Nu blir’e rena grekiskan

Det är idag väldigt poppis att prata om Jesus’ judiskhet, att vi måste förstå dåtidens judendom för att förstå Jesus. Då är frågan vad det är vi vill förstå. Om det är en annan sak att förstå Jesus än att förstå dagens kristendom – humdidum. Vad har vi sagt då?

Om det är kristendomen vi vill förstå, kanske vi i lika hög grad bör gräva ner oss i det hellenistiska alltså det grekiska? Det hellenistiska arvet haft stor inverkan på kristendomen, uppenbarligen, och därigenom på västs hela kultur. Samtidigt är det mycket i dåtidens grekiska idé- och tankevärld som är oss väldigt främmande. Vi har övertagit hellenismens ord och delvis bytt betydelse på dem. Därför missförstår vi lätt begreppen, åtminstone sådär lite halvt.

Den judiska kristendomen dog ut, säger Karen Armstrong i ”För Guds skull”, eftersom Jesus inte kom tillbaka så som man väntat av sin Messias. Kvar blev den icke-judiska, den hellenistiska, där många från första stund hade betraktat kristendomen som en filosofia, en filosofiskola.
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/05/27/filosofi-som-ett-slags-andlighet/
När kristendomen av och till förföljdes blev det dessutom ett sätt att försöka få den rumsren, att visa upp den som som filosofiskola snarare än som övertro (superstitio).

Känns detta som dagens kristendom? Kanske inte riktigt…? Var det ett sidospår, något man ska vara glad att man övergett. Eller tänk om kristendomen som filosofiskola i själva verket är ljuset, vägen, sanningen och livet. Filosofi betydde, som bekant, inte riktigt samma sak då som nu.

En av dessa filosofia-apologeter var Justinus, han som brukar kallas Justinus martyren och räknas som en av kyrkofäderna. Justinus betraktade kristendomen som själva fullbordan av såväl judendomens som den grekiska filosofin. Innan han hittade hem som kristen hade han studerat såväl stoicismen som pythagoreisk andlighet, och särskilt stoicismen kom att få stor betydelse för kristendomens fortsatta utveckling. Karen Armstrong skriver att de kristna använde samma terminologi – Anden, Gud och Logos – som stoikerna, men nog måste det vara rimligare att säga att kristendomen inkorporerade begreppet Logos från stoicismen? Justinus hade särskilt stor del i att utveckla den tidiga kyrkans begrepp om Logos, ett ord som enligt Armstrong användes eftersom grekiskan saknade ord för hebreiskans shekhina vilket betecknar Guds närvaro på jorden.

De grekiskt utbildade fäderna letade efter referenser till Logos i varje mening av den hebreiska Bibeln. Eftersom de hebreiska texterna var svårförståeliga för dem och det urgamla bibliska etos förefall främmande, förvandlade de dem till allegorier där alla händelser och gestalter i det som de kom att kalla det Gamla Testamentet blev förelöpare till Kristus.

Grekerna hajade dåligt, alltså, för de var inte judar och hade inte tillgång till den kultur som skapat det arv som de nu förvaltade.

De kristna i Antiokia ville helst koncentrera sig på skriftens bokstavliga innebörd och söka utröna vad de bibliska författarna själva hade velat lära ut, men de var inte lika populära som exegeterna i Alexandria som tog efter Filon och de grekiska allegorikerna.

De grekiska allegorikerna? Såna fanns det alltså. Jaha? Här fick jag gå till NE, som förklarar detta under uppslagsordet ”allegorisk utläggning”.

Allegorin uppstod som en tolkningsmetod. Grekiska tänkare (redan försokratikerna) ansåg sig kunna utläsa djupa tankar om naturens krafter liksom även etiska idéer ur ”den allvise Homeros” mytologiska sånger, Odysséen och Iliaden. Att Homeros skulle utläggas allegoriskt blev med tiden självklart i de hellenistiska skolorna. Metoden fick därför väldig spridning. De allegoriska tolkningsmetoderna togs upp av hellenistiska judar, inte minst i Alexandria (Filon); de utläste sublima religiösa och etiska tankar ur Tora.

Att metoden blev ändå mera spridd bland de hednakristna än bland judarna i diasporan förefaller fullt rimligt.

Redan här förefaller kristendomen ha tappat greppet om sitt ursprung.* Jag förstår inte de kristna som är intresserade av och till och med hyllar Karen Armstrong. Jag förstår det inte, för undergräver inte det här hela kristendomens trovärdighet? Jag menar, hon skriver ju rent ut att man inte förstod Toran och därför hittade andra tolkningsmetoder.

De som vill gå tillbaka i och gräva djupare i det judiska arvet. De vill alltså gå omkring 1800 eller 1900 år tillbaka i tiden, innan hellenismen satte sin stämpel på kristendomen. Om man som kristen bör göra det, vad säger det om den kristendom som utövats under tiden?

I och för sig var ju även judarna ganska – jag ska inte säga att de var respektlösa mot sina heliga texter, det är fel ord men de tog sig friheter med dem. Midrashade dem och hade sig; jag har skrivit något lite om det här.
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/08/01/om-konsten-att-tolka-skriften/
Ska vi föreställa oss att en hednakristen förklarar för den sista kvarvarande judekristne att ”det är så här vi midrashar i den här traditionen. Relax, det är bara inkulturation”**?

Undras förresten hur man vet det där om de kristna i Antiokia.

)()()()(

* Jag har hårdragit vad Karen Armstrong har skrivit. En och annan skulle anse att den här uppfattningen med ett ”senare grekiskt in
** Inkulturation är vad katolikerna kallar det när man i kristen mission låter olika folkslag behålla sina traditionella seder och inkorporera kristendomen i dem, snarare än att slå sönder hela kulturen i akt och mening att göra dem kristna. Det låter modernt men jesuiterna var tidigt ute med det här; googla exv. den kinesiska och den indiska ritstriden.

Annonser

3 thoughts on “Nu blir’e rena grekiskan

  1. Jag som kristen kan inte förstå varför jag inte skulle kunna läsa Armstrong med intresse. Man måste inte hålla med om exakt alla slutsatser en författare drar för att finna kunskap i en text.

    Angående de kristna i Antiokia: de kristna led av svår skrivklåda från första början. Det skrevs kilovis med text och det skrevs även i Antiokia. Ingen antik företeelse är så väldokumenterad av sin samtid som kristendomen.

    Gilla

    • Den här texten är nästan ett år gammal. När jag skrev det där, tänkte jag nog mest på de som håller med i hennes slutsatser och betraktar sig som kristna… jag har som bekant svängt en liten liten smula fniss där. Huruvida jag småningom landar någonstans mittemellan eller ej återstår att se.

      Att de skrev är en sak, men det har även bevarats? Jösses. Vad talar vi om för tid, ungefär? Den här bloggtexten tar väl sitt avstamp i år 100, eller så, där judarna började tycka att den där kristendomen verkar ju inte funka, Kristus förefaller inte komma tillbaka. Och så tidigt finns väl inte så mycket material från. Men textens senare del kanske avhandlar senare tider. Det är ett tag sen jag skrev det här…

      Gilla

  2. Ping: Den mysteriöse Origenes | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s