Idag missförstår vi optativformerna välsigne och bevare, säger Bibelkommissionens tidigare starke man

Christer Åsberg reagerade på Akademiens remissvar och skrev en text som till slut har nått fram till sajten Kyrklig dokumentation. Ärkebiskop Antje Jackelén lutade sig rätt hårt mot den texten i sitt öppna brev till Akademien.

Åsbergs text fokuserar på just Välsignelsen och Herrens bön, men i förbigående kommer det fram att han i övrigt instämmer i kritiken om torftigt språk. När ärkebiskopen använder den texten som bas i sitt svar till Akademien hoppar hon givetvis över dessa smådetaljer, och använder hans text enbart för att kommentera huvudpoängerna Välsignelsen och Herrens bön.

En del röster säger att man i diskussionen kring handboksförslaget hela tiden glömmer bort att liturgisk tradition och bibeltext inte alltid är exakt samma saker, att den liturgiska traditionen i viss mån alltid levt sitt eget liv. Med andra ord bör man inte alls slaviskt anpassa sig till den senaste bibelöversättningen, bara för att. Må så vara. Jag noterar ändå att det finns goda argument för de översättningar som Bibelkommissionen har valt, vilket Akademin ifrågasatt. Sen finns även goda argument för andra varianter, men den närmast dumförklaring som Akademien kom med verkar inte helt vettig.

Vad gäller Välsignelsen skriver Åsberg (fetstilen är min):

Den traditionella översättningen, Herren välsigne dig etc., får genom sin optativform ofrånkomligen karaktären av en bön, önskan, förhoppning. Men Välsignelsen är inte, vare sig i sitt bibliska sammanhang, 4 Moseboken 6:24-26, eller i den kristna gudstjänstens liturgi, en bön eller förhoppning. I Bibeln är det Mose som på prästernas uppdrag frågar Gud vad de ska säga till folket, israeliterna, när de uttalar Herrens välsignelse över dem. I gudstjänsten är prästen ett språkrör för Gud och förmedlar Välsignelsen till församlingen. Akten inleds med att prästen, vänd mot församlingen, säger: ”Ta emot Herrens välsignelse” inte, vänd mot altaret: ”Låt oss be om Herrens välsignelse”.

Jag citerar bland många tänkbara exempel ur Ebbe Arvidssons Högmässan i Bibeln: ”Välsignelsen är nämligen inte en allmän välgångsönskan. Det är i stället fråga om en kraft – en funktion, som verkar med avsikt att utföra det som orden menar.” I och med att prästen utsäger välsignelseorden förmedlas Guds välsignelse till församlingen och dess medlemmar. Det betyder ”att formeln inte skall betraktas som en förbön från prästens sida, utan som en tillsägelse av Jahves välsignelse”, som GT-professorn Gillis Gerleman utryckte denna månghundraåriga uppfattning i läroboken En bok om Gamla testamentet. Han citeras när Bertil Albrektson redogör för översättningsproblemen på detta ställe i sin bok Newton och bibeln, 2015, s. 328-331. Artikeln Välsignelse i Uppslagsdelen till Bibel 2000 kan också vara till någon hjälp i sammanhanget.

Tolkningen är inte något påfund av bibelkommissionen utan kungslinjen i den svenska kyrkan åtminstone sedan reformationen (Välsignelsen har en central roll framförallt i luthersk tradition). Innebörden är alltså att kyrkobesökaren lämnar gudstjänsten i förvissningen att han eller hon är välsignad av Gud, inte med en förhoppning om att någon gång bli välsignad. Det är samma person som gick in i kyrkan som syndare men fick höra: ”Dina synder är förlåtna”, i indikativ, inte i optativ: ”Må dina synder bli förlåtna.” Denna kurva är en huvudpunkt i gudstjänstens liturgiska dramaturgi.

Det är möjligt att Välsignelsen, uppfattad på detta sätt, kan formuleras annorlunda och med andra verbformer än de indikativiska som bibelkommissionen valt. Vi prövade under arbetet olika förslag (t.ex. ”skall”) men återkom hela tiden till att optativ ger en icke avsedd innebörd av önskan, bön eller förhoppning. Problemet som somliga kan undra över är varför man tidigare använt konjunktiv/optativ. Ett rimligt antagande är att det beror på att konjunktiven i äldre tid hade ett mer varierat bruk, kunde exempelvis närma sig imperativ. Den tydligare formelkaraktären har också påpekats. Men nu fungerar konjunktiven bara i irreala situationer och uttrycker något hypotetiskt eller önskvärt. I den funktionen menar jag att den är mycket frekvent och begriplig, inte minst i dialektalt färgat talspråk. Många, tydligen inklusive Akademien, luras av konjunktivformen att tro att Välsignelsen ska uttrycka en förhoppning och att detta är den enda möjliga tolkningen. Det är detta som är problemet, att konjunktiven är begriplig, men att den är det på fel sätt.

Åhå. Det var ju intressant. Bisp Persenius hade således på fötterna, när han i ett inte särskilt uppmärksammat blogginlägg från femte maj skrev

Att dela den aronitiska välsignelsen (Fjärde Moseboken 6: 24-26) har från Moses tid varit en prästerlig uppgift. Gud ger välsignelsen, som förmedlas genom de välsignande orden och handlandet i Guds namn. ”Herren välsigne er och bevare er” är vi vana att orden lyder. Men många uppfattar idag inte med denna översättning att det betyder att Gud faktiskt välsignar. Dock är ordens innebörd att det sker. Dagens evangelium om att Jesus välsignar lärjungarna medan han lämnar dem gör det än tydligare för mig. Välsignandet fortsätter ända till den dag Jesus kommer åter.

Teckning. Präst i predikstol, med armarna lyfta i orantställning.

Vad är det här för en jeppe, egentligen? Kan det ha en helt annan betydelse att hen säger något än om jag gör det? Varför det?

Det hade nog varit bättre om Akademien låtit bli att kommentera just Välsignelsen och Herrens bön. Så säger Svenska akademiens tillförordnade ständige sekreterare Tomas Riad, när han blir intervjuad av Kyrkans tidning. Ja, det hade det nog, för då trillar vi automatiskt in på teologins område. Det hade varit bättre om Akademien yttrat sig enbart om det rent språkliga. De kritiserar handboksförslaget för ett torftigt språk och allmänt halvfärdigt intryck, och det är det viktiga. Nu hamnade fokus på fel saker, nämligen på de saker i Akademiens remissvar som är tämligen enkla att ifrågasätta. stället borde väl folk väl fundera på sånt som att formuleringen ”Herren välsignar och bevarar” lätt kan uppfattas som ett konstaterande av något som är, snarare än att något sker genom att orden uttalas. Så säger iaf Stephan Borgehammar. Har han rätt blir ju även formerna välsignar och bevarar knasiga.

Härifrån må de lärde disputera vidare.

Själv får jag fortsätta grubbla över vad den där prästen egentligen är för filur, som kan uttala den där aronistiska välsignelsen… vad den då är.

 

Länkar

Christer Åsbergs text om Akademiens remissvar.
http://kyrkligdokumentation.nu/asberg_akademien2016.pdf

Ärkebiskop Antje Jackeléns öppna brev till Svenska akademien.
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1463442

Uppslagsordet välsignar/välsignelse i Bibel 2000:s uppslagsdel.
http://www.bibeln.se/las/uppslagsdel/v/välsigna

Bisp Ragnar Persenius’ blogginlägg, som försvarar formuleringen ”välsignar och bevarar”. Nu vet jag lite bättre hur han tänkte.
http://blogg.svenskakyrkan.se/biskopragnar/2016/05/05/medan-han-valsignade-dem/

Kyrkans tidning intervjuar Svenska akademins Tomas Riad ang. ärkebiskopens öppna brev.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/svenska-akademien-forvanad-over-arkebiskopens-oppna-brev?key=a542ead243a1e618d9f6fd63abb35637&time=1464033823
(Jag tror tyvärr att länken bara kommer funka i ett eller möjligen två dygn. Nåja, där står inget jätteviktigt, bara att Riad medger att det kanske varit bättre att skippa delarna om Välsignelsen och Herrens bön.)

Kulturnytt intervjuar Riad.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6433897

Stephan Borgehammar komplicerar ett hack genom att diskutera vidare utifrån Åsbergs synpunkter.
https://www.facebook.com/groups/328793047191594?view=permalink&id=1030740770330148

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s