Påven om Luther

Franciskus fick en fråga på presskonferens – en sån där ombord på påvligt plan, på väg hem efter resa. Han har varit och träffat en ortodox patriark, bland annat. Detta blev presskonferensens näst sista fråga.

Journalisten börjar med att nämna saker som påven sagt tidigare under dagen – jag förstår inte den exakta innebörden men det handlar om kyrkornas gemenskap. Med tanke på att det är fyra månader eller nåt sånt tills påven ska resa till Lund för högtidlighållandet av 500-årsminnet av reformationen, tänkte journalisten

att det kanske även är rätt tillfälle för oss att inte bara minnas såren på båda sidor, utom också att erkänna de gåvor som reformationen förde med sig. Kanske även – detta är en heretisk fråga – kanske att ogiltigförklara eller ta tillbaka exkommuniceringen av Martin Luther, eller någon typ av återupprättande.

Vad svarar en påve på en sån fråga?

Han undviker direkta svar.

Att ta bort en exkommunicering på en mänska som sedan länge är död förefaller väl ganska poänglöst. Däremot är alla Luthers efterföljare, ja alla barn av reformationen exkommunicerade i klump – men har det att göra med exkommuniceringen av personen Martin Luther? Vet ej. Jag vet inte om påven heller har koll på de detaljerna. Förmodligen tycker man dock att kyrkorna inte tillräckligt har närmat sig varandra för en sådan gest, även om det inte vore mer än en gest.

I största allmänhet talar påven väl om Luther. Ja vad ska han annars göra, när han snart ska komma hit som Lutherska världsförbundets – så heter det väl? – gäst.

Franciskus verkar ogilla de ”principer” som låg bakom protestanternas uppsplittring i olika grenar. Det där förstår jag inte riktigt. Han poängterar att den tidens historia är svår att förstå för oss nutidsmänniskor, och så väljer han att fokusera på att lutheraner och katoliker kommit överens om rättfärdiggörelsen i nåt sånt där ekumeniskt dokument.

idag försöker vi hitta en väg att mötas igen, efter 500 år. Jag tror att vi måste be tillsammans, be. Bönen är viktig för detta. För det andra, att arbeta tillsammans för de fattiga, för de förföljda, för många folk, för flyktingarna, för alla de som lider; arbeta tillsammans och be tillsammans och de teologer som studerar tillsammans försöker… men detta är en lång väg, mycket lång. En gång sade jag på skämt: Jag vet när full enhet kommer att uppnås? – ”när då?” – ”den dag då Människosonen kommer åter”, för vi vet inte… Helig Ande kommer att ge oss nåd, men under tiden be, älska varandra och arbeta tillsammans. Framför allt för de fattiga, för de människor som lider och för fred, och för många saker… mot att människor blir utnyttjade, och många saker som de arbetar tillsammans på.

Att be tillsammans och engagera sig tillsammans i viktiga sociala frågor, det är påvens recept för ekumenik. Såvitt jag vet var det så han gjorde i Buenos Aires – åtminstone med gemensam bön, jag är mindre säker på om kyrkorna hade gemensamma hjälpprojekt också men det är mycket möjligt.

Det Franciskus nämner här är inte sånt som bara höjdarna kan ta sig för. Det är något att tänka på.

 

Länkar

Hela transkriptet från den senaste påve-på-flygplan-presskonferensen
http://www.catholicnewsagency.com/news/full-text-pope-francis-inflight-press-conference-from-armenia-45222/

Gammalt blogginlägg, kring olika åsikter om vad ekumenik kan eller bör handlar om
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/06/28/signum-om-bristande-svenskkyrkligt-engagemang-i-ekumeniken/

 

Tillägg

Som alltid när Franciskus pratar för snällt om något som katoliker inte tycker man ska prata snällt om, blir katoliker sura. Här en präst som förklarar varför påven har fel. Själv tycker jag nog att Longenecker, och de mänskor han i texten lutar sig mot, övertolkar en hel del. Sätt svaret i relation till frågan, för katten! och läs det i kontexten ”påven ska snart vara Lutherska världskonfederationens gäst vid reformationsminnet”! Vad vill du, Longenecker. Att påven ska säga nåt som retar upp en och annan luthersk biskop, som lämplig aptitretare inför Lund?
https://cruxnow.com/global-church/2016/06/29/clarity-not-just-charity-key-martin-luther/

Annonser

2 thoughts on “Påven om Luther

  1. Ett förtydligande (det här har formulerats på så många olika sätt): Påven är inte LWFs gäst, LWF och Påvliga rådet för främjandet av de kristnas enhet (PCPCU) är tillsammans värdar för evenemanget och Younan/Junge + Franciskus representerar dessa värdar. Så påven är inte gäst, utan värd. It’s complicated.

    Det däringa ekumeniska dokumentet, ”Den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelseläran”, är intressant i sammanhanget därför att det är det enda katolsk-lutherska dokument, såvitt jag vet som är undertecknat på högsta ort och officiellt antaget av katolska kyrkan. Det är alltså det enda katolsk-lutherska dokument som faktiskt är auktoritativt för katoliker (inte på nivån dogm eller konciliedokument, men ändå). Som sådant är det viktigt. Det är också ett dokument som på allvar arbetar med vad vi kan kalla differentierad konsensus; en modell där man lyfter fram vad man är överens om och sedan vad man inte är överens om men där det går att leva med skiljaktigheterna. Man sopar alltså inte kvarvarande (eller nya) skillnader under mattan men konstaterar att skillnaderna kan rymmas i gemenskapen.

    Att påven talar väl om Luther är ingenting anmärkningsvärt. Särskilt tyska teologer har arbetat mycket med reformationstiden sedan åtminstone mitten av förra seklet, vilket lade en viktig grund till dokumentet om rättfärdiggörelseläran men också till ”Från konflikt till gemenskap” som är så att säga ”tematexten” för försoningsmötet 31 oktober. På den katolska sidan har det inneburit en stor omvärdering av Martin Luther och hans teologi, så det är inte alls bara av artighet det talas väl.

    Vad påven pekar på, och har pekat på under hela sitt pontifikat, är att teologerna kan vara hur ense eller oense som helst. Det är inte det som har betydelse. Det som har betydelse är vilken tro de troende praktiserar. Katolsk tro lever inte i dokument och formler, den finns mitt i livet. Att vi pratar och pratar har ingen betydelse, det som spelar roll är att vi ber och lever tillsammans. Sedan är det förstås bra om teologin hänger med och går i takt med hur tron levs, men den här överdrivna tron på teologi först och praxis sedan håller inte riktigt.

    Nu är jag inte säker på om jag upprepar saker, för det strulade med inloggningen och jag svarade på andra inlägg också samtidigt som jag gjorde mellanmål till två gnälliga barn… Oh well.

    Gilla

    • Tekniken verkar ha funkat bra i den här ändan, vad jag ser. Inga konstigheter (om än strul på vägen för dig).

      Har insett det, om att Vatikanen är med-värd, efter att jag skrev det här. Ja, det har beskrivits på många olika sätt.

      Enig om att påven verkligen inte primärt sysslar med dokuments-ekumenik. Sån var han redan i Buenos Aires, tydligen.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s