Våra ritualer formar oss

Ritualer formar den som deltar i dem enligt ett visst ideal som finns nedlagt i dem. Att vi idag inte alltid inser ritualernas makt beror kanske på att vi inte tänker på att för oss är ritualer som dop och konfirmation ofta mindre betydelsefulla än de som inte upplevs religiösa, så som att ta examen, köpa kläder, byta bil. Dessa ritualer gör oss till medborgare i vår kultur, skapar gemensamma upplevelser som får oss att tänka på varandra som en gemenskap.

Patrik Hagman, Om kristet motstånd

Ritualer formar människor, alltså. Textsnutten är en smula löstagen ur sitt sammanhang som diskuterar ritualer just på gruppnivå, med betydelser för gruppens sammanhållning och egenskaper. Jag tänkte fundera lite mer på individnivå. Sen hör ju individ och grupp ihop, även om den ritual man gör hemma inte blir en lika tydlig manifestation utåt som den offentligt utförda ritualen.

De flesta av Hagmans exempel på ritualer är sådana man inte gör särskilt ofta – ta examen, byta bil – men det finns vardagligare såna också. Vår kulturs stora ritual menar Patrik Hagman är konsumtion, alltså inköp. Det kan väl ligga något i det. Andra stora ritualer… humdidum.

Födelsedagar, förstås.

Helger som midsommar och nyår, och det sekulära julfirandet.

Semester, skulle jag vilja kalla en ritual. Semesterfirandet, oavsett om det består i utlandsresor eller att packa bilen för att åka till sommarstugan.

Kan inte en del av vardagens vanor, sådana som de flesta har, också vara ritualer?

Att inte gå omkring i morgonrock, utan tvätta sig, klä på sig, äta frukost och sedan vara färdig för dagen.

Själva frukosten är för många extremt ritualiserad: samma frukost varje dag, kanske med vissa bestämda undantag.

Att läsa morgontidningen. Om distributören klantat sig och tidningen inte kommer blir hela dagen förstörd.

Sängen ska bäddas varje morgon, även om absolut ingen ser den – inte ens man själv, eftersom man brukar ha dörren till sovrummet stängd. Om man är allergisk är det eg. bättre att inte bädda igen och stänga in fukt, för kvalstrens skull. Men ritualen vinner.

Hushållsarbete är överlag kringgärdat med en ganska stor mängd ritualer och regler för hur man gör, som ofta inte har särskilt stor praktisk nytta. Historien om hon som alltid skar av ändarna på steken är ett bra exempel. Just den kanske är ren myt och rolig historia, men det finns många andra exempel som verkligen inte är det. Ibland handlar det bara om vanor – man gör som mamma gjorde för det är enklast så. Ibland är vanan väsentligt mycket mer än så.

Man kan städa på väldigt många olika sätt. En del är kanhända mer praktiska än andra, men det finns också åtskilliga varianter som är fullständigt likvärdiga; ändå måste väldigt många av oss ha det på ett speciellt sätt. Rubbade cirklar på detta område klarar vi bara inte av. När par flyttar ihop kan det bli fantastiska bråk över väldigt små saker. Styrkan i reaktionerna visar tydligt att vi i handlingen lagt in ett värde som ligger på ett helt annat plan än det rent praktiska.

Att inte lämna disk på diskbänken, utan omedelbart diska bort är en ritual som är stark hos farmorsgenerationen, men nästan helt borta i min. Just det att den försvunnit gör karaktären av ritual så tydlig. Att disk omedelbart ska diskas bort har en gång varit en praktisk åtgärd, åtminstone hos de människor som bott trångt. Idag rymmer små hushåll – alltså de flesta – utan problem ett dygns disk i diskhon. Vi har haft det så i ett par generationer, men diskens symbol- och ritualvärde behöll sin kraft ett bra tag efter att de praktiska aspekterna försvann.

Min farmor vägrade envetet att låta disken stå kvar och torka i diskstället. Liten gumma med krånglande hjärta, vilket gör allt arbete med armarna högre än axlarna mycket ansträngande, skulle prompt stoppa upp kopp med fat, glas och tallrik i skåpet efter den disk som alltid skulle följa direkt på varje mål. Vi skakade på huvudet, men visste att hon inte gick att ändra på.

De här hushållsritualerna kring hushållsritualer och dagliga rutiner. Hör de ihop med något ideal, som Patrik Hagman säger? Javisst. Idealet heter ”att vara en ordentlig och skötsam människa”, ett arbetarklassideal som tappat i betydelse i takt med att genomsnittsbefolkningen medelklassiserats.

Farmor blev ordentligt gammal och gjorde detta flera gånger varje dag tills hon var över 95. Tänk om diskritualen var en av de saker som höll henne uppe? Att varje dag göra de saker som en ordentlig människa helt enkelt ska. Det kanske fyller ungefär samma funktion som att varje dag recitera en daglig morgonbön, så som ingår i fromma (manliga) judars liv? Att föreslå farmor att låta tallriken stå kvar i diskstället, det hade kanske varit ungefär som att säga åt en katolik med tidsbrist att sluta be rosenkransen?

På farmors tid var hemmet offentligt och kroppen privat. (Det finns någon som skrivit om detta, tyvärr minns jag inga namn.) Idag är hemmet väsentligt mycket mer slutet. Människor kommer och går inte längre hos varandra på samma sätt. Det kan få vara ostädat, mellan de gånger vi bjuder hem människor. Vi är inte längre våra hem i samma utsträckning som vi är våra kroppar, våra kläder, vårt utseende – som istället är ständigt utsatt för granskning och bedömning. Sålunda borde dagens ritualer i hög grad gälla våra kroppar, där den för ett par generationer sen i högre grad gällde hemmet.

Daglig dusch.

Daglig sminkning. För en del något som slängs på i flygande fläng, för andra en noggrann ritual med väsentligt eget värde.

Rakning (för båda könen. Frågan är om inte genomsnittlig kvinna lägger ner större tid på rakning än genomsnittlig man. Hon har ju större ytor att raka.)

Var går gränsen mellan daglig vana och ritual?
Kanske i huruvida handlingen bara är sig själv, eller om man laddar den med något utöver dess mest basala innehåll?

Vi är det vi gör, är en av Patrik Hagmans grundteser i ”Om kristet motstånd”. Det vi gör formar oss.

Det är en sanning som vi i vår tid nästan tappat bort.

Vanors förmåga att forma oss avhandlar Hagman under begreppet asketism, vilket låter helt vansinnigt för den som förknippar asketism främst med självspäkning. Jag lär väl återkomma till det, misstänker jag.

Länkar

Hon som skar av ändarna på steken
http://ursus-elina.blogspot.se/2008/03/tradition.html

Annonser

8 thoughts on “Våra ritualer formar oss

  1. Tycker verkligen Hagmans samhälsanalys är skarp-och din. Just renhet var ju också det starkaste inslaget i Mose lag (inte Tio Guds bud, den där med 300+ detaljerade bud enbart för judar). Det är så tydligt att ett föraktat slavfolk bara måste visa hur ordnat och rent de kan hålla på alla områden för den föraktfulla omgivningen. det är nog ingen slump att romer är det folk som har mest lika renhetsregler som judar, av alla folk i Europa.

    Gilla

    • Hmm du associerar till renhet? Ja iofs, städning och personlig hygien – visst. Även om renhet kan betyda mycket annat också.

      Vad gäller romernas regler som t.ex. att mat ABSOLUT inte får stå på golvet, då måste den kastas, brukar man framhålla att de i hög utsträckning bott i tält och då är det kanhända en bra, hygienisk regel. Du har rätt, deras löjliga regler för vilka kläder som får tvättas tillsammans med andra och inte är bisarrt lika regler kring olika serviser för olika sorters mat. Vid vilken tid skapades de där väldigt detaljerade reglerna? Det är inte från moseböckernas tid, väl utan senare. Talmud? Isåf inte skriven vid någon tid då judarna bodde i tält, på flykt/på vandring.

      Judarna föraktat slavfolk? Var det verkligen så? Vad gäller Egypten är det ytterst osäkert hur saker eg. såg ut i verkligheten – där finns alla versioner från de som tror att en del människor kanske var tjänare i Egypten och hade låg status men nog inte var slavar, till att en mindre grupp människor var slavar där och förrymda sådana skapade tillsammans med herdefolk myten, till att det är ren myt. Och den babyloniska fångenskapen gällde ju bara eliten, som alls inte led någon fysisk nöd i Babylon.

      Gilla

      • Jo i Moseböckerna finns många regler om ren och oren mat orena tillstånd, orenhet på hus osv. Kapitel 11-15 i tredje Moseboken handlar bara om detta, vilka djur man får äta, när människor är orena, hur man kokar tvål, etc och detta med ren /oren upprepas hela tiden. Sedan har man detaljerat dem och lagt till konstiga saker som två serviser utifrån förbudet att koka killingen i sin moders mjölk.

        Det forskarna kommit fram till var väl att folk användes ungefär som torpare med arbetsplikt i Egypten alltså inte amerikanska Söderns slaveri utan bara inkallade vid arbetstoppar, skörden tex. Sedan var ju den gängse anställningsformen överallt slaveri vid denna tid. Tjänstefolk var helt enkelt slavar och räknades som boskap.

        Moseböckerna påminner dock oftare om att de var invandrare och främlingar i Egypten och behnadlads illa av den orsaken. På samma sätt som eliten i Babylonien också levde utsatt som till exempel Esters bok och många historiska källor samt hela den judiska historien lär oss.

        Jag tänker mig att underordnade och utsatta alltid måste bevisa att de är dugliga och ska ha väldigt städat fast de inte har tjänstefolk. På så sätt kan man förakta majoritetssamhället och överheten för detta med ostädat och smutsigt är väldigt skambelagt hos alla människor.

        Gilla

      • ”Det forskare kommit fram till” är, som vanligt, olika. Man rör sig ju med rätt stor osäkerhet vad gäller saker så länge tillbaka i tiden. Ganska säkert är dock att det inte rör sig om någon massutvandring i den skala som 2 Mos beskriver. Kan väl föreställa mig att det du beskriver är en mainstream-uppfattning. Alt. mainstream-uppfattningen på teologisk fakultet. Självklart påverkar det faktum att GT är helig skrift inte bara för judendomen utan också för kristna vår uppfattning om historien.

        Ja, visst är det typiskt att det inte längre är skambelagt med trasiga kläder när det blivit ganska enkelt uppnåeligt för så gott som alla att vara hel och ren, och inte heller längre riktigt samma krav på att ha det städat hemma. Mycket riktigt var det medelklassen som började med att rycka på axlarna åt lite skit i hörnen, inte arbetarklassen.

        Liked by 1 person

  2. Glömde tiden: Talmud var klar ca 300 f.Kr men de som åberopas som auktoriteter i Talmud är ofta äldre än 500 f.Kr och riktigt detaljerat blev det när Romarna drev judarna från provinsen Judéen (Galliléen, Samarien och Judéen) och bytte namn på provinsen till Filistéernas land (Palestina)m just för att förnedra judarna med ett folk som inte längre fanns men som var deras traditionella fiender och räknades som rituellt orena. I diasporan blev reglerna mer detaljerat tillämpade vilket ju stärker teorin att rent/orent har med att hålla ihop mot en fientlig omvärld.

    Samspelet med förtrycket förstärkte behovet att hålla sig från de andra/de orena. Det första gettot i Venedig låstes av majoritetsbefolkningen klockan sex på kvällen, men samtidigt var det en tillflyktsort för de föraktade judarna inlåsningen spelade nog liten roll eftersom amn ändå inte åt middag med ”orena”.

    I Moseböckerna är ju rent/orent ännu ambivalent. tex sägs allt levande i vattnet utan fenor och fjäll vara orent men Gud vill absolut ha delfinskinn i tabernaklet. Skinn från ett orent djur alltså. Men numera är kosher väl definierat utan avsteg från principerna.

    Gilla

  3. Forskning om riktigt forntida företeelser är ju blandning av historia, gissningar på kvalificerad nivå och arkeologi men just Egypten är ganska väl beforskat även utanför judisk/kristet/arabiskt tänkande. Många som forskat där var/är ju dessutom fast beslutna att motbevisa GT (en styrning utifrån GT det också förstås). En annan sak som kommit fram som verkar troligt är att etniciteten var ytterst blandad hos dem som bildade ”det hebreiska folk” som lämnade Egypten. Arkeologer är ju försiktiga med etnicitetsbegrepp också eftersom de ofta är svåra att belägga. Egypten liknade dock Indien i det att överklassen var mer ljushylt än de som arbetade åt dem åtminstone på bilderna. Men spår av blandningen syns även i Moseböckernas berättelse om Mose fru/ar? som sägs vara allt annat än hebreiska; midjanitiska/etiopiska/kushitiska står det att hon/de var.

    Gilla

    • Att allt egyptiskt är välbelagt verkar troligt. Vad som inte finns några som helst historiska belägg för, om jag fattat rätt (eller enligt det jag tagit del av, snarare) är själva utvandringen. Sen kan man förstås dra slutsatsen att en sådan myt inte uppstår om det inte finns någon verklighet bakom det. Men då är vi inne på väsentligt mycket mer gissande än vad gäller det rent egyptiska.

      Gilla

  4. Ping: Romantiken tog knäcken på ritualerna | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s