Amerikaner är rädda för drakar, och kristna är rädda för yoga

Av aktuell debatt i kristna tidningar har framgått att det är ganska gott om frikyrkliga som är rädda för yoga.

Yogan har religiösa, icke-kristna rötter. Det är helt sant. Så här ser det sambandet ut. Nationalencyklopedin talade och sade, genom professorn i religionsvetenskap Dick Haglund:

yoga [jo:ʹ-] (sanskrit yōga ’ok’, ’förening’; ’koncentration’, ’lämplighet’), ett av de sex klassiska indiska tankesystemen (darshana); jämför indisk filosofi.

Riktningen har djupa rötter i indiskt tänkande, men i sin klassiska form går den tillbaka på Patanjali och hans ”Yogasutra” från århundradena kring Kr.f.

Filosofiskt anknyter den till samkhyasystemet men accepterar tanken på flera separata själv, bland vilka Gud är det högsta, och kallas därför ibland ”Seshvara samkhya” (’teistisk samkhya’); den syftar till att genom praktiska övningar befria den andliga principen (purusha) från materiens band (prakriti). Enligt denna riktning omfattar yoga som metod åtta steg, varav de fem första betecknas som yttre, de tre senare som inre. De två första stegen är snarast etiska till sin natur och innefattar avhållsamhet från att skada, ljuga och stjäla samt från lust och girighet respektive upprätthållande av kroppslig och andlig renhet. De två följande stegen är de mest kända och avser fysiska förberedelser, bl.a. vad gäller kroppsställning och andning. Det femte avser kontroll av sinnena, och de tre högsta innefattar olika koncentrations- och meditationsövningar i form av dharana (objektsinriktad meditation), dhyana (tankeinriktad kontemplation) och samadhi (total koncentration). Den sistnämnda kan i sin tur ha två former: medveten (samprajnata) eller ”övermedveten” (asamprajnata), vilken tänks innebära ett upphävande av polariteten objekt–subjekt och den definitiva frigörelsen från bundenheten till materien (ett uppgående i den andliga principen).

Målsättningen för yoga är således från början religiös, och termen yoga används därför ibland allmänt för vägar till förening med Gud eller för frigörelse från sinnenas herravälde. Andra sådana metoder att uppnå frigörelse är sålunda karma-yoga (’handlingens yoga’), jnana-yoga (’kunskapens yoga’) och bhakti-yoga (’hängivelsens yoga’). Ibland har också de fysiska aspekterna blivit ett mål i sig, såsom i hathayoga.

Jag förstår inte allt i den här artikeln. Flera separata själv, varav Gud är det högsta? Är Gud det högsta av mina själv? Vi pratar om Gud här, inte gudar, mitt i hinduismen. Ytterst förvirrande.

Indisk filosofi och religion verkar höra ihop. Ja, det är väl som det brukat vara även här, fram till Upplysningen (ständigt denna Upplysning. När kommer Nedsläckningen?)

Men den yoga vi gör här i väst är så när som på något undantag helt fysiska historier. Renodlad träning. Alla dessa yogasystem med sina indiska namn – tror ni de är något som förekommer i Indien? Skolan där yogaskolans mästare undervisar finns ofta där, förstås. Men den är ofta full av västerlänningar. Den här typen av yogasystem är träningsformer extraherade ur religiös träning. Indiern må förknippa ordet ”yoga” med religion, men det han då tänker på är något annat.

Alma-Lena förklarar lysande pedagogiskt på sin blogg varför yogans ursprung är irrelevant: de flesta, om inte alla, idrottsutövningar har rötter antingen i religionen eller hos militären. Olympiska spel, säger jag bara, till gudarnas ära.

Bästa jämförelsen är kanske om en organist, skolad på ett instrument från början skapat för musikalisk tillbedjan av Gud, använder instrumentet till något helt annat. Jag säger inte att inte Gud kan använda en helt sekulär orgelkonsert i Konserthuset, eller annat konsertrum som är utrustat med piporgel, för att ge folk religiösa upplevelser. Jag säger bara att det är lika mycket eller lite troligt som att Hen skulle använda något helt annat.

 

Länkar

Alma-Lenas blogginlägg om saken, som även länkar till debatten för den som missat den.
http://barockbloggen.blogspot.se/2016/06/samband.html

Ursula LeGuins essä ”Why are Americans Afraid of Dragons” har inte mycket med ämnet att göra, men hjälpte mig till en cool titel på texten.
https://docs.google.com/file/d/0B7rzOQ7Qtm1TbEZpNlhaNldOeFU/

Annonser

5 thoughts on “Amerikaner är rädda för drakar, och kristna är rädda för yoga

  1. Ja man undrar varför just kristna är så rädda. Det borde rimligen inte vara så. Vadan denna sköra gudsbild? I USA hade de aldrig Lina Sandell och hennes psalmer som jag vill påstå påverkat många svenskars gudsbild på ett positivt sätt. Dags för export ?

    Gilla

      • Ja, men är det speciellt hjärtänglsiga männsikor som dras till kyrkan elelr uppammar kyrkan denna rädsla? det är då märkligt. Var inte rödd/rädda nämns 72 gånger i Bibeln. Johannes första brev (4:18)säger: Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

        Just kristna borde vara orädda.

        Gilla

      • Jo, så är det förstås, men då borde man väl sluta upp med det om någon säger ”var inte rädd, det är inte farligt”.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s