Dopet, Bibeln, nattvarden och bönen

I ”Vara kristen” karaktäriserar Rowan Williams, ärkebiskop emeritus av Canterbury, kristet liv utifrån fyra handlingar. Inte utifrån tro, utan handlingar. Dopet, läsa Bibeln, nattvarden och bönen. Det är intressant.

Man skulle förstås kunna tänka sig att tron är underförstådd, hos läsaren av denna bok. I någon mening är det förstås så. Utan någon nivå av tro sätter väl mänskor inte igång med att försöka leva ett kristet liv – men ändå.

Vad som litegrann skaver i mig är Williams återkommande formuleringar kring att det är meningen att den kristne liksom ska växa som människa. Jag minns inte exakt formuleringarna, men nåt sånt. Det är ju en dålig religion om den inte leder till att människor utvecklas på bra sätt, kan man tycka. Samtidigt har jag väldigt dåliga erfarenheter av grupper av människor som tror att just deras väg faktiskt är en väg till att bli en bättre människa. – Nej han uttrycker det inte exakt så. Möjligen kommer detta intryck av boken att förändras när jag läser om den. Jag har läst ganska snabbt och småslarvigt. En del stycken tål att tuggas ordentligt på, och det har jag ännu inte gjort.

Undras var Rowan Williams står teologiskt? Det är inte så lätt att utröna utifrån den här boken. Jag har ett par tankar där men sparar dem, så länge. Jag tror att ”Vara kristen” är formulerad så att den ska funka utifrån tämligen olika teologiska utgångspunkter. Williams för inte fram några teser som det gäller att man blir övertygad om. Han målar upp tavlor istället: så här kan det vara, att vara kristen. Så här kan det fungera.

Boken är utgiven efter att han pensionerats från posten som Church of Englands och hela den anglikanska kyrkogemenskapens överhuvud. Jag tror inte det beror på att den är för kontroversiell. Snarare fick han tid att sammanställa den först efter pensioneringen.

Ibland ser man människor som lyfter fram de engelska biskoparna och ärkebiskoparna som bättre än Svenska kyrkans förskräckliga liberalteologer. Men är det så självklart att de är mycket mer ortodoxa? Jag såg ett filmklipp med Rowan Williams som någon rekommenderade. När jag kom mer till kommentarsfältet var det fullt med människor som öste galla över denna kättare på Englands finaste biskopsstol. Sånt går nog aldrig att komma ifrån. Jo, jag tycker att de engelska biskoparna – eller åtminstone dess ärkebiskopar – verkar uttrycka sig med mer takt. Med avsevärt mycket större medvetenhet om att de människor de s.a.s. har under sig är av många olika sorter och att deras jobb är att hålla ihop kyrkan. Men även Church of England befinner sig i den positionen att det finns en klunga människor som (med en formulering lätt anpassad från Stig Strömbergsson) för sin egen självkänslas skull behöver se den egna gamla statskyrkan och andra kristna sammanhang de själva inte tillhör som något dött, urspårat och värt att förkastas.

Formuleringen om biskopars och ärkebiskopars uppgift har jag från Joel Halldorf. Den får nog ses som allmänkyrklig. I vilken grad Svenska kyrkans biskopar föreställer sig uppgiften så, att deras jobb är att hålla ihop kyrkan, vet jag inte.

Jag har läst ”Vara kristen” ganska snabbt och slarvigt. Ville hinna igenom den innan läsarpoddspojkarna Halldorf & Hagman sätter huggtänderna i den; podden sänds på måndag. Jag ville åtminstone skaffa mig ett alldeles eget första intryck. Efter det kan jag gott låta läsarpoddspojkarnas tolkningar och tankar färga fortsatt läsning.

Den här boken vore intressant att reflektera över tillsammans med ett par andra tänkande människor.

Var man då kan hitta sådana.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s