Anglikanska kyrkogemenskapen bestraffar amerikanska episkopalkyrkan för alltför stor homovänlighet

Sorgligt, är det.

De konservativa afrikanerna är nu en stark kraft inte bara i Katolska kyrkan. Samma fenomen som i RKK finns i den anglikanska kyrkogemenskapen, vilket i klartext betyder ”alla kyrkor som stammar från Church of England”: i Europa vikande siffror och sekularisering, i Afrika tillväxt och kaxiga, unga biskopar med starka röster.

Nyheten är rätt gammal nu. En vecka, ungefär, men det har stått ytterst lite om det i kyrklig press. Kanske det till och med stått mer i världsliga tidningar? Jag har inte kollat. Undantaget är Dagen, som dagen efter att det stora anglikanska toppmötet avslutats redovisade förloppet. Artikeln är tämligen kort men kan rekommenderas. Världen idag dröjde en vecka men fick sen ihop en artikel som (förstås) fokuserar på splittring mellan liberal (”kättersk”, menar Världen idag med det ordet) och mer ortodox anglikansk syn på äktenskapet, att det är till för man och kvinna.

http://www.dagen.se/anglikanska-kyrkan-undvek-storsplittring-1.675413
http://www.varldenidag.se/nyhet/2016/01/20/Syn-pa-samkonade-aktenskap-vallar-strid-inom-Anglikanska-kyrkan/

I Kyrkans tidning hittar jag ingenting. Jag har i och för sig inte läst alla papperstidningar, och gu’vet (om ens han) vad som finns bakom KT:s betalvägg, som man inte orkar klicka sig förbi ens om man är betalande prenumerant. Däremot ståtade Signum, som ju eg. inte alls är någon nyhetstidning, med en kommentar översatt från en katolsk nyhetsbyrå redan… banne mig, 14/1 är samma datum som någon av di engelskspråkiga skrivit om saken, såvitt jag kunde se. Den katolska internationella pressen har muskler.
http://signum.se/anglikansk-splittring-med-betydelse-for-varldens-kristenhet/

Men mest intressant på svenska är Dagen. De skriver så här – hur vet de det? Finns Jacob Zetterman på plats? Nej knappast. Har han läst vad engelsk press rapporterat? Troligen. Iaf. Så här skriver Dagen.

Den stora frågan inför det stora anglikanska kyrkomötet, som den här veckan har hållits i Canterbury, England, var om den världsvida kyrkogemenskapen skulle klyvas i två delar. Under en lång tid har spänningen varit stor mellan kyrkogemenskapens mer liberala gren, främst hemmahörande i Europa och USA, och de mer konservativa krafterna, främst i Afrika.

Den centrala frågan har handlat om kyrkans förhållningssätt till homosexualitet, där västvärldens anglikaner haft ett mer bejakande synsätt. I USA har frågan bränt till som mest, biskopsvigningen av den öppet homosexuelle prästen Gene Robinson år 2003 utlöste ett ramaskri i de konservativa kretsarna, och den amerikanska grenen av kyrkan splittrades i frågan.

Än i dag hörs ekot av detta ramaskri, och då 38 kyrkoledarna strålade samman den här veckan ville vissa afrikanska biskopar sparka ut den liberala grenen från kyrkogemenskapen. Riktigt så långt gick det inte. Ugandas ärkebiskop Stanley Ntagali gick visserligen ut i protest efter att ha känt sig ”manipulerad” till att diskutera med den liberala falangen, men i övrigt lyckades kyrkoledarna hålla ihop det anglikanska skeppet. Men med en viss justering. Den liberala kyrkogrenen i USA, Episkopalkyrkan med cirka två miljoner medlemmar, petades ned ett pinnhål i hierarkin. De kommer inom de närmaste åren att ha en observatörsstatus i stället för fullt medlemskap i den världsvida anglikanska gemenskapen.

Kyrkoledarna enades också om att bevara den traditionella synen på äktenskapet. I ett gemensamt dokument som presenterades i torsdags slog de fast att ett äktenskap ska vara mellan en man och en kvinna.

Inför kyrkomötet spekulerades det stort om en den eventuella splittringen. Det hela landade alltså i en kompromiss, som får ses som en fjäder i hatten för kyrkofamiljens ledare, engelsmannen Justin Welby, ärkebiskop av Canterbury. Men beslutet kantades samtidigt av missnöje från bägge hållen. De mer liberala krafterna är arga för att deras mer inkluderande hållning stoppas, och menar att det här är ett bakslag för alla som jobbar med homosexuellas rättigheter inom kyrkan. De mer konservativa krafterna hade gärna gått längre, och sett att deras meningsmotståndare uteslutits från gemenskapen då deras liberala bibeltolkning gått för långt.

Även om den anglikanska kyrkan den här veckan hittat en lösning på hur den världsvida kyrkogemenskapen ska hålla ihop, så är dragkampen mellan de bägge motpolerna inte över. På sikt kan dragkampen gå så långt som till att repet brister, även om det höll den här gången.

Church of Englands högste ledare, ärkebiskopen av Canterbury Justin Welby, hade hoppats att lyckas hålla ihop den anglikanska kyrkogemenskapen genom att göra den lösare i kanterna, så de ingående kyrkorna blev mer självständiga. Istället gick det åt rakt motsatt håll. Med det där dokumentet som säger att äktenskapet är mellan man och kvinna torde afrikanerna har stängt vägen för Church of England att på allvar ens diskutera den frågan.

Hårda bud, sade Moses, tappa’ stentavlorna på tårna.

Hur episkopalkyrkan ska hantera dessa tre år återstår att se. Kommer de att svänga för att åter njuta den anglikanska kyrkogemenskapens gunst? Det har jag ytterst svårt att tro. Så vad händer efter dessa tre år. Om observatörsstatusen förlängs så har väl anglikanska kyrkogemenskapen i realiteten kickat ut de amerikanska episkopalerna, precis som afrikanerna från början ville.

Church of England har på många sätt gjort samma vandring som Svenska kyrkan, vad gäller kvinnliga präster och synen på homosexuella, men man har vandrat mycket långsammare. Jag har brukat hävda att det är bra, att det är klokt, inte minst att man sett till så man inom sig på allvar gjort plats för olika uppfattningar exv. i ämbetsfrågan. Homosexuella biskopar verkar ännu inte komma på tal, och med tanke på afrikanerna borde den dag när det är dags komma typ aldrig. Och visst. Det är väl inget egenvärde i sig att ha just en och annan homosexuell biskop, men det som ligger under handlar om allas lika värde, och det… ja. Hur länge kan man i husfridens namn vänta med att erkänna allas lika värde?

Dagen skriver också

Paralleller till den anglikanska problematiken kring homosexuellas rättigheter finns även inom den lutherska kyrkofamiljen. Där tillhör Svenska kyrkan den liberala grenen, som tillåter homosexuella att gifta sig och göra karriär inom kyrkan, vilket kritiseras hårt av lutherska kyrkor i Afrika.

Det var väl bara en halv sanning.

Den lutherska kyrkofamlijen är, såvitt jag förstår, mycket lösare sammanhållen än den anglikanska. Splitteringen i ortodoxi och liberal gren har skett för länge sedan; i USA finns två olika lutherska kyrkoorganisationer men ordet förknippas där nog främst med kyrkorna inom den konservativa Missourisynoden. Ja det har hänt att afrikanska kyrkor brutit med Svenska kyrkan. Jag vet minst ett fall, kanske har det varit fler, men någon kraft som kan tvinga Svenska kyrkan in på annan väg för sammanhållningen skull finns knappst.

Ärkebiskop Welbys har skrivit en lång kommentar på Facebook, en reflektion över beslutet.
https://www.facebook.com/notes/the-archbishop-of-canterbury/the-cost-and-the-joy-of-unity-reflections-on-the-primates-meeting-in-canterbury/915346088519538
Han skildrar beslutet som väglett av helig Ande. Oh… oh well. Det är svårt att tolka, när folk säger sånt. Ulf Ekman blev, på den tid det begav sig, vägledd direkt av Gud mest hela tiden (eller inte).

Hur ska Church of England framöver agera? Om man ska låta afrikanerna bestämma över frågan om sexuellt likaberättigande – som det hette på den gamla homokampens tid – hur trovärdig blir man då gentemot sina egna medlemmar i good old England? Inte mycket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s