Teist, ateist, agnostiker… sak samma, nästan? åtminstone ibland?

Rollins säger själv att han snor massor av Slavoj Zizek. Här ett tiominutersklipp där Zizek pratar om kristendomen som förutsättningen för ateism, och om vad det är som dör på korset.

Zizek kallar sig för ateist. Inte så att han har mycket till övers för Dawkins et. al, verkligen inte. Han anser å andra sidan att även kommunismen etc. var en tro. Enda sättet att verkligen nå den svindlande insikten om att inget högre finns som kommer att hjälpa oss, är att gå via kristendomen. Så säger han.

Peter Rollins tar alltså inspiration av detta. Han står precis på gränsen till vad som kan kallas för tro, och han vet om det. Att döma av ett citat ur ”The Divine Magician” som Stefan Swärd lagt upp på sin blogg tycker Rollins det är ganska egalt om människor kallar sig för teister ateister eller agnostier. Gränserna mellan dessa positioner är hur som helst flytande, menar han.

Trots de gränsdragningar som skiljer teister från ateister är många av oss mycket medvetna om att vi uppehåller oss i gränstrakterna, och ibland passerar över från den ena sidan till den andra. Ibland upptäcker vi att vi befinner oss i gränsområdets ingenmansland. Det kan handla om en kyrkoledare som upptäcker att hennes egna predikningar gör henne generad, en sekulärhumanist som sjunger psalmer med ett helgons övertygelse, en teist som finner själva gudstanken absurd eller en ateist som i all hemlighet ber. Murarna som skiljer dem åt kan ofta vara mer genomsläppliga än vi tycker om att medge. Om vi rör oss bort ifrån vikten av vad vi tror, mot frågor om hur det vi tror fungerar, blir det lättare för oss att erkänna att det kan finnas litegrann av teist, ateist och agnostiker i oss alla även om en av dem kanske dominerar.

För den som liksom jag inte kan kalla sig troende kristen men gärna försöker sig på att bli en utövande sådan är detta mycket trevliga ord.

Swärd säger att Rollins går längre än någon av Svenska kyrkans biskopar. Oh ja. Mycket längre. Rollins löser liksom upp gränserna för vad religionen är. Det är spännande. Otroligt spännande.

Samtidigt får det mig att undra lite. Initiativet kommer väl från de där Freestyle Christianity-människorna som jag vet väldigt lite om. Men varför ska församlingar bjuda in någon som över huvud taget inte verkar tycka att kyrkor är någon bra idé? All denna andlighet (i brist på bättre ord) i gränstrakten mellan tro och otro, mellan religion och något helt annat. Vart kan det leda. Liksom… är fokuset på tro eller på kyrka… ehm. Vad gäller Svenska kyrkan brukar man anse att om någon tänker för mycket på Kyrkan som liksom organisation har denne tappat sitt fokus.

I Belfast skapade Rollins en kommunitet – vad jag förstår en konfessionslös sådan – som ägnade sig åt diverse ritualer där fokus ofta verkat vara att ta sig lös från religionens, från kyrkornas dåliga sidor. Frågan är om inte samfund och kyrkor för Rollins mest står för just religions dåliga sidor. Å andra sidan, om Rollins är en sån som kritiserar hur kyrkan trillat snett, då är det ju smart att lära sig av honom. Ifall man nu tycker han har rätt, alltså.

Länkar

Stefan Swärds blogginlägg med citat ur ”The Divine Magician” och kommentarer.
http://www.stefansward.se/2016/04/20/kritisk-granskning-av-peter-rollins-som-kommer-till-sverige-i-helgen-del-2/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s