Den mysteriöse Origenes

En lysande och inflytelserik exeget bland [kyrkofäderna] var Origenes (ca 185-ca 254). Han hade studerat allegoria för grekiska och judiska skriftlärda i Alexandria samt midrash för rabbiner i Palestina.

Origenes har wi hört talas om men vet inte mycket mer om än namnet, halvbildade som wi äro. Jaså minsann, allegoria var något man formellt kunde studera? Det var värst.

Mest förvånad blir jag dock över att Origenes hade studerat midrash. Var han judekristen? Nä, det verkar inte så, men han var tydligen en synnerligen grundlig exeget. Han lärde sig hebreiska och studerade hur den judiska traditionen hanterade Skriften. Till slut kom han fram till att Toran inte gick att tolka bokstavligt. Tredje Moseboks synnerligen långrandiga beskrivningar av hur man skulle bygga tabernakel i öknen – är det relevant för en kristen? Jesus sade till sina lärjungar inte bära skor – gäller det alla dagens kristna, eller hurdå? Abraham säljer sin hustru till farao – den historien är väl ändå moraliskt tvivelaktig, om man bara läser den som det står. Och hur kan någon över huvud taget föreställa sig att Gud bokstavligen traskat omkring i Edens lustgård? Omöjligt, tyckte Origenes. Bibeln ska läsas som en allegori, och hör sen.

Men det var inte bara att sitta på sin bak och tänka ut tolkningar.

Origenes upprepar ständigt för läsaren att texttolkning är hårt arbete och att det som alla filosofiska övningar kräver disciplin och hängivenhet. Som alla filosofer måste exegeten leva ett liv i bön, renhet, nykterhet och dygd. Han måste vara beredd att studera natten lång. Om han däremot håller ut kommer han ”mitt i läsakten och det hängivna studiet” av dessa till det yttre fögande lovande texter att känna sig ”rörd av den gudomliga anden (pneuma).” För både de kristna och rabbinerna är skriften en symbol, dess ord och bilder inget annat än ”bilder av gudomliga ting”.

Filosofiska övningar? Filosofer måste be och leva särskilt dygdefullt? Som sagt: med filosofi menades i antiken inte riktigt samma sak som vi syftar på när vi använder ordet.
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/05/27/filosofi-som-ett-slags-andlighet/

Textstudium som religiös övning i sig självt är något som Karen Armstrong gärna kommer tillbaka till. Som hon framställer det förefaller det onekligen som om man kan utföra dessa övningar på vilken text som helst. Vad som egentligen står på papperet är av underordnad betydelse.

För Origenes är exegesen ett mysterion, en initiering som kräver hårt arbete men som till slut för in mystes i den gudomliga närvaron.

Mysteriekult, sade Bill.
Absolut mysteriekult, sade Bull.
Äsch, sade katten Måns och började uttråkat syssla med något annat.

Texttolkning som mysteriekult. Karen Armstrong vill peka på likheter mellan olika traditioner, i allt som gäller dels mystiska traditioner och dels textstudier. När hon kan gifta ihop de två är hon i sitt esse. Okej, jag är lite spydig här. Jag tycker det hon skriver om Origenes är intressant men det känns ganska hårdraget.

Skriften består liksom en människa av en kropp, ett psyke och en ande som överskrider den mänskliga naturen. Dessa tre motsvarar de tre meningarna i vilken skriften kan förstås. Mystes måste behärska den heliga textens ”kropp” (den bokstavliga meningen) innan han kan gå vidare till någonting högre. Därefter är han redo för den moraliska meningen, en tolkning som representerar ”psyket”, sinnets och hjärtats naturkrafter. Den ger människan etisk vägledning men är i det stora hela en fråga om sunt förnuft. Initianden som framhärdar till slutet av initiationen blir invigd i den andliga, allegoriska meningen när han möter Ordet som ligger dolt i den heliga textens jordiska kropp.

Men detta vore inte möjligt utan de andliga övningar som försatte initianderna i en annan sinnesstämning. Till en början verkar Origenes exeges pressad och långsökt för en modern läsare, eftersom han läser in saker och ting i texten som helt enkelt inte finns där. Men Origenes begär inte att läsaren ska ”tro” på hans slutsatser. Hans insikter är precis som all filosofisk teori meningslösa om inte lärjungen genomgår samma andliga övningar som mästaren. Hans kommentarer är miqra, uppmaning till handling. Läsaren måste själv ta nästa steg, meditera över texten med samma intensitet som Origenes, tills han också blir ”kapabel att motta sanningens principer”. Origenes exegetik var både obegriplig och otrolig utan långa förberedelsetimmar av theoria (kontemplation).

Ordet teori kommer alltså ursprungligen från ordet för kontemplation??? Snacka om att vår förståelse för de här områdena har förändrats. Inte nog med att termerna är rena grekiskan
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/11/25/nu-blire-rena-grekiskan/
vi har också bytt betydelse på dem. Men när Armstrong väljer att använda det hebreiska ordet miqra, då anknyter hon till det judiska. Hela textavsnittet om Origenes handlar om att knyta ihop olika texttolkningstraditioner, och Karen Armstrong pekar här på likheterna i hur man i traditioner med begränsad tillgång till texter vrider och vänder på dem in absurdum. Idag skaffar vi nya böcker att läsa istället.

Språkbruket från mysteriekulternas värld måste väl ses som en ungefärlig jämförelse – eller beskrev Origenes faktiskt själv sin utövning så? Hur som helst håller likheten bara halvvägs. Mysteriekulter är hemliga. Efter invigningen berättar man inte vad man varit med om utan går vidare till nästa nivå, mot nästa rit som man småningom får ta del av. Att själva mysterieriten vore platt som upplevelse om man inte först fastat och tröttat ut sig med lång vandring, det får utomstående aldrig upptäcka. Origenes däremot delar glatt med sig av sin texttolkning, så vi kan se hur absurd den är. Själva initiationspratet blir väl lite fel. Ingen egentlig nästa nivå kan väl finnas, utan uppenbarelsen – eller vad man ska kalla det – kring textens mening är liksom allt.

Men visst kan mysteriekulterna ha haft större eller mindre påverkan på alla möjliga företeelser i sin omvärld, inklusive de samtida religionerna. Absolut. Det vore nästan konstigt om de inte haft det. Att kristendomen uppstått ur en mysteriekult är en hypotes som inte har många, om ens någon, anhängare inom seriös forskning, men att det finns någon form av inflytande från mysteriekultur verkar högst rimligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s