…för att få kalla sig kristen

Vem har inbillat oss att det skulle krävas något extra av oss för att vi ska få kalla oss kristna? Det är som om våra egna liv inte skulle räcka till. I Sverige kan man vara döpt, fira jul och påsk, vara medlem i Svenska kyrkan och ändå tycka att man inte är kristen. Skulle det krävas något extraordinärt av oss för att få kallas kristna? Det är besynnerligt.

När vi firar jul gör vi det ju för att det gudomliga föddes i det vanliga. Det var en mycket begränsad tillvaro för Josef och Maria bland djuren och herdarna. Det var inte särskilt överdådigt. Den verklighet vi lever i har med Gud att göra. Vi behöver inte söka efter det extraordinära. Guds oändlighet ryms i vår ändliga tillvaro, eftersom Kristus har valt denna världen som sin boning.

Med denna lilla tänkvärdhet, vars inledande formuleringar är tydligt påverkade av David Thurfjell, inleder biskopen i Västerås Mikael Mogren sitt herdabrev ”Omvänd till verklighet”. Sen går han raskt över till Västerås stift (och huvudsakligen dess anställda) och ägnar huvuddelen av herdabrevet åt kyrkans vardagliga verkligheter. Öppningen är inbjudande och sympatisk. De som inte orkade läsa mer än ett par sidor i den lilla boken de fick med sig hem från kyrkan på första advent lär i alla fall minnas att deras biskop tycker de har rätt att kalla sig kristna. So far, so good. Att det finns andra som inte tycker det, torde de vara väl medvetna om.

Rebella heter inte Rebella för intet, så jag måste få opponera mig lite. Vanliga svensson firar inte jul ”för att det gudomliga föddes i det vanliga” – ett normalsvenskt julfirande har inte myckt lite med den kristna högtiden att göra, och sekulariserat folks påskseder består väl mest av utförsåkning och äggätande.

Å andra sidan finns ju möjligheten att göra kopplingen mellan de flesta av våra stora helger och det kristna för den som vill. Det är väl kanske de som är intresserade av det, som bisp MM försöker nå med denna inledning. De som ändå tar sig iväg till kyrkan på första advent, då biskopsbrevet delades ut till alla kyrkobesökare.

Den verklighet vi lever i har med Gud att göra. Jo alltså, om Gud inte hade något med vår verklighet att göra vore han ju egentligen helt ointressant. Därutöver finns något slags koppling till folkkyrkotanken, tror jag. Bisp MM verkar vara dess moderna mest ihärdiga företrädare.

Gud finns i människors vanliga liv, påpekas det.

Hm.

Den gamle katolske prästen som helt tydligt tyckte att Gud främst skulle nås inifrån mig själv.

Olle Carlsson som i ”Kristendom för ateister” påpekar ungefär detsamma.

Hmmmm igen.

Jag har ju jättesvårt för att kalla mig kristen. Bisp MM tycker jag är orimlig, verkar det. Det tycker inte jag… någon relation till den där Kristus bör man väl ändå i så fall ha?

Man kan förstås prata om att vara kulturellt kristen. Formad av en kristen kultur, och därmed ha tankemönster som kanske är mer kristna än man är medveten om. Omfatta en andlighet (i brist på bättre ord) som i rätt hög grad trots allt bor i nåt slags semi-kristet skal. Jag minns någon som kommenterade om att vara ”kulturkristen” för rätt länge sen, här på bloggen. Jag reagerade mycket negativt. Associerade till de krafter i mörka färgnyanser som så ofta – med skiftande reell aknytning – åberopar kristet arv. Kanske fick den killen skit helt i onödan. (Nu när jag dammat av detta blogginlägg och flyttar över till nya bloggen, månne han känner igen sig?)

Annonser

3 thoughts on “…för att få kalla sig kristen

  1. Jag gissar att bisp MM vänder sig till de många, jag möter dem ofta, som går i kyrkan, firar jul pga Kristi födelse och påsken är alltid mer än bara skidåkning och ägg, men ändå inte vågar kalla sig kristna. Det är en tragisk följd av puritanismen. De flesta italienare lever mer sekulariserat än dessa som inte vågar kalla sig kristna, men de är ändå benägna att kalla sig kristna.

    Gilla

    • Ja, herdabrevet delades ju ut i Västerås stifts kyrkor på första advent, så inledningen vänder sig nog till de som går i kyrkan vid större helger.

      Puritanismen, säger du. Ja vår puritanism är väl det som vi kallar för väckelserörelserna. Du håller mao med Thurfjell.

      Gilla

      • Ja, det gör jag. Han har en poäng där. Jag möter ofta kristna från andra länder och de tycker vi är så hängivna kristna i Sverige för de möter ju nördar som mig hela tiden, medan de möter typ alla som är kristna med kristna seder i sina hemländer.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s