Vårt * bröd giv oss idag

Epiousios – επιούσιος.

Rena grekiskan.

Inget vet egentligen vad det betyder, fick jag lära mig igår. Häpp! Ingen vet vad det där ordet i Fader vår/Vår fader egentligen betyder! ”Daglig” är den vanligaste översättningen, men inte den enda.

Hur översätts ordet επιούσιος på andra ställen i Nya testamentet då? Inte alls. Det står nämligen bara på detta enda ställe, i Herrens bön.

Vad med andra texter på gammalgrekiska? Av sammanhangen borde man kunna lista ut vad det betyder, ju. Det är bara det att inga sådana exempel finns.

Vi kan alltså inte veta vad Jesus menade.

Origenes drog slutsatsen att lärjungarna konstruerat ordet. Han tänkte sig att ordet konstruerats utifrån två grekiska andra ord, och slutsumman av dessa två ord blir ungefär att man i bönen ber om det bröd man behöver för att kunna finnas till.

Jag minns människor som sagt att man i Fader vår egentligen ber om brödet för morgondagen. Ja det är en tolkning. Det finns fler. I Vulgata, kyrkofadern Hieronymus latinska bibelöversättning som var kyrkans standard-bibel ända tills reformatorerna kom och började bråka om saken, översatte επιούσιος olika i olika evangelier: i det ena fallet med ett ord som rakt av betyder ”daglig”, i ett annat med supersubstantialem vilket vi om vi vill kan översätta med översubstantiell. Bröd bortom bröd, liksom. Det här är långt innan transsubstantiationsläran, märk väl, men Katolska kyrkan läser detta som att ordet handlar om eukaristin.

Betyder detta att man i Katolska kyrkans mässa, när man bett sitt Pater noster, har haft en ordalydelse som syftar på nattvarden? Nix, för där har man använt en annan latinsk bibelöversättning som är äldre än Hieronymus’. Där står det inte supersubstantialem utan quotidianum, vilket rakt av betyder ”daglig”. Kyrkan har alltså laborerat med olika översättningar av samma ord, sedan urminnes tider, och inte sett det som problem. Fascinerande.

Ordet ”daglig” återfinns på flera andra ställen i NT, men då står det inte επιούσιος i grundtexten utan ett annat ord. Om evangelisterna velat säga enbart ”vårt dagliga bröd” hade de givetvis valt detta andra grekiska ord istället för att krångla till det.

Alltså vet vi inte vad de tidiga kristna egentligen menade. Vi kan ha en kvalificerad gissning, men inte mer än så.

En smula chockerande.

…eller… befriande?

Om lärjungarna troget förde vidare vad deras Mästare sagt till dem. Vad kan han då ha sagt för märkvärdigt ord på arameiska som de inte kunde översätta till grekiska utan att själva börja konstruera ord?

Origenes må ha trott att evangelisterna var fyra personer, och att det var enskilda personer som översatta sin arameiska erfarenhet till grekisk text. Jag tror kanske mer på fyra berättartraditioner än på fyra distinkta personer, men resultatet blir nästan detsamma: någonstans på vägen från det urkristna, arameisktalande sammanhanget till den som skrev ner respektive evangelium på papper har ordet επιούσιος skapats. Hur rimligt är det, egentligen?

Troligare är väl att hela Herrens bön är skriven på grekiska, redan från början. Utan arameisk förlaga.

Sånt här får alla präster lära sig under utbildningen, antar jag. Hur reagerar en genomsnittlig prästkandidat på upplysningen att något så centralt som Herrens bön innehåller ett ord vars betydelse man tvingats gissa sig till?

Saliga äro de som aldrig hållit sig med en enda version av saker och ting, ty de skola icke inbilla sig att de veta, huru saker sig rätt förhålla?

 

Länkar

Den mystiska glosan επιούσιος på Wikipedia.
https://en.wikipedia.org/wiki/Epiousios
Här finns även länk till engelsk översättning av Hieronymus’ lärda utläggningar, för den som vill tugga i sig dem. Jag medger att jag avstod.

Vetus Latina, de latinska översättningar som är äldre än Vulgata.
https://en.wikipedia.org/wiki/Vetus_Latina

Katolska kyrkans katekes beskriver den katolska synen på vad επιούσιος i Herrens bön betyder, i punkt 2837.
Svenska: http://katekesen.se/index.htm?kkk2803-.htm#2837
Engelska: http://www.vatican.va/archive/ccc_css/archive/catechism/p4s2a3.htm

Annonser

19 thoughts on “Vårt * bröd giv oss idag

    • Mycket bra länk. Tack! Mycket bättre material än Wikipedia (även om WP verkar trovärdig här, men ändå). Är denna skrift något som Sveriges kristna råd själva givit ut? En googling på författaren Anders Ekenberg visar att han finns på Uppsala universitet samt Newmaninstitutet.

      ”Vårt dagliga bröd” som det sämsta alternativet. Och Luther och Calvin som de som stått för en torrt materiell tolkning, livets nödtorft etc.

      Det samspel som med denna lösning inträder mellan ekumenisk version (»det bröd vi behöver«) och bibelöversättning (»vårt bröd för dagen som kommer«) kan ge positiva impulser åt eftertanken över brödbönen och dess innebörd.

      Bra att ha flera versioner i omlopp, tycker alltså Ekenberg – jämför spänningen Vetus Latina-versionen i mässan och en annan i Vulgata. Men Rom dissade alltså denna ekumeniska översättning. Man undrar varför.

      Gilla

      • Sveriges kristna råd tillsatte 1995 en arbetsgrupp för att översätta trosbekännelserna och Herrens bön med Anders Ekenberg som sekreterare. 1996 lämnades det färdiga förslaget över till medlemmarna i Sveriges kristna råd med förhoppningen att de skulle tas i bruk i alla samfund i Sverige. Skriften ansvarar Anders Ekenberg för efter samråd med arbetsgruppens medlemmar,

        Rom stramade åt översättningsprinciperna 2001 när det gäller mässans texter så man skall följa latinet så nära som möjligt.

        Gilla

      • Latinet = Nya Vulgata vad gäller textläsningarna?

        Annars kör ju Vatikanen med italienska som officiellt språk numera, men mässan översätts alltså från latinet. När är den versionen skapad, undrar jag nyfiket? Konstruerat under Paulus VI? vilket i sin tur bygger på en äldre, men man gjorde väl om en hel del där, om jag förstått rätt.

        Aha, en ändring av reglerna som för svenska katoliker nästan blev en ”retroaktiv regeländring”. Om man vetat om det i förväg hade man kanske inte lagt så mycket jobb på något som man ändå inte fick använda. Besvärligt för små språk. Sen är frågan hur man översätter ”så nära som möjligt”. ”Så ordagrant som möjligt” kan bli högst obra.

        Gilla

  1. När det gäller bibelläsningarna så skall man översätta från de språk bibeln ursprungligen är skrivna på men i osäkerhet i valet av läsart så skall Neovulgtans val vara vägledande.

    Den nuvarande katolska mässan på latin publicerades 69-70 och består av tidigare använt materiel, tidigare använt materiel som fallit ur bruk och tidigare ej känt men nyupptäckt material men också nyskrivet materiel ibland inspirerat av tidiga källor.

    I och med de nu gällande instruktionerna så kan språket i mässan ibland verka vara lite väl literalt översatt från latin. Det märks ibland på svenska men framförallt i den engelska översättningen.

    /Magnus Andersson

    Liked by 1 person

  2. Spännande inlägg. Glad att Magnus, med det vackra efternamnet gav länken till en skrift som jag inte hittade kom ihåg författaren och namnet på. Nedpackad i en låda på vinden förstås så den gick inte att leta upp. Men mitt Greek-Engish lexicon kom fram för jag kom ihåg att där stod något om det arameiska/kaldeiska ursprunget också. Sur konstaterar jag att jag kom ihåg fel, de hade bara skrivit själva orden med arameisk/kaldeisk skrift utan förklaringar eller ens transkriberade till latinska eller grekiska. De bara konstaterar att Hieronymos skrev:”the word epiousion was represented by the aramaic (tre konstiga bokstäver) ”quod dicitur crastinus” ; hence it would seem that Christ himself used the Chaldaic expression (tre för mig obegripliga ord skrivna med konstiga tecken).” SUCK!

    Gilla

    • Din grekisk-engelska uppslagsbok gör mig förvirrad. Googlade en fras ur det du citerade och hittade detta:
      Thayer’s Greek Lexicon
      STRONGS NT 1967: ἐπιούσιος
      http://biblehub.com/greek/1967.htm (en liten bit ner på sidan)
      Gissar att ditt engelsk-grekiska i sin tur använt Thayer’s, eller är det den du har?

      Thayer’s kallar supersubstantialis, som Hieronymus översatte med i Matteusevangeliet, för barbariskt! Vi kan nog gissa att Thayer (eller vem som nu skrev det där) var protestant ^^

      Kaldeiska? Verkar på Wikipedia som om en arameisk dialekt ibland kallas så. Antar att när det i sammanhanget står om arameiska resp. kaldeiska bollar man med olika dialekter, för att se vad som passar bäst.

      Hieronymus menade som sagt att evangelisterna konstruerade det grekiska ordet. Allt som i sammanhanget sägs om kaldeiska resp. arameiska måste ju vara sentida konstruktioner. Om man tänker sig att det faktiskt finns ett ord som Jesus använde, som apostlarna (eller motsvarande) misslyckades att hitta ett ord för på grekiska, försöker man hitta detta ord för att därigenom hitta betydelsen – och går rimligen igenom alla arameiska dialekter som kan vara rimliga för att hitta något som funkar. I Thayer’s anges ett sånt försök.

      Sammanhanget där quod dicitur crastinus citeras, som ditt lexikon nämner, handlar vad jag kan se om att använda det apokryfiska Hebreerevangeliet som stöd. Hur man utifrån det kan resonera om vad något blir på kaldeiska alltså någon arameisk dialekt förstår jag inte. Hebreerevangeliet finns öht inte bevarat annat än i fragment, eftersom det citerats av kyrkofäderna, men man tror att det skrevs på grekiska (enligt Wikipedia).

      De språkliga argumenten för de olika tolkningarna gås igenom. Det hade varit intressant, men eftersom grekiskan inte är transkriberad är det helt oläsligt för oss som inte kan grekiska. Hur som helst kan man ju inte bedöma saken ändå, utan ett halvt ton förberedande studier i diverse ämnen.

      It’s all Greek to me.

      Guds rena klara ord, eller hur det nu var den gode Martin uttryckte sig.

      Liked by 1 person

      • Ja, just nu hinner jag inte lära mig arameiska iaf=) hur intressant ämnet än är. Gode Luthers råd tar jag till mig. Jag har dessutom tagit till mig SKR- skriften som Magnus Andersson rekommenderade eftersom jag fick den av min latin-grekiskalärare och henne har jag respekt för.

        Gilla

  3. ”Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.”

    Magnus gav en länk till Sveriges Kristna Råds webbplats, som talade om ”aorist imperativ” i den grekiska grammatiken. Det avser en ”punktuell” händelse, något unikt. Det jag talar om finns från sid 93, och särskilt 104 och 109 (bönen handlar om tidens slut) samt från sid 121. Men allt är intressant.

    Det här bekräftar den tolkning jag en gång gjorde av brödbönen, då jag första gången läste NT81’s version av den. Jag blev väldigt förtjust i orden ”dagen som kommer”.

    I min tolkning är den unika händelsen den individuella döden. Vi möter vår Herre, och blir ett med Honom i ”basileia” (se länk ovan, sid 112). Då uppenbaras allt: Mål och mening. Svaren på våra frågor.

    Och det speciella brödet? Jag har skrivit om sådan mat i min blogg. Euklides bakade en limpa på geometriska axiom. Den har lärarna matat oss med i mer än två tusen år. Ju fler som äter upp allt av den, ju fler korgar kan fyllas med ”överblivna rester”, som kan bäras bort och ätas av nya elever.

    I Matteus 16:5-12 upprörs Jesus av att lärjungarna tror att han talat om bröd. Han hänvisar till mirakelutspisningarna, och lärjungarna fattar så småningom, att med fariséernas surdeg menas deras lära.

    Innebörden i brödbönen är alltså att Gud skall ge oss insiktens uppenbarelse redan idag.

    Gilla

  4. ”Sånt här får alla präster lära sig under utbildningen, antar jag. Hur reagerar en genomsnittlig prästkandidat på upplysningen att något så centralt som Herrens bön innehåller ett ord vars betydelse man tvingats gissa sig till?”

    Tyvärr tror jag att jag måste göra dig besviken. Kravet på att läsa bibelns texter på grundspråk är sedan länge bortplockat ur utbildningen till präst i sv kyrkan.

    Gilla

    • Jag visste inte att det varit krav. Så mycket grekiska och så mycket hebreiska, det är väl en hel utbildning bara det. Jag tänkte mer att det skulle komma upp i samband med själva bönen, har ingen aning om vilket ämne dock. Men kanske inte?

      Gilla

    • Jag har en blivande präst i min närhet och hen måste lära sig ANTINGEN hebreiska eller grekiska, hen valde -som så många-grekiska. En kompis som blev präst på rekordtid sa att den enda kurs hon läste på normalfart och inte dubbel var grekiskan.När jag läste grekiska var flera andra just präster, så nog lär sig präster grekiska i stor utsträckning. Men hur bra de kan det, vet jag inte.

      Mitt livs första kyrkoherde var dock en hejare på hebreiska också, han kunde till och med resa i Israel med sin universitetshebreiska. Han hade dessutom blivit präst på ”lappmarksstipendium” vilket innebar att han fick sina studier betalda om man också lärde sig finska(meän kieli) eller samiska och sedan jobbade i ”Lappmarken” så nog behövdes språköra för att bli präst om man var fattig förr i tiden.

      Gilla

      • De läser en termin av valt språk, väl? Hur långt man nu kommer på det. Säkert inte tillräckligt för att själv se att det där ovanliga ordet är det något konstigt med.

        Däremot borde väl dissektion av Herrens bön dyka upp i teologistudier. Jag menar, jag hittade bara genom googling.

        Gilla

      • Ja mina prästkompisar är väl bekanta med Herrens bön. Det är ju intressant med en hel del ord i NT som bara förekommer där. De första kristna skapade ett nytt språk för dessa nya erfarenheter. Som språknörd och kristen kopplar jag detta faktum till att något oerhört stor hände, för mig är det ett av de starkaste bevisen för att min tro håller för granskning.

        Jag minns också diskussioner vi hade när vi läste grekiska om Johannesprologen där det ordagrant står att ”ordet fanns/var i Faderns livmoder” (vilket inte var populärt hor en präst som nu jobbar just i Gällivare) ytterligare ett ovanligt sätt att använda språket. Fäder har sällan livmödrar, åtminstone var det otänkbart på den tiden.

        Liked by 1 person

      • Intressant. Varför översätts isåf inte så? ”Ordet var hos Gud” är väl vad det brukar stå. Jag kan iofs tänka mig att livmoderversionen kanske är en av flera tolkningsmöjligheter (jämför vad folk säger att epiousios EGENTLIGEN betyder).

        Det verkar vara något kännetecknande för religiösa urkunder, att de kan tolkas på många olika sätt. Entydig text bygger ingen religion, verkar det.

        Liked by 1 person

      • Gud som transman :D
        eller nä. Snarare den punkt där språket bryter samman.

        Livgiverskor är jämförelsevis platta.

        Nu ska ju livgivaren/skan inte vara Fadern utan Anden… det finns säkert något uttänkt bakom det där men frågan är hur väl hen tänkt. Jag förstår verkligen inte. Den himmelske föräldern (Fadern) bör väl vara livgivare, per definition. Snurrigt, blir det för mig.

        Eventuellt finns ett blogginlägg i det här men jag vet inte om jag lyckas formulera det.

        Liked by 1 person

      • Ibland har det översatts fanns i Faderns sköte/famn. Har hört predikningar som bygger på hur nära relationen var mellan Fadern och Sonen genom att Sonen satt i Faderns famn, så visst finns olika alternativ där.

        Det är inte bara religiösa urkunder som är svåra att översätta, språk är ju sådana. Tänk bara på Ulysses av James Joyce eller all poesi. Däremot grälas det väl mer om hur heliga texter ska översättas än många andra texter. Fast nog diskuteras andra texter också. Rök-stenen till exempel är ju just nu aktuell; från Teoderik den store, till gåtor i Bilbo-stil: http://www.forskning.se/2016/05/02/nytolkning-av-rokstenen-forandrar-bilden-av-vikingatiden/

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s