Liturgi är ett politiskt begrepp

Det grekiska ordet för den kristna gudstjänsten, leitourgia, är likt många andra kristna begrepp ursprungligen politiskt.

Vad sa du, sa du?

Här blir jag grymt irriterad på att Patrik Hagmans Om sann gemenskap inte serverar mig några fotnoter. Det här är väl en bok riktad mer till allmän publik än till den egentliga universitetsvärlden, men för sjutton hakar! Du kan väl inte bara slänga ur dig en sån mening utan att på nåt sätt styrka det? Alltså, jag misstror inte pojken Hagman. Inte så. Men det spelar en viss roll varifrån han har den här infon. Källor, grabben. Var har du läst det här. Vad finns det mer för exempel. Och så vidare. (Jaja, docenten då, om tilltalet ”grabben” låter för illa. Det är Rebellas stil, bara. Menar inget illa.)

Egentligen är det inte källor jag behöver, förstås. Vad jag undrar är ”hur etablerat är detta. Anser alla inom facket, är det en liten minoritetsåsikt, eller något däremellan”. Om påståendet stämmer, passar det fantastiskt väl ihop med JD Crossans bild av de tidiga kristna som en politisk rörelse. Crossan brukar inte formulera det riktigt så, inte vad jag hört i alla fall, men att beskriva hans skildring så passar väl: en subkultursgemenskap, med andra värderingar än det romerska imperiets gällande. Om än utan andra ambitioner än att påverka livet för de egna medlemmarna, är och förblir det ett politiskt mål – och frågan är väl om inte ambitionen sträckte sig utanför gruppen, på lite längre sikt, egentligen. Hagmans kristendomsversion är ju också höggradigt politisk.

Vad jag lite frågar mig är var andligheten gifter ihop sig med det politiska. För inte är väl detta ett försök att skapa en politisk kristendom utan det egentligen religiösa, ungefär som Göran Greider tänker? Nä, så menar Hagman knappast. Men den här visionen av kristendomen skulle gå att bygga utan att egentligen blanda in någon gud i det hela.

Nåja. Liturgi, var det.

Det betyder ordagrant ”folkets arbete”, enligt Patrik Hagman.

sådana typer av arbete som ska gagna hela samhället, ofta finansierad av någon rik person som en gåva till gemenskapen.

Brukar vi tänka så om gudstjänsten? Inte riktigt, va.

att judar och kristna i senantiken valde att benämna sin tillbedjan ”folkets arbete” antyder att det är något fel med vår förståelse av den. Dels är det inte ”jag” som är subjektet i gudstjänsten, inte heller prästen eller pastorn, utan folket, vi. Dels är vi inte där för att mer eller mindre passivt ta emot något, utan för att arbeta.

Det arbete som ska utföras är att skapa gemenskap.

Hagman nämner det finlandssvenska begreppet talko som finns någorlunda (om än väl knapphändigt) beskrivet på Wikipedia. Han menar att frikyrkorörelsernas fattigare liturgi kompenserats av sådant talko-arbete utanför den, med praktikaliteter som att resa mötestält eller ordna med mat. Det är där gemenskapen har skapats. Det är där man bundit ihop den till en kropp – som i förlängningen ska förstås som Kristi kropp, förstås. En gemenskap som visar världen på Guds rike.

Crossan, tänker jag här. Crossan. Det finns säkert många fler än han som säger så, men min kyrkohistoriska säck har ett starkt begränsat innehåll så för mig ekar detta av John Dominic Crossan.

Om de kristna begreppen faktiskt i hög utsträckning ursprungligen är politiska begrepp, talar det onekligen för Crossans bild av de tidiga kristna.

Att på det här sättet blogga en bok kapitelvis bakifrån är väl inte helt optimalt. Det mest bara blev så, som ett sätt att lösa att jag en smula strulat till min läsning. En förutsättning torde vara att jag redan har ett grepp om vart Hagman pekar, eftersom jag läst hans tidigare bok på ämnet Om kristet motstånd. Och så läser jag ju faktiskt snabbare än jag bloggar om det… förmodligen har jag läst ut boken innan jag bloggat färdigt det här kapitlet, som enligt nu gällande plan kommer att generera fler blogginlägg än resten av boken tillsammans. Men man vet aldrig.

 

Länkar

Talko på Wikipedia.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Talko

Pär Parbrings recension av boken i tidskriften Evangelium.
http://tidskriftenevangelium.se/litteratur/liv-i-gemenskap/

Äh, nej jag länkar inte till vad jag tidigare bloggat om Crossan. Använd sökrutan, bara.

 

Tillägg 2/7

Hittade följande i Nationalencyklopedin.

liturgiʹ (grekiska leitourgiʹa ’uppdrag i det allmännas tjänst’, ’offentlig kult’, av leitourgoʹs, lēitourgoʹs ’(fri)hantverkare’, ’ämbetsman’, ’fullgörare av liturgi’), i antikens Grekland benämning på medborgares arbete i offentlig tjänst, under klassisk tid i synnerhet det bidrag som t.ex. den athenska staten kunde utkräva av medborgare och metoiker med en förmögenhet om tre talenter eller mer. En liturgi, oftast en ettårsperiod, kunde omfatta tjänst såväl som ekonomiskt ansvar, däribland ämbetena som gymnasiark, koreg och trierark.

Annonser

10 thoughts on “Liturgi är ett politiskt begrepp

  1. Ping: Oh. Jag förstår. Det handlar om tonvikt. | Rebellas andra

  2. Jag lärde mig på ett ungdomsläger i tonåren just detta, att liturgi betyder arbete inför Gud, det församlingen gör för Gud, så det kan tänkas att Hgaman tycker detta är en så allmänt känd sak att källor inte krävs. Det läger som lärde mig detta hölls i Gällivare församling och den som sa det var kyrkoherde Rune Klingert. Senare lärde jag mig koinä-grekiska och såg att han hade haft rätt.

    Liked by 1 person

    • Och Nationalencyklopedin håller med, så det verkar synnerligen etablerat.

      Boken är ju inte källstyrkt öht. Jag tycker om såna där små fotnoter – inte för att jag särskilt ofta rotar vidare i källorna, men då vet jag ungefär varifrån saker kommer, vem som tänkt eller sagt vad. Det ger lite perspektiv – under förutsättning att det inte är alltför besvärligt att få en uppfattning om bok och författare, förstås.

      Gilla

      • Det där med lek inför Gud har jag inte hört, men kanske kommer det från en folketymologisk förståelse av ordet lekman/layman/laikos som betyder en oskolad person, en amatör. Dvs de som inte är teologiskt skolade i kyrkliga sammanhang, men numera alla som inte är anställda i en församling.

        Gilla

      • Googla gudstjänst i kombo med ”lek inför Gud”.
        Jag kan tänka mig att det är någon som skapat det som en bild, och sen sprider andra det vidare som stor sanning. Har svårt att förstå vad man riktigt vill ha sagt med det.

        Gilla

      • Här, och på ett par ställen till, hittar jag uppgiften att uttrycket ”lek inför Guds ansikte” om gudstjänsten kommer från Luther. (Knepig sajt, gissar att det är någon webbyrå som gjort en sajt åt någon församling och att detta skräpar kvar efteråt)
        https://inspire.accson.se/verksamhet/activity.aspx?Kat_ID=5417&OrgID=162&ag=22&path=setup4
        Ingenstans hittar jag uppgift om var Luther ska ha sagt detta. Frågan är om det är korrekt.

        Gilla

      • Hittar det inte helelr hos Luther (det betyder inte att det inte finns där). Men funderar ändå på följande: kan man ha blandat ihop det med Luthers brev till sonen Johannes där han beskriver himlen som en plats där Guds barn leker? Eller är det latinets ritus som kan betyda både religiös rit och spel/lek med vissa regler som spökar?

        Liked by 1 person

      • Rit och lek/spel verkar troligt att det har med det där ”lek inför Guds ansikte” att göra.

        Misstänker att det är en fras som förs vidare utan att folk har koll på varifrån det eg. kommer.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s