Två upplysningar om vår abortlagstiftning

Med tanke på de senaste dagarnas abortdiskussioner hade det smakat bra att ha min serie Livet börjar inte vid befruktningen åtminstone halvskriven. Men men. Det kommer, det kommer. Så länge tar jag tag i två upplysningar kring vår abortlag och hur den funkar, i kontexten extremt sena aborter och vår praxisgräns om 22:a veckan.

För det första.

Någon sade att om gränsen för hur sent abort är tillåten tidigareläggs, hade hon inte fått abortera det barn som läkarna visste skulle dö strax efter födseln utan måstat bära det i flera månader till, i vetskap om vad sen skulle ske. Psykiskt plågsamt, onekligen, och väldigt onödigt kan man tycka.

Men så funkar det inte.

Lagen säger att man inte får abortera foster som kan överleva utanför moderns kropp. Praxisgränsen om 22:a veckan handlar om att avgöra livsduglighet. Foster kan vara uppenbart icke livsdugliga hur sent i graviditeten som helst. Då kan man alltid abortera. Man startar förlossningen, helt enkelt. Barnet föds, och dör. (Just nu diskuteras tydligen att fostret vid sena aborter ska dödas innan förlossningen. Det har många implikationer och jag är inte riktigt beredd att diskutera det just nu. Jag har inte satt mig in tillräckligt, känner jag, och koncentrerar mig därför på hur det funkar idag.)

För det andra.

Livsdugliga foster aborteras inte ens vid fara för moderns liv. Innebär det att moderns liv offras? Sätter vi fler kvinnors liv i fara om vi flyttar på praxisgränsen?

Nej.

Vad man gör i en sådan situation är att man sätter igång förlossningen, och försöker rädda barnet. I v. 23 är chansen att barnet överlever liten, men den finns; den ökar för varje vecka. Beroende på den medicinska situationen kan man välja att vänta lite så barnet har större chans att överleva. Är det inte en större medicinsk påfrestning för den sjuka kvinnan att föda barnet än att genomgå en abort? Nej, det är i princip samma. Barnet måste ändå ut. En sen abort liknar på många sätt en förlossning.

Socialstyrelsen ska utreda praxis-tidsgränsen, tydligen. Det låter bra. Var gränsen för livsduglighet går är en fråga för de medicinska proffsen, inget som avgörs genom omröstning eller debatt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s