inte är nära utan hinsides, men i ortodox tradition och många andra kristna traditioner, tolkas dessa ord som det står, nämligen att himlen ska komma till Jorden fast den redan är här i den kristna gemenskapen som redan nu är oförgänglig, alltsedan Jesus förkunnade att Himmelriket är nära och mitt ibland oss. Redan här och tillkommande är också idén om Herrens bön: ”Tillkomme ditt rike” gäller här och nu lika mycket som framtiden.

    Det Hagman skriver har alltså en stark förankring i hela den kristna traditionen från Johannes Döparen och framåt.

    Gilla

    • På Jesu tid var det saddukéerna som trodde på ett liv efter döden, och fariséerna som sade emot – eller var det tvärt om?

      ”Himmelriket är nära” tolkas väl ofta som att tidens slut är nära. Gören bättring, ty snart kommer domedagsbasunerna att ljuda och getterna skiljas från fåren och då vill du väl stå på rätt sida, vavava?

      Det låter som att du håller med KG Hammar om att man tämjt kristendomen när man fått den att handla om det hinsides, istället för något radikalt här och nu.

      Gilla

      • Saddukéerna var de mer konservativa som inte trodde på ett liv efter döden, fariséerna hade tagit till sig den persiska idén om liv efter döden , paradis, änglar och en brinnande metallsjö för djävulens änglar.

        Himmelriket är nära betyder att alla goda löften i GT ska fullbordas med Jesus och kristendomen. Det har sedan blivit ett hot, när det var ett löfte och ett hopp. Uppenbarelseboken var tänkt som en trösteskrift för kristna som förföljdes, nu är det ju skräcklitteratur. Vi kanske har det för bra för att uppskatta ett Himmelrike där jämlikhet och rättvisa råder.

        På den punkten håller jag helt med Hammar, det gör nog Hagman också vad jag förstår. Kristendomen hade inte bara fokus på det hinsides, Jesus talade sällan om detta, även om han inte var sadduké. Men riket talade han om, som om det fanns här redan nu. Det är ju en klassisk kristen tanke att Guds rike kom med Jesus och sedan dess breder ut sig.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s