Skvaller som strategi för den maktlöse

Att kvinnor är ”skvallriga” var länge etablerad sanning. Numera känns det inte som den mest levande delen i det gamla könsfördomspaketet, men delar finns kvar.

En del av uppfattningen om den kvinnliga skvallrigheten är, att när en kvinna öppnar sin mun uppfattas det sagda automatiskt som mindre viktigt än när en man säger det. Detta ligger helt i linje med hur vi bedömer yttranden enligt våra normala statushierarkier. Därför kan det bli så att det kallas för skvaller när kvinnor utbyter information, medan manligt info-utbyte har benämnts annorlunda.

Den andra delen är att det förmodligen varit sant, att kvinnor skvallrat. Skvaller är nämligen vad den maktlöse tar till som inte har andra vapen. Det är en av de där underdog-strategierna, som jag bloggade om förut. Numera har kvinnor väsentligt mycket mer makt över sina egna liv, och behöver inte ägna sig åt skvaller på samma sätt.

Jag tänker på en artikel om något som påve Franciskus sade under sitt första år som påve. Själv såg jag inget anmärkningsvärt i texten. Rubriken måtte jag ha ignorerat, väl medveten om att tidningars rubriksättning är en affär för sig. Den är faktiskt lite knepig. Rimligen säger det något om den katolska miljön att man kan skriva som rubrik, i form av ett citat ”Man berättade för mig om en kvinna som aldrig talade illa om någon: jag skulle kunna helgonförklara henne imorgon.” Det rimligaste sättet att tolka den rubriken är faktiskt att alla kvinnor skvallrar något förskräckligt – och så tolkade Irène Nordgren på Katolsk vision texten.

Rubriken återspeglar nu inte särskilt väl vad Franciskus sade. I texten citeras påven så här

I mitt förra stift hörde jag en gång en intressant och positiv kommentar. Den handlade om en gammal kvinna som hade arbetat i församlingen hela sitt liv. Någon som kände henne väl sade: ”den kvinnan har aldrig talat illa om någon och aldrig skvallrat utan alltid lett”. En sådan kvinna skulle kunna bli helgonförklarad imorgon dag. Det är ett utmärkt, utmärkt föredöme.

På ett sätt är det mest intressanta med den kommentaren att Franciskus pratade om ”mitt förra stift”, i linje med att han gärna talar om sin roll som biskop av Rom. Sammanhanget var annars att påven tyckte att det är alldeles för mycket skvaller och bakdanteri i församlingarna – sluta med sånt! Rubriken kan man inte ställa påven till svars för, så handlar påvens yttranden primärt om kvinnor? Ska man mellan raderna höra att det var en särskilt stor sensation, att personen ifråga var kvinna? Det är möjligt. Det kräver i så fall en hel del ”lokalkännedom” att avgöra, som jag inte har.

I Katolska kyrkan är kvinnorna som bekant tämligen maktlösa. Betyder det att uppfattningen om kvinnors generiska skvallrighet i högre grad lever kvar i katolska kretsar? Mycket möjligt. Skulle inte förvåna mig. Jag blir heller inte förvånad om kvinnors faktiska skvallrighet är större i Katolska kyrkan. Det är ju, som sagt, en strategi för den maktlösa.

 

Länkar

Eget, tidigare blogginlägg: De maktlösas strategier
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/06/12/de-maktlosas-strategier/

Den gamla påve-artikeln i Vatican Insider: “They told me of a woman who never spoke ill of anyone: I’d make her a Saint tomorrow”
http://www.lastampa.it/2014/08/27/vaticaninsider/eng/the-vatican/they-told-me-of-a-woman-who-never-spoke-ill-of-anyone-id-make-her-a-saint-tomorrow-nw0w5vpeqToOhSrZtoJUAM/pagina.html

Katolsk vision om påveartikeln, augusti 2014 då den var aktuell: Franciskus innerst inne en argentinsk machoman ?
http://www.katolskvision.se/blog/?p=13997

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s