Balladen om Begravningsfirman Bröderna Byström

I kommentarsfältet på denna blogg påstås att visan har verklighetsbakgrund.
https://mormorsblogg.wordpress.com/2009/11/10/balladen-om-begravningsfirman-brderna-bystrm/

I Övikstidningen skrevs bara att firman hastigt upphört, men i Sundsvalls Tidning har jag för mig att man skref mycket mer på den gamla blysättningstiden.

Det kan förvisso vara en skröna. Texten har jag plockat från den bloggen, men snyggat till formatet efter min smak.

”En” är bestämd artikel i maskulinum. Det är ett mycket gammalt språkelement som om jag förstår varit rätt allmänt spritt över landet men nu bara finns kvar här och var. Jag har hört en (1) gammal kvinna som pratade så, och det var 30 år sen. Nu är det nog ganska utdött. (I femininum blir det det a istället för en. ”En Gustav och a Sara.” Fast det behöver vi inte för visan.)

Knaust var på sin tid Sundsvalls riktiga lyxhotell, och även i tider när där inte varit hotell har ofta funnits en bättre restaurang. Örnsköldsvik ligger väl en två timmars bilväg norr om Sundsvall och brukar förkortas Övik, även i tal.

Notera att visan måste sjungas med dialektal betoning, annars låter allting väldigt fel.

En Gottfrid Holmlund från Svedjeholmen
han for till Sundsvall i en affär.
men han var hjärtklen och bra nog gammal
så bäst han va’ där så låg han där.
Han for omkull där på kontorsgolvet
”så nu har Holmlund falli’ ifrån”
sa hon som ringde hem till fru Holmlund
från sundsvallsfirman Frisén & son.

Och därav kom att Bröderna Byströms
begravningsbyrå i Örnsköldsvik
for ner till Sundsvall att hemförlova
en Gottfrid Holmlund per biltrafik.
En Enar själv, det var han som körde
och bror hans Halvard, han följde me’.
Dom svepte Holmlund hän in till kista’,
det hade skett vad som skulle ske.

Men så kom tanken att me’ns man liks
ändå är i Sundsvall för en gångs skull,
man borde rå sig en sväng på Knaust –
en liten en, så int’ man vart full.
Så sa en Halvard till brorsan Enar
som tyckte detta var riktigt tänkt,
så dom parkera sin bil med kistan
i vilken Holmlund va’ nedersänkt.

Snart satt två bröder från Örnsköldsvik på
den fina krogen i Sundsvalls stad
och efter’n stund mådde Enar bättre
än varje mänska i Medelpad.
Men då sa Halvard: ”Nu får du ge dig.
Du kan int’ feen ta in nå’ mer.
Ta den genevern och mellanpilsnern,
du blir ju rattfull! Hä’ vad som sker.”

Men då sa storbrorsan Enar Byström
som är finurlig och yrkesvan:
”Tror du polisen tänkt på att stoppa
en svart’n likbil på ljusa da’n,
för å se å ifall han som körer
har druckit sprit å int’ kan stå lull.
Nä tro mig Halvard, i vårat yrke
så är det riskfritt att köre full!”

”Du är förfalen”, så sa en Halvard,
”men du har rätt vad jag kan förstå.”
Och sedan detta en stund begrundats
beställde bröderna svart Renault.
När den var svept av Begravningsbyrå
Bröderna Byströms i Nolaskog
gick innehavarna ut från Knaust,
och bort till bilen med han som dog.

En Enar kände sig nu rätt plägad
och körde därför i sakta fart
igenom Sundsvall uti sin svartbil
och solen sken, allt var ganska rart.
”Jag går mot döden vart jag än går”, så
sjöng broder Halvard och bak hans rygg
låg gubben Holmlund uti sin kista
nu in i döden så lugn och trygg.

Man körde E4:n norr mot Övik
och snart var bilen i Härnösand,
och rak var vägen och ljus var dagen
och man sjöng sånger på tu man hand.
Man kom till Skule i Skuleskogen,
här vart det krokigt och här så slant
det plötsligt till på nåt vis för Enar,
som for av vägen och ut för’n brant.

En volt slog bilen, och kistan föll ut
igenom bakdörra som for opp.
Kistlocket rasa, och ut bland mjölkört
och åkersenap for Holmlunds kropp.
Begravningsbyrån Bröderna Byström
ramla ur likbilen även de
och slog sig sanslös. Sen kom polisen
och döförklara dem alla tre.

På bårhusbacken på kyrkovallen
stod gumman Holmlund med barn och måg
i svarta kläder och dödstyst väntan
på Byströms Pontiac, och snart så såg
man ekipaget sig sakta närma
den lilla gruppen. Men vad var det?
Vid ratten satt ingen Enar Byström
och ingen Halvard satt där breve’.

När bilen stannade steg där ut två
poliser som gick med dyster min
och öppna dörra’ längst bak i bilen,
och där sågs Enar med brorsan sin
på varsin sida om Holmlunds kista,
och att nog formen var ganska fin
det framgick bland annat därutav att
dom låg och snarka för full maskin.

Begravningsbyrån Bröderna Byström,
Enars och Halvards i Örnsköldsvik
av denna händelse erhöll knäcken
och är sen den dan sig inte lik.
Och får du se en begravningsbil
som blir hejdad uppå en väg nån gång,
så är det bara för att polisen
som lyfte armen hört denna sång.

Liten ordlista:

feen = f*n
förfalen = förfallen, fördärvad
svart Renault = Renault Carte Noir, en konjak
plägad = berusad

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s