Treenighet, kabbala och hinduism

En ateist i min omgivning som är formad av icke-kristen kultur verkar tycka att treenighetsbegreppet är den töntigaste, orimligaste bild av Gud som finns. Minns ni ”tre kor”-skämten? ”Du har tre kor, men egentligen är de bara en.” Det blev mycket av det där, samt av allmänna fnysanden.

Sefirot brukar avbildas i ett sånt här diagram som benämnes Livets träd. Varför har jag ingen aning om.

Sefirot brukar avbildas i ett sånt här diagram som benämnes Livets träd. Varför har jag ingen aning om.

Jag började ledsna. Vad jag tog till som argument för att försöka få slut på det återkommande temat var att det är kanske inte så stor skillnad mellan kristendomens treenighetsbegrepp, och de polyteistiska religoner som har flera gudar som egentligen är olika versioner av en och samma Gud. Nåt sånt finns väl i hinduismen, där en Gud ofta sägs vara liksom en aspekt av en annan. Eller ta den judiska mystiken, kabbala, för den delen. Där är guds högsta, egentliga väsen – En Sof – egentligen omöjlig för människan att nå, men En Sof ger sig till känna genom tio olika manifestationer som kallas sefirot.

Egentligen vet jag inte hur mycket jag trodde på mina argument. Inte funkade de heller, vad gällde att få slut på de återkommande skämten som jag fann allt mindre roliga.

Till min förvåning finner jag att Karen Armstrong i filmen ”A History of God” tar just hinduism och kabbala som exempel på föreställningar om Gud som liknar treenigheten. Gudarna Vishnu, Shiva och Brahma representerar olika aspekter av Brahman, säger Karen Armstrong.
https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=KJkNs512Lsk från ca 1:10:00.

Jag gissar i och för sig att det där med olika gudars olika uppenbarelser i de flesta fall, inklusive i de flesta fall av hinduism är ett slags modalism. Modalismen avfärdades som heresi innan treenighetsläran skapades- Vi tar till Nationalencyklopedin för att förklara begreppet.

modalism (av modus), riktning i den tidiga kyrkans diskussion av treenigheten som hävdade att Fadern, Sonen och Anden inte kan uppfattas som tre personer utan som tre uppenbarelsesätt (latin modi) för den ende Guden. Hit hör Sabellius, som undervisade i Rom från ca 215. I den segrande teologin avvisades modalismen.

215? Beslutet i Nicaea, som slog fast att Fader och Son var lika gudomliga, togs 325
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/02/08/ratt-lat-vann-eller-om-arius-kejsar-konstantin-och-fotboll/
och kappadokierna utvecklade den version av treenighetsläran som ortodoxerna fortfarande håller sig till strax efter Nicaea.
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/02/14/ostkyrkans-treenighetsbegrepp-inklusive-bohrs-atommodell/
Med andra ord levde modalismen och frodades i över 100 år – ja en bra bit mer än så, för enligt NE:s artikel om treenigheten avfärdades modalismen vid Nicaea och vid konciliet i Konstantinopel 381. Pusslar jag ihop mina faktabitar får jag det till att det först var i och med kappadokiernas treenighetsformuleringar som man lyckats skapa en bild som dög, som var ett hållbart alternativ med vilket man kunde konkurrera ut modalismen.

Brahma, Vishnu och Shiva. Ett slags treenighet?

Brahma, Vishnu och Shiva. Ett slags treenighet?

Hinduismen är egentligen inte, eller var inte från början, någon sammanhållen religion utan snarare ett myller av mer eller mindre besläktade kulter. Jag gissar att det finns grenar som är modalistiska och andra som ser det på andra sätt. Vi ska inte heller glömma bort att modern hinduism är rätt påverkad av anglikansk kristendom.

Vad gäller kabbala är det ju inte hela judendomen utan bara dess mystiska gren, som sufismen inom islam. Karen Armstrong hävdar visserligen att kabbala har varit mycket stor, lite längre bak i historien – vi kommer till det senare, när jag lyckats släppa femte kapitlet i ”För Guds skull” och masa iväg min rumpa till kapitel sex. Ändå är det en skillnad att den kristna föreställningen om treenigheten är normerande sanning i en hel religion, snarare än ”djupare kunskap” som man måste gräva lite innan man får tag i.

Men östkyrkan verkar ändå på nåt sätt lyckas behålla den här illustrationen, fast den egentligen är obegriplig för alla utom proffsmeditatörer, så… tja.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s