Om Bloggardag som källa

Med ojämna mellanrum sprids upprördhet genom de mer konservativa delarna av svenskkyrkliga internet, med antingen upprinnelse i eller eldunderstöd av Dag Sandahl, i sin blogg-gestalt Bloggardag. Ibland kan det finnas skäl för upprördhet, förstås. Förmodligen alltför ofta. Ibland har han säkert helt rätt. Trots det finns det stora problem med att använda hans blogg som underlag när man bildar sig uppfattningar om hur saker ligger till.

Dag Sandahl är såväl intelligent som bildad (vilket borde vara självklarheter om en docent, kan man tycka, fast i vissa fall undrar man). Men vi som läsare får, vad gäller aktualiteter, sällan eller aldrig veta hur Dag Sandahl vet det som han anser sig veta. Vi blir hänvisade till att lita på Dag Sandahl – och det är förstås helt oproblematiskt de gånger då han har gott underlag för att bedöma hur saker ligger till, men det är inte alltid så. Och vad som är vad kan vi som läsare inte bedöma.

Ibland har han fått läsa något. Alltså, jag tror Dag Sandahl om att kunna läsa innantill. Men ibland behöver det han läser inte vara sant… sök Sandahls blogg på ordet ”maskirovka”, för att hitta ett fall där det förefaller som om någon lurat honom med förfalskade utskrifter av e-post alt. vidarebefordrad sådan.

Ibland har han fått information muntligen. Det hänger då på denne någon, som kanske kan exv. ha missuppfattat. Sen kan Sandahl ha en smula misstolkat sin informant.

Till detta kommer att Sandahl snurrar till orden ett par varv, för att anrättningen ska bli ”pigg, käck och munter”. Hans texter är sällan enkelt entydiga. När man funderar på sanningshalten i en Bloggardag-text bör man därför granska formuleringarna väldigt noga. Det är alls inte säkert att han påstår i svart på vitt det som man vid första påseendet tyckte att han skrev.

Bloggardags kryptiska stil är rimligen ett äktenskap mellan dels önskan att inte vara för tydlig, för att inte exponera sina egna källor, och Sandahls egen humor. Resultatet blir minst sagt svårtytt. Oklarheten kring vad som är humor, ironi, satir och allvar är ett gott skäl till att vara mycket, mycket försiktig med att låta sig uppröras över tillståndet i Svenska kyrkan, baserat på något som Dag Sandahl skrivit.

Det är också skälet till att jag inte tycker om hans skriverier.

Det verkar väl som om en del andra tycker att hans skriverier inte riktigt är lämpliga för en förtroendevald på hög nivå inom Svenska kyrkan. Personligen tycker jag väl att det ligger en del i det. Jag måste dock hålla med Dag Sandahl om att det i så fall är upp till hans nomineringsgrupp att ta honom i örat.

Frimodig kyrka har såvitt jag vet hittills inte visat tecken på att ha några som helst problem med Sandahls sätt att blogga. Rimligen är det upp till den som funderar på att rösta på Frimodig kyrka, att bestämma sig för om detta ligger nomineringsgruppen i fatet eller inte. Sandahls nyliga resonemang på bloggen om att han inte bloggar ”som förtroendevald” håller inte och det bör han inse själv. Det håller lika lite som det håller för Kyrkokansliets kommunikationschef – eller okej, infochefens position är lite värre vad gäller tvivelaktigt bloggande. Å andra sidan är infochefen en dununge i tvetydigt bloggande, jämfört med Dag Sandahl.

Skulle ”kurian i Uppsala” eller liknande på allvar försöka hindra Dag Sandahl att skriva på det sätt han gör – då är det dags för Je suis Bloggardag. Jodå, det menar jag på fullt allvar.

Men därav följer inte att man måste gilla vad han gör. Det är skilda saker. Faktiskt.

Dessutom vet vi väldigt lite om huruvida något sådant hot finns för handen, eller om det ens funnits. Kanske det mest är en anka. Jo, det finns den där artikeln i KT som berättar hur en person läst det där förslaget – som tydligen var dumt, och inte accepterades. Det är egentligen ett ganska magert material att bygga hönsgårdar av.

Jag borde väl ge konkreta exempel. Analysera någon av Bloggardags texter. Uh, jag borde. Jag vet i alla fall ett exempel… det kommer.

Jag borde väl också kommentera det som någon sade, om att jag är anonym vilket påverkar min trovärdighet. Visst är det så, vilket jag accepterar utan problem. Samtidigt finns det flera ingredienser i den ekvationen. Jag återkommer i frågan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s