Varianter som bygger vidare på en bas

För första gången har jag upplevt att det liksom funkat, med sån där alternativ syndabekännelse. Det var första gången det inte var bara nåt abstrakt som jag visste vad det stod för, utan något mer. Det har väldigt lite att göra med hur det utformades i gudstjänsten; om möjligt var det otydligare än på en del andra håll. Att jag reagerade som jag gjorde hade säkerligen med annat att göra.

Jag funderar.

För ett tag sedan var det någon som använde den där treenighetsformeln med livgiverskan (som jag ärligt talat inte minns resten av, jag är inte så intresserad av alternativa treenighetsformler) som blev ifrågasatt: hur kan detta vara könsneutralt, med ett femininum och två neutrum? (tror jag att det var). Svaret blev att det krävdes en förförståelse av treenighetens personer som manliga.

Jag har ingen aning om ifall detta argument bara uppfanns för stunden eller om det är vanligt, men jag reagerade. Åhå? Är det så? I så fall är det onekligen intressant, att orden faktiskt inte står på sina egna ben. I så fall kan formuleringen rimligen inte vara bärkraftig på riktigt lång sikt.

På liknande sätt undrar jag: hade den alternativa syndabekännelsen s.a.s. funkat, om jag inte känt till ursprungsformen? Om jag inte vetat att denna stund i tystnad är ersättning för syndabekännelsen, med sin liturgiska funktion?

Tänk om denna mer moderna utformning kräver kunskap om ursprungsformen.

Jag tror väl inte att man riskerar att tappa bort något. Däremot är det mycket troligt att om dessa alternativa, mer diskreta syndabekännelser blir vanliga, kommer det med tiden att svänga tillbaka till någon mer handfast variant.

Å andra sidan. I hela frikyrkligheten, har det sagts mig, har syndabekännelser inte brukat ingå i gudstjänsten. Det där har man klarat av i frälsningsbönen, när man tagit emot Jesus. Sen förväntas man vara frälst och inte behöva sånt mer – lite hårdraget, men det är iaf vad liturgin (eller avsaknaden av den) givit uttryck för. Tänk om resultatet blir att man landar i ett mellanläge?

De flesta kyrkor och samfund strävar idag mot att närma sig varandra. Tänk om man alls inte ska bli ledsen över att Svenska kyrkan avlägsnar sig från det allmänkyrkliga. Tänk om man ska se det som en stor vinst att det frikyrkliga och det svenskkyrkliga närmar varandra?

Annonser

2 thoughts on “Varianter som bygger vidare på en bas

  1. Språkpolisen måste ingripa i svenskan är det feminina former som är neutrala, alltså är den Heliga Anden neutralt eller feminint medan den Helige Ande bara kan vara maskulin. Nu börjar folk (inte minst mina elever) inbilla sig att högre stil kräver maskulint -e hela tiden-HJÄLP! det översvämmar både tal och skrift i samma grad som överdrivet bruk av ”dem”. Man bara väntar på ett ”människe” i stället för människa.

    Så varför de ska göra en slags ”doktorinna” av den Heliga Ande och varför just livgivare? Är inte skapare livgivare? Anden är svår att fånga in, hen rör sig som hen vill, men livgiverska var ingen lyckad omskrivning om man vill förklara Andens roll i treenigheten.

    Gilla

    • Nej alltså. Det blir ju inte samma treenighet. Det där med hur treenighetens personer relaterar till varandra, enligt Augustinus. Det funkar inte med varken Livgivare eller Livgiverska istället för Ande. (Heh, snart föreslår någon Andinna. Faderinna, soninna och andinna.)

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s