Romantiken tog knäcken på ritualerna

ritual (av latin rituaʹlis ’som avser de heliga bruken’, av riʹtus ’heligt bruk’), standardiserat, institutionaliserat beteende med symbolisk innebörd. Särskilt avses den hävdvunna eller stadgade ordningen för kyrkliga förrättningar och andra religiösa eller profana ceremonier, högtidsfirande osv. Även de texter som därvid används kan kallas ritual. Ritualen är symbolisk i det att det formbundna beteendet uttrycker en djupare liggande mening av religiöst, magiskt eller annat slag. Nattvarden är ett exempel, att stå upp under spelandet av nationalsången ett annat.

Ritualers sociala funktion är att bekräfta och förstärka kollektivets enighet om dess grundläggande värden. De kan också symbolisera maktskillnader, t.ex. ceremonier ägnade att uttrycka att ett högre ämbete är instiftat av en ännu högre, icke-världslig makt. Jämför rit och övergångsrit.

Nationalencyklopedin

I en film från School of Life definierar Alain de Botton ritualer som

en återkommande inbjudan från ett samhälle, typiskt via dess religion, till dess medlemmar att samlas till en tillställning som markerar en speciell tilldragelse, ofta av en underliggande andlig eller psykologisk natur

Det är en snävare definition. En speciell typ av ritual.

de Botton pekar på att våra moderna samhällen håller sig med mycket få ritualer. Den period som kallas för romantiken kom att bli början på ritualernas minskade betydelse och plats i samhället. Enligt romantiken är det individens känslor som är viktiga, och ett individuellt uttryck för dem är alltid överlägsen någon form av gemensam ritual. Sen kom dessutom den industriella revolutionen, vars fabrikers hjul helst skulle snurra oupphörligt. Antalet helgdagar minskade drastiskt, och det kom till och med förslag på att slopa jul och påsk.

Våra nya ritualer, menar de Botton, kretsar främst kring sport. Det är ganska platta ritualer, med jämförelsevis lite innehåll om man jämför med de gamla.

Patrik Hagman pratar om en annan typ av moderna ritualer: ta examen, köpa kläder, byta bil. Att köpa kläder och byta bil kan i viss mån ses som konsumismens ritualer. Precis som de religiösa ritualerna, menar Hagman i Om kristet motstånd, formar de oss och gör oss till medlemmar i en kultur, en gemenskap. Vi har inte många andra upplevelser gemensamma längre, än de som hör ihop med konsumtion. De flesta andra sådana, alla de gamla helgerna med sina olika ritualer – både i kyrkan men också utanför – har vi rensat bort.

Apropå Hagmans beskrivning av konsumismens ritualer funderade jag lite på den gamla strävsamma arbetarkulturens ritualer. De som går ut på att en ordentlig människa viker ihop sina kläder snyggt på en stol innan hon går och lägger sig, packar skolväskan dagen innan, diskar bort efter varje mål, och så vidare. De är individuella ritualer, inte gemensamma. Eller? De utförs individuellt, men har nog ändå som funktion – bland annat – att definiera gruppen ordentliga människor. Vi som gör som man ska… farmorsgenerationens ritualer. Snart är de borta.

Man tänker sig gärna att människorna slet i sitt anletes svett för jämnan, men de hade också en ohygglig massa helgdagar. Ett samhälle som är starkt präglad av en gemensam kalender med festdagar håller sig med en mycket tydlig skillnad mellan vardag och fest. Det har sin poäng det där, kanske.

Vår tids väldigt individualiserade begravningar. Det är romantikens ideal, som till sist tagit över begravningsbranschen. Jag har några gånger yttrat att jag är en smula avundsjuk på mina judiska bekanta, som inte behöver fundera över sin begravning för alla judiska begravningar är likadana.

Ju mer vi individualiserar begravningen, desto mer privat blir den. Desto mer för de närmast anhöriga. Begravningen som följer strikt ritual, den är till sin natur mer öppen – är det så, mer eller mindre automatiskt? Jag tror det. Jag tror det har att göra med romantikens fokus på det individuella uttrycktet för känslor. Hur ska en begravning kunna uttrycka allas känslor? Det går inte. Istället får den uttrycka de allra närmastes sådana.

Det blev lite lösa tankar, det här. Jag vet inte riktigt om texten liksom kom i mål. Nåja, den får vara så här.

 

Länkar

Intervju med de Botton om att skapa nya ritualer. Om att de religiösa ritualerna nästan alltid är bättre, att de borgerliga alternativ som tagits fram ofta är blodlösa. Film, om fem och en halv minut.
http://www.slate.com/blogs/the_wright_show/2012/03/25/alain_de_botton_author_of_religion_for_atheists_discusses_the_need_for_secular_rituals.html

Mitt gamla blogginlägg om ritualer.
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/04/11/vara-ritualer-formar-oss/

Annonser

One thought on “Romantiken tog knäcken på ritualerna

  1. Ping: Jag beklagar sorgen | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s