Nattvardens omoderna realpresens

Om reformationen i allt väsentligt var en produkt av den spirande moderniteten – riktigt så är det kanske inte hon skriver i ”För Guds skull” (The Case for God), Karen Armstrong. Men det blir ändå en slutsats. Det var dags att göra upp med en massa saker – och det handlar inte bara om tidens maktmissbruk, utan även om sätt att tänka. Reformationen påverkade även Katolska kyrkan starkt. Den var inte riktigt samma sak, före reformationen och 150 år senare. Tiden var mogen för förändring.

I Sverige är vi vana vid att nästan sätta likhetstecken mellan reformationen och Luther. Rent historiskt är Luther förstås startskottet till reformationen, men sen utvecklades protestantismen vidare. Det dröjde rätt länge innan jag förstod hur få lutheranska kyrkor det finns i världen, hur liten grupp det är. Anglikanerna är många, men även kalvinismens ättlingar verkar vara en stor grupp. ”Rena” kalvinister må det vara ont om i vårt land, men många av våra frikyrkor kan räknas dit. Exakt vad man sett som viktigast när man gjort den indelningen, knutit sig till internationella reformerta organisationer etc. vet jag inte, men tillåter jag mig gissa kan nog nattvardssynen vara en väsentlig punkt.

Den kalvinistiska nattvardssynen, som jag hört åtminstone en lärd katolik benämna ”radikalprotestantisk”, är att Jesu närvaro i nattvarden är symbolisk. Lutheranerna håller formellt alltjämt på realpresens. Sen är då frågan vad det betyder.

John Dominic Crossan är en god pedagog. I något av de filmer med honom som jag sett på Youtube – om det nu var i föredraget eller debatten – försökte han förklara antikens människors världsbild och syn på sanning. Deras begrepp var inte som våra. Kejsar Augustus hade titeln Guds son. Om man frågade godtycklig romare om han eller hon trodde det var sant, att Augustus var Guds son, skulle romaren svara ja absolut. Det är verkligen sant. Frågade man däremot ”är det historisk sanning” skulle romaren förmodligen bli förvirrad. Den distinktionen, menar Crossan, kunde antikens människor nog inte riktigt göra.

Det är vad jag är ute efter när jag skrivit om kaninerna i ”Den långa flykten” (Watership Down), Richard Adams roman om en grupp vildkaniner som ger sig ut på vandring. De har sina mytberättelser om El-Ahrairah, som för dem är sanning – men sanning på vilket sätt? Har El-Ahrairah verkligen funnits? De skulle nog svara ja på den frågan, men inte kunna bena ut exakt vad som menas med att ”ha funnits”.

Är inte realpresensen, Kristi bokstavliga närvaro i bröd och vin, helt enkelt ett förmodernt sätt att förklara saker och ting? Kristus är verkligen här, Kristus är verkligen med. Verkligen – men på vilket sätt? Det är där åsikterna skiljer sig. Vad betyder det att bröd och vin ”bokstavligen” blir till kött och blod, när oblaterna inte glimmar röda av hemoglobin? Den katolska förklaringsmodellen lutar sig, om jag minns rätt, mot Platons tankar om Formerna. Saker har ett slags inneboende essens. Det tänket är inte helt kompatibelt med vårt sätt att se på materien. Frågan är om transsubstantiationsläran idag inte mest bara är obegriplig.

Den tid reformationen utspelas i kallas för tidigmodern. Människors världsbild har börjat förändras, men moderniteten står ännu inte i full blom. Här utmanas realpresensen. Först kommer Luther. Han tror fortfarande på realpresens men menar att man inte kan säga att brödets och vinets sanna substans bytts ut. Det ser ju vem som helst, att det fortfarande ÄR bröd och vin – men nattvardselementen är också Kristus, så länge nattvardsfirandet pågår. Nattvardselementen omgivna av Ordet, säger Luther. Calvin går längre och säger att Kristi närvaro i nattvarden är symbolisk.

Symbolisk. Schmymbolisk. Vad då det betyder. (Den som säger ”bara symboliskt” må hålla sig utom Rebellas synhåll, på det att vederbörande icke månde få något hårt i skallen.)

Ortodoxerna vägrar att definiera såna här saker. De säger bara att det är ett mysterium. Har det moderna tänkandet tagit sig andra vägar i öst – eller har den religiösa sfären bara förhållit sig annorlunda till den?

Efter modernitetens inbrott måste vi förhålla oss till om Bibelns historiska berättelser är tillförlitliga: ja, nej, eller delvis. Vi måste också ta ställning till om alla bibelberättelser är historiska skildringar, eller om bara en del är det. I förmodern tid behövde man helt enkelt inte det.

Vi måste också ta ställning till vari Jesu Kristi närvaro i nattvarden består.

Såvida vi inte kan leka att vi är ortodoxer, och bara säga att ”det är ett mysterium”. Jag tycker faktiskt att den varianten är väldigt, väldigt tilltalande.

 

Länkar

Tre Crossan-filmer – som jag har länkat till förut, men ändå. Crossan och Wright pratar lite om det där med ”really true”, i övrigt minns jag inte vad som ingår i vilken av dem.

JD Crossan. Universitetsföreläsning om den historiske Jesus. 1:27.
https://www.youtube.com/watch?v=C2m7I4WEoso

Debatt: Talar Bibeln sanning? Crossan och James White. 3:21 (pust! Långt, men sevärt)
https://www.youtube.com/watch?v=BIX7eqTllEc

Debatt: Uppståndelsen, historisk händelse eller teologisk tolkning? Crossan och bisp N.T. Wright.
https://www.youtube.com/watch?v=tWare82qcow

Två av mina Den långa flykten-blogginlägg, med viss relevans för denna text men kanske lite otydligt för den som inte läst boken.
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/05/08/kaninberattelser-utan-rit/
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/05/29/evigt-liv-eller/

Annonser

6 thoughts on “Nattvardens omoderna realpresens

  1. Jag tycker Anders Frostenssons nattvardspsalm förklarar detta bra:

    ”Här är rymlig plats här är Guds bord,/ ett stråk av himmel och en doft av jord./Ett rop i mörkret och ett svar i tro: Gud är en av oss vid detta bord.

    Kring sitt eget håller ingen vakt/ här släpper oron allt vårt självförakt/ vår rädsla fr varandra mist sin makt: Gud är en av oss vid detta bord.

    Inga avstånd mer ej främlingsskap/ och tiden genomträngd av Guds idag/ med Abraham är du och jag kamrat: Gud är en av oss vid detta bord.

    Närhet, ljus och ingen utanför/ en fattig måltid enkelt vin och bröd/en kärleksfest med himmelskt överflöd: Gud är en av oss vid detta bord.” (citerad ur minnet så jag reserverar mig för att detta inte är kollat mot Psalmboken)

    Så har jag blivit lärd, den första måltiden upprepas i evighet och vi sitter vid samma bord som Jesus vid nattvarden alldeles på riktigt. Det är för mig luthersk realpresens.

    Gilla

    • Luther trodde ju på realpresens i själva nattvardselementen. Modern luthersk teologi kan förstås komma fram till allt möjligt… om man bör kalla der för realpresens eller ej blir kanske en definitionsfråga?

      Gilla

      • Vad betyder ”alldeles på riktigt”?

        Att man defilerar runt en kista för att ta farväl. Är det alldeles på riktigt, eller symboliskt – eller både och?

        Gilla

      • Min mamma, kyrkvaktmästaren brukade guida skolelever och förklarade ordet symbol som en bild för något som finns men inte kan ses med ögonen.

        Gilla

      • (tryckte för fort) Exempelvis heter altarringen alltid ring även om den aldrig är en sluten ring, även om den är rak eller byggd i räta vinklar, eftersom den större delen av altarrunden/ringen är osynlig-vi firar mässan med alla andra kristna överallt och i alla tider betyder den ringen.

        Jesus är närvarande som den som ger oss det bröd vi behöver men också är det bröd vi behöver (Ur Fader vår). Så tänker jag och många med mig.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s