Den långa flykten revisited

Bokomslag, Richard Adams Den långa flykten.  Några kaniner på en gräsklädd kulle, med månen i bakgrunden.

Så här såg omslaget ut, då.

Den långa flykten kan ha varit en av de första vuxenböckerna jag läste, åtminstone i det formatet. 500 sidor var obegripligt tjockt, men boken var spännande. Jag läste den flera gånger. Senare försökte jag mig på att läsa den även på engelska, men det var för tidigt. Jag fick ge upp efter bara ett par sidor. Bokens första mening minns jag: ”The primroses were over”, gullvivstiden var slut (eller mer ordagrant ”gullvivorna hade blommat ut”, men så valde inte översättaren att skriva).

Min äldre bror fnös åt att lillsyrran försökte sig på ”riktiga” böcker. ”Läser du den som en äventyrsberättelse, bara. Det är faktiskt en skildring av olika samhällen.” Dylika pekpinnar har jag hört många av genom åren. Låt den som ”bara” läser som en äventyrsberättelse göra det. Något av det djupare innehållet kanhända ändå på något plan tränger igenom – för trots allt är det ju så det funkar, intuitivt. Om det bara handlade om att förmedla ett innehåll kunde man lika gärna läsa någon torr uppsats, men det gör man ju mer sällan. Istället läser man romaner.

Jag kom att läsa om Den långa flykten många, många gånger igenom hela tonåren. Den höll för alla dessa omläsningar, men jag har nog inte läst om den sen jag var 20 eller så. Kanske det är dags nu, när jag kan spana efter religiösa teman i den? Lustigt nog verkar Richard Adams själv inte alls ha varit ute efter att skapa några sådana, men han medger att kaninerna i boken har ett slags religion. Själv är han uppenbarligen inte troende. Kanske det krävs att inte vara det, inte vara bunden till något religiöst system, för att lyckas skildra proto-religiösa rötter?

Historien kom från början till när Richard Adams döttrar under en bilresa begärde att få höra en helt ny berättelse. Nog är det för sorgligt att deras far valde att berätta en historia om enbart manliga kaniner – för så är det ju. Först när gruppen slagit sig ner på sitt nya ställe kommer de på att de saknar honor. Kaninkolonin kommer alltså inte att kunna leva vidare, om de inte ger sig ut och skaffar sådana. Fram till den punkten verkar de unga hankaninerna inte ha haft en tanke på honor. Det är som vanligt, tjejer läser glatt om manliga personer medan killar tycker att en bok som handlar bara om kvinnliga figurer är en ”tjejbok”. Adams är nu över 90 och må väl vara ursäktad genom den generation han tillhörde – men ändå. Det är sådana aspekter jag inte alls tänkte på när jag läste boken som ung, och jag tror väl inte att det kommer att störa min läsning om jag tar mig an den framöver. Men ändå. Mitt nuvarande jag reflekterar över sånt, till och med vad gäller en bok som jag inte har läst på ett par årtionden.

Annonser

2 thoughts on “Den långa flykten revisited

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s