De maktlösas strategier

För länge sen blev jag av kvinnor engagerade i en kvinnojour uppmanad att inte handla hos en viss kebabnasare, med motiveringen ”Han är kvinnomisshandlare.” Eftersom jag aldrig brukat handla där ändå tänkte jag inte mycket på saken, förrän jag själv några år senare blev förtalad av människor i samma kvinnojour. Plötsligt ”visste” en massa människor saker om mig som inte alls var sanna. Då började jag ifrågasätta om det där med kebabhakets ägare stämde. Vad visste jag om det, egentligen?

I efterhand grubblade jag ganska mycket över att den här gruppen kvinnor funkade så. Varför spred de rykten, som ibland fick ganska drastiska konsekvenser för enskilda personer, på uppenbarligen ibland väldigt lösa grunder?

När jag gav mig ut att söka efter kristna saker på internet var jag huvudsakligen intresserad av katolicismen. Bland det första jag hittade var reformkatolikerna på Katolsk vision. Ah, det fanns katoliker som inte accepterade alla dessa kvinnofientliga dumheter? Det var ju intressant. Men fy, vad jag blev avskräckt av den hätska tonen! och första gången jag själv lade en kommentar där för att påpeka ett relativt beskedligt sakfel blev jag hudflängd, och anklagad för en massa saker som absolut inte stämmer. Av den sajten att döma kan man sätta likhetstecken mellan reformkatoliker och rabiatkatoliker. En katolskvisionistisk specialgenre, som även kan hittas hos deras kompisar på annat håll på nätet, är en ivrig lust att diagnosticera meningsmotståndare med olika former av mentala brister. Har man en gång blivit utsatt för detta reagerar man starkt när man ser metoden tillämpad på andra.

Med tiden förstod jag att tonen, hätskheten och okänsligheten för det faktum att andra också är människor delvis beror på att KV:arna själva blivit utsatta för väldigt mycket skit. Den som inte upplever sig få respekt, upphör lätt att anse sig skyldig att visa andra respekt. De slår underifrån, tänker de, och har därför rätt att slå hårt.

Det här är ett av flera möjliga sätt som en ”underdog” kan reagera på. Jag tycker inte det är moraliskt hållbart, inte när det tillämpas åt alla håll och kanter, men det är en annan sak. Förmodligen är det rätt få människor som tillämpar en logiskt och mänskligt sett hållbar moral.

I Svenska kyrkan finns en inte helt liten grupp människor, som tycker att samfundet trillat iväg alldeles för långt åt vänster. En annan grupp tycker att man trillat iväg åt alldeles för liberal teologi. De här två grupperna överlappar till stora delar, men verkligen inte helt, och bildar tillsammans en skällkör mot Svenska kyrkan som förvisso ganska ofta har poänger, men också ofta är helt okritisk vad gäller uppgifter till kyrkans nackdel. Nyanser är helt oväsentliga. Den som slår hårdast vinner, förefaller vara modellen. På Twitter anförs skällkören ofta av Annika Borg, vars tweets retweetas till höger och vänster även av människor som mest bara vill slå mot vänstern, utan att egentligen bry sig om själva kyrkligheterna. När det visade sig att Helena Edlund på Borgs et al:s sajt Kristen opinion i en anklagelse mot folk på Kyrkokansliet hanterade sanningen mer än måttligt lättvindigt, tappade jag den sista gnutta respekt jag haft för såväl henne som för Kristen opinion.

Jag förmodar att Edlund anser att hon liksom har rätt att skarva lite, och i en gråzon mellan rent bloggande och vad som åtminstone ytligt ser ut som ett slags journalistik åberopa ”källor” varav hon själv är den ena. Annat i hennes text verkar vara skvaller i stil med vad folk i kvinnojouren plötsligt ”visste” om mig.

De här underdog-beteendena, både hos Katolsk vision och ett stort gäng människor i Svenska kyrkan med ”fel” åsikter (ofta sådana som vore helt kosher i det katolska) är sorgliga, och knappast ändamålsenliga. Jag tror att de möjliggörs av att man saknar någon som representerar ens röst på högre skikt i respektive kyrka, upplever sig förtryckt och därmed kan ta sig en rätt att själv ”bete sig”. Som jag ser det är det ingen ursäkt – men däremot en förklaring, som berättar hur det är psykologiskt möjligt att annars intelligenta människor beter sig ytterligt tveksamt, och exv. utan betänkligheter drevar i sociala medier på så ytterligt skakiga grunder som gänget runt Annika Borg gör. Att de ibland faktiskt drevar i ogjort väder verkar inte göra dem någonting.

När jag ser hur Dag Sandahl ibland agerar på sin blogg tänker jag att i en helt annan tid, när Sandahl förmodligen slutat sin karriär som kyrkoherde i någon större församling eller domprost eller nåt liknande. Då hade han aldrig agerat så plumpt som han ibland gör på bloggen. Då hade han varit mer mån om sin värdighet, och ställt högre krav på sig själv.

Men det är ingen ursäkt. Inte i något av fallen. Inte som jag ser det.

Men än mindre ursäkter har Dagens Seglora haft. Nu har man lugnat sig, men på Helle Kleins tid svingade man vilt med vilda tillmälen – men inte kan Seglora skylla på minsta lilla underdog-sits. Frågan är om fenomenet Seglora smedja ogiltigförklarar min tes: att det är underdog-ställningen och upplevelsen att inte bli lyssnad på, att fråntas att ha en röst, som är främsta skälet till de här beteendena? Jag vet inte. Helle Klein lämnade ju Smedjan för en mer renodlat vänsterpolitisk publikation. Det faktum att det blev omöjligt att ha henne kvar tyder möjligen på att makten inser att den inte kan agera så här. Enskilda personer kan göra det, men inte hur länge som helst.

Eller tolkar jag åt helsicke fel?

 

Länkar

Katolsk vision. Sajten har sina poänger och inte alla av dess skribenter är lika vilda, men den förfaller alldeles för ofta till vredgande fradga. Den som är känslig rådes att undvika kommentarsfälten.
http://www.katolskvision.se/blog/

Det blogginlägg på Kristen opinion där Helena Edlund totalt gjorde bort både sig själv och sajten
https://kristenopinion.wordpress.com/2016/04/04/ar-ordet-fritt-i-svenska-kyrkan/
vilket uppdagades när en person som ringt ett samtal, som i verkar ha omformats till det Edlund skrev i skvallrets ”visklek”, tog del av det skrivna.
http://foddjuul-giftraab.blogspot.se/2016/04/ar-ordet-fritt-i-svenska-kyrkan.html

Bloggardag. I mina ögon en blandning av intressanta upplysningar och ren avskrädeshög. Precis som på Katolsk vision är kommentarsfältet värst.
http://bloggardag.blogspot.se/

Dagens Seglora har visserligen dämpat sig en hel del sen Helle Kleins glansdagar. Men varför o varför finansierar Svenska kyrkan denna publikation, som mest ter sig som en glorifierad blogg… och vars rykte sedan den mer hårdföra Helle Klein-tiden i stora kretsar är synnerligen skamfilat?
http://dagensseglora.se/

Annonser

One thought on “De maktlösas strategier

  1. Ping: Skvaller som strategi för den maktlöse | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s