Treenigheten – tre lika? Den gammaltestamentliga versionen

Första gången jag hörde talas om ikonen Den gammaltestamentliga treenigheten tyckte jag det lät knäppt. Treenigheten är ett kristet begrepp, som rimligen inte alls återfinns i Gamla testamentet – såvida inte kristna läser in det där. Det är just precis vad människor har gjort.

När jag sen fick se den förstod jag inte någonting. Treenigheten? Hurdå?

Treenigheten

I Mamres terebintlund får Abraham och Sara besök av tre främlingar, som i själva verket är Gud.
http://www.bibeln.se/las/2k/1_mos#q=1+Mos+18

Det verkar vara en generell trend att de ställen i Gamla testamentet där Gud är alltför antropomorf, alltför människolik, där har man genom konsthistorien valt att avbilda Gud i änglagestalt? Inte för att jag vet nåt om konsthistoria. Jag bara extrapolerar från historien om Jakob som brottades med Gud en hel natt. Den ryske ikonmålaren Andrej Rubljov (1360-1428) har i vart fall avbildat de tre männen som i själva verket är Gud som tre änglar. Det blir många tolkningslager, eller symbollager eller hur man nu ska se det, på varandra.

Eftersom främlingarna är tre och Gud är treenig måste en bild på de tre främlingarna – eller änglarna – vara en bild av treenigheten. Den logiken är ganska enkel.

Vilken av figurerna är vilken? Karen Armstrong håller sig till en tolkning som jag gissar är den vanligaste, men inte alla håller självklart med. Figurerna är avbildade utan särskilt mycket detaljer som skiljer dem från varandra. De sitter runt ett bord som det står en bägare på, och det är väl ungefär hela scenen – eller hade varit, om det inte skapats en viss rörelse i bilden genom hur figurerna ser på varandra.

Var och en av treenighetens hypostaser pekar på de andra; ingen är sig själv nog. Kanske är detta lättare att uttrycka i en bild. I den ortodoxa kristenheten har ikonen en dogmatisk funktion som uttrycker lärans inre sanning, och en betydelsefull ikon kan ha samma status som skriften. En av alla tiders mest berömda ikoner är den ryske ikonmålaren Andrej Rubljovs Den gammaltestamentliga treenigheten (1425-1427) som i den ortodoxa världen har blivit en arketyp av det gudomliga. Den bygger på berättelsen om Abraham och de tre främlingarna, som Rubljov framställer som änglar, budbärare från den Gud om vilket vi ingenting kan veta. Var och en av dem är en av Treenighetens ”personer”. De är lika till förväxling och skiljer sig åt enbart genom klädseln som har symboliska färger och genom bilden ovanför var och en. Abrahams bord har blivit ett altare och den överdådiga måltiden han tillrett är reducerad till eukaristins kalk. De tre änglarna sitter i ring, i sig en symbol för fulländning och oändlighet, och betraktaren befinner sig vid den tomma sidan av bordet. Rubljov visar direkt att de kristna kan erfara treenighetens sanning i nattvardsliturgin, i gemenskap med Gud och varandra och – med hänvisning till berättelsen om besöket i Mamre – i ett liv i barmhärtighet.

Fy vilka långa stycken hon skriver ibland, Karen Armstrong. Jag måste ta mig friheten att skjuta in lite text mest bara för att få hacka upp det i mindre… de olika personerna i treenigheten, var det som vi skulle komma in på.

Ängeln i mitten representerar Sonen och tilldrar sig genast betraktarens uppmärksamhet men möter inte hans blick utan ser på Fadern, ängeln på hans högra sida. Fadern i sin tur ser på ängeln till höger på ikonen som har en inåtvänd blick. På så sätt dras betraktaren in i den ständigt fortgående rörelse som Gregorios av Nazianzos beskriver. Detta är ingen högdragen gudom som kräver exklusiv lojalitet och total uppmärksamhet för egen del. Vi ser ingen av ”maskerna” rakt framifrån. Var och en visar oss vidare till nästa i evig självutgivelse.

Ang. Gregorios skildring av sin meditation över treenigheten, se föregående blogginlägg.

So far so good. Nu är det bäst att spänna fast säkerhetsbältet! för nu blir det djupt och krångligt.

I treenigheten finns ingen självupptagenhet. I stället finns tystnad och kenosis*. Fadern, Varats grund, tömmer sig själv på allt som det är och överlåter det på Sonen, ger upp allt, till och med möjligheten att uttrycka sig själv i ytterligare ett Ord. När Ordet väl är sagt har Fadern inte längre något ”jag” och förblir för evigt tyst och omöjlig att veta något om. Det finns inget vi kan säga om Fadern, eftersom den ende Gud vi känner är Sonen. I Varats själva källa finns samma ordlösa ”intet” som hos brahman, dao och nirvana, eftersom Fadern inte är ett annat väsen och inte liknar något ting i vår världsliga erfarenhet. Fadern bringar alla våra begrepp om personlighet på skam, och eftersom Fadern i Nya Testamentet framställs som slutet på det kristna sökandet blir detta en resa till ingenstans, ingenting och ingen. På samma sätt är Sonen, vår enda väg till det gudomliga, blott och bart en eikon** av den yttersta verkligheten som enligt Upanishaderna är och förblir ”ogripbar”. Som varje symbol pekar sonen bortom sig själv, på Fadern, medan Anden bara är Faderns atman***, det ”vi” som befinner sig mellan Fadern och Sonen. Vi kan inte be till Anden, eftersom Anden är det slutgiltiga inre i varje väsen, oss själva inräknade.

* kenosis, grekiska: uttömmande; självutgivelse, avväpnandet av egoismen
** eikon, grekiska: ikon, bild, avbild
*** atman, sanskrit: det odödliga eller eviga ”själv” som Upanishadernas yogier och visa söker, det som troddes vara identiskt med brahman

Armstrongs bok är flitigt fotnotsannoterad, men det här sista citatet verkar till stor del vara hennes egna slutsatser och tankar.

Gud är relation, säger folk. Gud innehåller relation inuti sig själv – är det vad det betyder? Ja, det verkar vara en del av det tänket.

Första gången jag hörde talas om Rubljovs ikon som en bild av treenigheten fann jag tanken helt bisarr. Det krävdes en hel del bakgrundskunskap för att det skulle bli begripligt.

De är nog inte så dumma, de där ortodoxerna.

Terebintträd.

Terebintträd.

*

För ganska länge sen skrev Tomas Jarvid en massa blogginlägg om treenigheten på bloggen Vandra vägen. Bland annat avhandlade han en del mer eller mindre märkliga bilder. Slutpoängen blev väl ungefär att treenigheten egentligen inte kan avbildas. Han hade med Rubljovs ikon men även en del andra bilder som hade det gemensamt att alla tre, Fader Son och Ande, avbildades snudd på eller verkligen identiskt.

Kan man inte tänka sig att de där treenighetsbilderna är skapade i en värld där Rubljovs ikon – samt förstås alla efterapningar som gjorts av den – var så ohyggligt känd att man bara behövde liksom referera till den, genom att göra tre figurer som var likadana, för att människor skulle haja att här har vi treenigheten? Skillnaden mellan de tre kan vi ändå inte avbilda, då kan vi lika gärna göra dem identiska… så blir det riktigt tydligt att det man gör inte är något försök att egentligen avbilda treenigheten, utan man liksom mer nöjer sig med att göra ett tecken för den?

Alternativt fanns traditionen att avbilda treenigheten som tre snudd på identiska manspersoner redan före Rubljov? Endera, såvitt jag kan förstå. Poängen blir ändå kanske densamma. När Rubljov målade sin ikon fanns det rimligen redan en väletablerad tradition att förknippa de tre främlingarna i Mamres terebintlund med de tre personerna i treenigheten, samt att – på samma sätt som bibeltexten – inte ge dem mycket till individuella särdrag, utan måla dem likadant.

Jag finner inte de där treenighetsbilderna på Vandra vägen så konstiga längre.

 

Länkar

Två jarvidska blogginlägg med konstiga treenighetsbilder
https://blogg.svenskakyrkan.se/vandravagen/2015/05/31/10-blandade-tankar-pa-sondagen-17/
http://blogg.svenskakyrkan.se/vandravagen/2012/07/28/dagens-pilgrimstanke/

Annonser

One thought on “Treenigheten – tre lika? Den gammaltestamentliga versionen

  1. Ping: Ett glasfönster, II | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s