Nej, i Sverige aborterar vi inte livsdugliga foster. Det är lögner från antiabortfolket.

I antiabort-kretsar cirkulerar tydligen påståenden om att vi i Sverige aborterar livsdugliga foster. Bakom det påståendet finns ett par fakta, som de förvränger lite lagom för sina egna ändamål. Resultatet blir en ren lögn.

Det finns andra länder som tillåter abort mycket senare än vi gör i Sverige, men vår lag sätter gränsen just vid livsduglighet. Efter 18:e veckan måste kvinnan söka tillstånd från Socialstyrelsen. Så här skriver Nationalencyklopedin. Fetstilen är min.

Ansökan görs av kvinnan. Till den bifogas utlåtande från läkare och kurator. Lagen anger att tillstånd förutsätter ”synnerliga skäl”. År 2008 lämnades 378 tillstånd. Den vanligaste grunden för beslutet var fosterskada eller missbildning; därnäst följde sociala problem samt i ett fåtal fall psykisk eller kroppslig sjukdom hos kvinnan. Tillstånd får inte ges om det finns anledning att anta att fostret är livsdugligt. Praxis är därför att tillstånd inte beviljas efter 22:a graviditetsveckans slut.

StaffanW skriver på Bengt Malmgrens blogg, efter att jag på förekommen anledning upplyst om att abortlagen explicit inte tillåter att livsgudliga foster aborteras.

Nej, inte explicit, kanske. Men abortlagen medger fri abort tom graviditetsvecka 18, och efter graviditetsvecka 18 upp till vecka 22 (21+6) krävs tillstånd från Socialstyrelsen, vilket kan ges om särskilda skäl föreligger. Där nio av tio ansökningar om abort efter 18:e veckan beviljas av Socialstyrelsen.
Det finns ett tiotal kända fall i Sverige där foster födda i vecka 21 överlevt.Gunnar Sjörs, överläkare och biträdande registerhållare för det nationella neonatala kvalitetsregistret, säger till TT att han känner till flera fall.
”– Det finns enstaka barn som har överlevt sent i vecka 21. Men då ska man komma ihåg att graviditetsbestämning inte är en exakt vetenskap. Men med den information vi haft om graviditetslängden i dessa fall, och det finns ingen anledning att ifrågasätta den, så har barn överlevt sent i vecka 21. Flertalet överlevde bara i dagar eller månader efter förlossningen, men det finns barn som har fötts i vecka 21 som lever än i dag, säger han .”

För några år sedan anmäldes Gällivare sjukhus till IVO för en sen abort i vecka 23, där barnet levde i 20-30 minuter efter förlossningen. Aborten var alltså i strid med gällande abortlagstiftning och Socialstyrelsens riktlinjer om livsduglighet efter vecka 22.

Det är möjligt att detta är oproblematiskt för Rebella. Men Socialstyrelsen beslutade i nov förra året att ändå tillsätta en utredning om sena aborter.

Jag tror nog att Staffan en smula har missuppfattat skälen till utredningen. Den raljanta slängen får tala för sig själv, men i själva sakfrågan: låtom oss dissikera det sagda, ifall någon skulle tro att StaffanW har rätt.

1) Lagen är synnerligen tydlig på att abort på livsdugliga foster inte tillåts. Påståendet ”att abortlagen tillåter att också livsdugliga foster aborteras” är antingen okunnigt eller lögnaktigt. För att citera Svenska akademien finns inget förhandlingsutrymme på den punkten – och jag har faktiskt ganska mycket mer på fötterna här, än vad Akademien hade vad gäller kyrkohandboken.

2) Lagen slår inte fast någon tidsgräns, utan överlåter den saken åt läkarvetenskapen. Detta har resulterat i en praxisgräns vid 22:a veckan, som kan och ska ändras om fakta visar att den ligger fel det vill säga om livsdugliga foster aborteras.

Om någon tror att 18-veckorsgränsen handlar om livsduglighet, vill jag vara övertydlig med att så inte är fallet. Det är vad 22-veckorspraxisen är till för.

Dessa mycket sena aborter som utförs med tillstånd görs främst vid fosterskada. Personligen anser jag det rätt att man kan välja bort foster med alltifrån svåra metabola sjukdomar, som aldrig skulle uppnå vuxen ålder, till Downs syndrom. Andra anser inte det. Det är en fråga som tål att diskuteras, men en helt annan än den som vi diskuterar här.

3) I Gällivarefallet har man aborterat ett foster i vecka 23. Lagen har alltså inte följts, och det är djupt beklagligt. Missbedömde man fostrets ålder? Slarvade man på något sätt? Jag minns inte detaljerna i fallet, men det ska givetvis anmälas och utredas så sådant undviks i framtiden. StaffanW påpekar själv att så har skett. Gällivarefallet är alltså inte ett argument för att lagen skulle tillåta abort i vecka 23, eller för att sådana i någon som helst utsträckning utförs trots lagen. Tvärtom! Gällivarefallet är det undantag som visar att om någon bryter mot abortlagen och utför abort senare än vad den säger blir det anmält, uppföljt och uppmärksammat.

4) Utredning pågår för att undersöka om det faktiskt är sant att foster kan överleva om de föds redan i slutet av vecka 21. Utredningen görs för att ta reda på om praxisgränsen vid ingången till vecka 22 bör flyttas. Att saken utreds är utmärkt, och det av många skäl.

Gunnar Sjörs säger att det finns flera idag levande personer som fötts i slutet av vecka 21. Har han rätt? Med tanke på att han sysslar med det nationella neonatala kvalitetsregistret (han är biträdande registerhållare) kan man tycka att han borde veta vad han talar om. Vad som gör mig en smula skeptisk är att frågan har utretts en gång förut, 2001. Då fanns det åtskilliga uppgifter från olika delar av landet, om för tidigt födda som överlevt fast de fötts före vecka 22 – ja till och med i vecka 20.

Men utredningen kom fram till att dessa uppgifter inte stämde.

En del av uppgifterna var förmodligen rykten, uppgifter som förts från mun till mun men inte stämde. I andra fall tittade man närmare på alla data man hade inklusive födelsevikt, och kom fram till att den bedömning av ålder man gjort varit felaktig. I Läkartidningen från 2001 hittade jag

De fall med barn födda i 20–21 graviditetsveckan, som enligt tidigare uppgifter överlevt, finns det inga uppgifter på.

Uppgifterna rörande dessa barn borde vara registrerade vid Epidemiologiskt centrum. Men efter det att Orvar Finnström, överläkare på avdelningen för tidigt födda vid Universitetssjukhuset i Linköping, bad Epidemiologiskt centrum om listan på de aktuella barnen visade det sig efter korrigering för födelsevikt etc, att det inte fanns några så mycket för tidigt levande födda registrerade.

Är det likadant nu, att uppgifterna om extremt för tidigt födda som överlevt är överdrivna? Kan vara. Emellertid är det 15 år sen. Tekniken för att rädda nyfödda kan ha förbättrats en bit sen dess, men med tanke på tvärsäkerheten i antiabortlägret före utredningen den gången bör vi nog avvakta vad utredningen kommer fram till.

5) När abortlagstiftningen skapades, fanns ett ordentligt gap mellan den praxisgräns som sjukvården satte och hur mycket för tidigt födda som gick att rädda. Sen har det gapet krympt mer och mer. Personligen tycker jag att vi behöver ha ett glapp, ett litet ”ingenmansland” så det inte skiljer på en dag mellan foster som kan aborteras och för tidigt fött barn som kan räddas. Det blir absurt, och rimligen toksvårt att hantera för vårdpersonalen.

6) När det diskuterats att flytta praxisgränsen har det förekommit att läkare argumenterat emot, utifrån kvinnornas situation. De aborter som utförs så sent är få, och skälen ömmande – ja, utan sådana ömmande skäl får man över huvud taget inte en så sen abort. Det är sant – men samma argument skulle kunna användas för att tillåta abort i sjunde månaden, ja fram till dagen före förlossningen. Vill vi det? Stopp och belägg, säger jag. Vår lag drar gränsen vid livsduglighet. Enligt min mening är det en förbaskat utmärkt gräns. Den ska vi antingen följa, eller ändra lagen.

Om det visar sig att det faktiskt föds barn i 21:a veckan som överlever, och om sjukvården ändå inte vill flytta på praxisgränsen, eller bara visar sig oförmögen att ta sådana beslut – jag kan väl föreställa mig att läkarvetenskapen kanske saknar strukturer för det – då är det dags för lagstiftaren att träda in. Det är den ståndpunkt jag alltid haft – eller okej. Det är den ståndpunkt jag haft sen jag började undersöka ämnet, för sisådär ett år sen. Jag har bloggat om just det förut, faktiskt. Se länkavdelningen nedan.

 

Länkar

Jag har grävt fram ett antal äldre blogginlägg kring abort på min gamla blogg och flyttat dem hit. De hittas på de datum då ursprungligen postades, i månadsarkiven från juli 2015 till januari 2016 – se arkivet. Jag hade fler aborttexter än så planerade, men ork och tid tröt. Kanske tar jag tag i det projektet och fullföljer det senare.

Det inlägg på Bengt Malmgrens blogg, där en kommentar fick mig att skriva denna text.
https://bengtmalmgren.wordpress.com/2016/05/15/kristna-borde-inte-strida-inbordes-om-abort-utan-reflektera-i-odmjuk-dialog/

Socialstyrelsen ska utreda sena aborter, Expressen 13 november 2013. Den artikel där överläkare Sjörs på neonatalregistret säger att han känner till flera fall där barn födda i slutet av vecka 21 överlevt.
http://www.expressen.se/halsoliv/socialstyrelsen-ska-utreda-sena-aborter/

Nuvarande praxis för sen abort väntas förbli oförändrad, Läkartidningen 2001
http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2001/22775.pdf

Kapa tidsgränsen en vecka. Och fortsätt försvara aborträtten. Mitt gamla blogginlägg om ämnet.
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/11/11/kapa-tidsgransen-en-vecka-och-fortsatt-forsvara-abortratten/

Annonser

16 thoughts on “Nej, i Sverige aborterar vi inte livsdugliga foster. Det är lögner från antiabortfolket.

  1. I Gällivare-fallet hade kvinnan fått abortpiller tidigare i graviditeten före vecka 18, men ingen uppföljning gjordes förrän hon redan var i vecka 22 och sedan tog det dessutom tid innan aborten utfördes. Då var graviditeten i vecka 23+några dagar och den lilla flickan, som ju var en synnerligen livskraftig individ, låg länge inlindad i en filt tills hon dog. En ytterst tragisk händelse som anmäldes av personalen som fortfarande mår dåligt av detta. Tydligen borde flickan genast ha överförts till neonatal-avdelningen , men ansvarig läkare lät inte detta ske, trots att personal påpekade detta. Som du skrev, ett undantagsfall för rättvisan på alla upptänkliga vis och inget som är rutin på sjukhusen.

    Liked by 1 person

    • Ah, det var du som hade koll på Gällivarefallet! Ja det är ju din del av landet.

      Det verkar vara rätt många fel begångna där. Inte bara personalen utan också modern får leva med detta. Men sköterskan eller motsvarande, som slets mellan order och vad hon ansåg vara rätt (och dessutom förmodligen var ganska säker på var rätt enligt reglerna) – det måste ha varit jättetufft, ja.

      Att öht starta en abort sedan man är över 22-veckorsgränsen – alltså det är ju bara en praxisgräns, inte en laggräns, men tillståndet från Socialstyrelsen gäller väl inte efter den tidpunkten, antar jag. Iofs är det väl så att en så sen abort går till så att man startar förlossning. Om tidsgränsen är passerad söker man istället tillstånd att ”avbryta graviditet” det vill säga man gör nästan samma sak, men försöker rädda barnet. Det kan väl vara så att det eg. är enda skillnaden, så som dessa mycket sena aborter utförs i Sverige. Mao hade väl inte sjukhuset rätt att utföra proceduren öht, och definitivt inte med avsikt att inte rädda det lilla livet.

      Om 22-veckorsgränsen varit lag antar jag att läkaren hade blivit åtalad. Nu blev det väl ”bara” någon typ av skrapa/varning/prick, antar jag. 22-veckorsgränsen är på intet sätt magisk så jag hade väl tyckt det varit ganska överdrivet att i detta fall åtala för vållande till annans död. Även nu antar jag att det varit möjligt att åtala? men vet inte. Ser dock inte vitsen.

      Utgår från att man på sjukhuset i Gällivare stramat till sina rutiner rejält. Därmed är jag typ nöjd.

      Gilla

      • Det är en av de mycket fina sakerna med vår lagstiftning. Den följer något reellt handfast. Vi kan aldrig låtsas att vi har en exakt gräns för var livet börjar eller för när fostret blir en person, det är luddigt och stegvist (som jag redogjort för i tidigare blogginlägg, eller stannade de på planeringsstadiet?) men en abortmetod som går ut på att starta förlossningen och fostret dör – den kan inte tillämpas längre fram i graviditeten än vad som nu görs, inte utan risk att barnet lever vidare och vi hamnar i otäcka gråzoner – som vi kanske redan är i, och bör justera praxisgränsen. Jag tycker som sagt det isåf är bättre att ta till en vecka än att dribbla med enskilda dagar hit och dit.

        Visst är det för märkligt att INGEN i Sverige verkar tycka att vi borde ha aborträtt hela graviditeten. Vår nuvarande lag verkar täcka folks behov. Inte ändra på vinnande koncept, IMHO. Mer än lite finjustering i kanten, möjligen.

        Gilla

  2. Rebella, vilka menar du är abortmotståndare – eller antiabortfolket? Antar att du också är emot aborter efter t ex vecka 22?
    Och ja – jag känner till att den svenska lagstiftningen är tydlig med att inga livsdugliga foster får aborteras. Och att gränsen för vad som anses vara livsdugligt är satt till 22:a veckan – en praxis som baseras på gällande forskning, eller åtminstone den forskning som fanns när lagen tillkom. Samtidigt finns många exempel på barn som fötts tidigare än så, och överlevt och fortfarande lever. Fallet i Gällivare må vara speciellt, men för ca ett år sedan räddades en flicka till livet som var lika gammal som barnet i Gällivare. Enligt Uppsala nya tidning föddes en Josephine Neiman på Akademiska sjukhuset i Uppsala då hennes mamma inte ens burit henne i 22 hela veckor.
    Det finns alltså ingen exakt gräns mellan liv och död. Marc Bygdeman, som är professor i gynekologi vid Karolinska Institutet, skriver bl a i en intervju om detta och att gränsen efterhand kan komma att sänkas, i takt med forskning och alltmer avancerad förlossningsvård. Och professor Karin Källén vid Lunds Universitet som är expert på statistik kring extremt förtidigt födda säger (P4 Malmöhus 11 november 2015): ” Nu verkar det sannolikt att man skulle kunna överleva i alla fall i vecka 21 plus sex dagar och det finns exempel på det och det är ju något man kan vittna om inför rättsliga rådet, säger professor Karin Källén.

    Frågan är alltså komplicerad och jag menar att man inte självklart ska utgå ifrån att nuvarande lagstiftning är förnuftig. Läs gärna följande blogg av Underbara Clara: http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2011/06/18/nar-barn-ar-foster/

    Så, hur kan du vara så säker på att inga livsdugliga foster aborteras? När inte ens begreppet livsduglig förefaller självklar.

    Gilla

    • Jag godkänner din kommentar mot bättre vetande, för även om du i stort sett nyanserar dig – vilket jag är tacksam för – fortsätter du med dina hårdragningar.

      Jag har inte sagt att inga livsdugliga foster aborteras, och undanber mig sådana halmdockor. Enstaka undantag som är missgrepp går jag med på – visst. Men det var inte riktigt vad du skrev först, inte sant. Dessa händelser strider nämligen mot lagen.

      Om du läst vad jag skrivit hade du inte behövt ”anta” saker. Mitt tålamod att diskutera med människor som inte läser vad jag skriver – läser på allvar, inte bara skummar – är ytterst begränsat.

      Gilla

  3. Rebella, är förstås tacksam för din storsinthet att på nåder låta mig kommentera din text riktad till mig. Inser samtidigt att det inte är någon större mening att föra en dialog här. Tycker annars att redan din rubrik är tydlig:”Nej, i Sverige aborterar vi inte livsdugliga foster. Det är lögner från antiabortfolket.” F.ö. får du rysligt gärna ta bort min kommentar, vill ju inte gärna rubba dina cirklar.

    Gilla

    • Nä, inte riktad till dig i första hand. Medger att jag skrev ”svar till” men jag är mer ute efter de som läst dig – det framgår av min text – och trott det var sant att ”abortlagen tillåter att också livsdugliga foster aborteras”. Det har vi nu etablerat inte är sant, varför jag är nöjd.

      Gilla

  4. De foster som faktiskt har fötts fram levande efter en abort i vecka 18 respektive vecka 22 har bara levt i upp till en timme på egen hand, så livsdugligheten kan av detta tidsskäl diskuteras. En annan sak är att det förstås kan upplevas som traumatiskt att behöva se fostret dö, istället för att föda fram det dött.

    http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2011/05/18/det-kanns-fruktansvart-att-lata-fullt-friska-foster-ligga-och-do-framfor-vara-ogon/

    En relaterad diskussion är det etiska i att faktiskt hålla mycket för tidigt födda barn (foster) vid liv enbart med medicinsk hjälp, då man ju inte med säkerhet vet hur utvecklade de är. Jag har inga svar på denna fråga, utan ville bara peka på att det finns etiska aspekter på detta också.

    Gilla

    • Jag förstår inte riktigt hur du menar med att livsdugligheten kan diskuteras. En timme är inte mycket. Du menar att de kanske hade klarat sig om man försökt rädda dem? Det låter ganska orimligt, med tanke på att barn ibland föds för tidigt helt av sig självt och då försöker man rädda vad som räddas kan. Det är så gapet mellan aborterbart och räddningsbart har krympt till otrevligt litet, men ännu inte noll – såvida man inte räknar en timmes överlevnad som livsdugligt.

      Din andra mening förstår jag inte heller helt. Din länk handlar om personalens upplevelser, inte kvinnans. Om du tycker det är bättre att föda fram ett redan dött foster, då argumenterar du för de amerikanska abortmetoderna? Intressant argument. Själv tycker jag att gränsen livsduglighet tillsammans med nuvarande metoder är så klockren och det blir besvärligt om vi börjar tulla på den kombinationen. Men visst, bara vi inte flyttar abortgränsen åt andra hållet! så vi får den amerikanska situationen, med nu vuxna människor som faktiskt överlevt abortförsök i sjunde månaden.

      Själv tänker jag att det blir väldigt svårt för personalen, när det inte finns någon synlig skillnad mellan barn om ska räddas och foster som kan aborteras. Bland annat av det skälet tycker jag att vi ska flytta den bortre gränsen för abort, två veckor eller så, för att återskapa det där glappet. Jag tror att vi rent mentalt behöver ha det.

      Ditt allra sista stycke, om det etiska i att hålla för tidigt födda vid liv eftersom man inte vet hur svårt skadade de är. Där kan jag inte hålla med dig. Var ska gränsen gå för människor som vi inte ska anstränga oss för ”för att vi inte vet hur svårt skadade de är”? Den vägen vill jag inte att vi slår in på. Vill du säga till föräldrar som fött mycket för tidigt ”vi försökte inte rädda den nyfödda för hon hade kanske blivit funktionshindrad?” Då tror jag du blir lynchad, näst intill iaf.

      Gilla

    • Svårt att kommentera tycker jag. Gick det till så, way back then, eller är det hela uppförstorat och förvridet? Jag har ingen aning. Är ”Annikas” bild av hur andra barnmorskor stänger av känslor och snabbt försöker styra in kvinnor på abort, medan hon själv har tungan rätt i mun, korrekt? Förmodligen är den överdriven.

      Visst är texten tendentiös, men det finns värre fall. Jag såg en text i förrgår i Kyrka och folk där Roland Poirer Martinson slog fast att RFSU:s amerikanska systerorganisation Planned Parenthood åkt fast för att de sålt fosterdelar. Nej, det är inte sant… men oerhört många som tar sin världsbild från kristen press, tror jag. Faktiskt är kristen press i vissa delar en lügenpresse.

      Gilla

  5. Rebella,

    Jag läste intervjun med Roland Poirier Martinsson, men det är inte han som säger att Planned Parenthood åkt fast för att de sålt fosterdelar, utan skribenten Anders Lundberg. Vi som kritiserar lügenpresse måste själva vara noga med fakta.

    Du kan radera min kommentar när du har läst den.

    Inez

    Gilla

    • Hm, tidningen ligger här. Stämmer, det var journalistens anmärkning, tydligt markerad som sådan. Det är intressant, faktiskt, vad RPM säger – och inte säger – om Planned Parenthood. Bara korrekta fakta, vad jag kan se. I RPM:s utsaga är ”problemet” med PP i princip att de tillhandahåller aborter.

      Jag kan inte se hur jag skulle kunna radera bara din kommentar, det blir konstigt. Bättre att allt får stå kvar.

      Gilla

  6. Eftersom det här blogginlägget just nu är populärt – jag gissar att folk googlar pga det här fallet
    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lakare-forsoker-radda-aborterade-foster
    kan jag ju inflika att dessa extremt ovanliga fall, där en abort påbörjas innan tidsintervallet runnit ut och avslutas när praxis-gränsen säger att det är ett barn, verkligen gör det tydligt att den bortre gränsen för abort måste flyttas. Samt att så sen abort faktiskt strider mot lagen – det måste stoppas.

    Graviditetsveckor kan beräknas på lite olika sätt så man ser olika siffror på de numrerade veckorna, beroende på. Hittills har jag sett två olika system som diffar på två veckor. I pressen just nu verkar tillämpas ett tredje system … nåja, bara medicinfolket vet vilket de menar, så.

    Gilla

  7. Just nu ser jag att den här halvgamla texten delats på FB. NE säger att tillstånd till abort inte beviljas efter 22:a graviditetsveckans slut. Men i nyheter och kommentarer kring läkaren som försökte rädda det aborterade livet pratas det om 21v+6 dagar som gräns, alltså inledningen till v. 22. Skumt. Det gör att jag undrar om folk även har olika siffror på hur för tidigt födda som kan överleva. Siffrorna stämmer inte.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s