”Jag tror inte på någon religion. Jag tror på Gud.”

Pojken till höger i filmklippet är söt. Det är ett obestridigt faktum. Lite för ung för Rebella förstås, trots allt charmigt silver i håret – och hm, gift. Synd. Nåja.

Reza Aslan som gäst i ”The Young Turks”. Här ger han svaret på vad han menar när han kallar sig muslim. (För den som inte vet: Reza Aslan är född muslim i en ordentligt sekulariserad familj, där man inte alls blev ledsen när han i tonåren blev evangelikal kristen av mer eller mindre tydligt fundamentalist-stuk. Hans kristna tro bröt samman när han läste teologi. Han övergick sedan till att åter kalla sig muslim. Reza Aslan har skrivit flera böcker om religion och den senaste, ”Upprorsmakaren” som handlar om Jesu tid och Jesu liv, har blivit ordentligt uppmärksammad.)

Det är värt att påpeka att ordet som används för tro här är belief, inte faith.

– Från mitt perspektiv – jag är agnostiker, jag är inte troende. Jag finner allt det här underbart, fantasifullt och fascinerande, men hur kan du, som historiker och universitetslärd, fortfarande tro på någon av dessa religioner när du läser allt det här?

Jag tror inte på någon religion. Jag tror på Gud. Enda skälet till att jag kallar mig muslim är att jag tycker om de symboler och metaforer som islam använder för att prata om Gud. För mig är de meningsfulla. Det är inte som att islam skulle vara mer sann än kristendomen, eller att din kristendom är mer sann än judendomen. De är alla lika sanna, lika värdefulla sätt att uttrycka det som helt enkelt inte kan uttryckas. Om man tror att det finns något bortom den fysiska världen, att det finns något som är sant transcendent*, behöver man ett språk för att kunna prata om det, för att få det att gå ihop. Det är allt religion är. Den som säger ”jag tror på kristendomen” eller ”jag tror på islam” har missat poängen. Kristendomen och islam är inte saker att tro på. De är vägskyltar till Gud. De är medel för att nå ett mål, inte mål i sig själva.

– Det är underbart ironiskt. Min mamma är den totala motsatsen, och samtidigt precis likadan som du. Hon säger ”Jag vill inte veta vad det står i Koranen!” Vi växte upp som muslimer och hon är muslim, och hon säger ”Jag vill inte veta vad det står i Koranen. Allt jag vet är att jag tror.” Vad du säger är ”Jag vet vad det står i Koranen, och allt jag vet är att jag vill tro.”

Valmöjligheterna är enkla. Antingen tror man att det finns något bortom den fysiska världen, eller så gör man inte det. Om inte: okej, bra. Om du tror det: Vill du erfara det och komma nära det, eller inte? Om inte är vi färdiga där. Men om du vill, behöver du hjälp. Du behöver medel för att uttrycka det som inte går att definiera. Och det är allt vad religion gör. Den ger ett språk för att uttrycka dessa saker. Allt som går utöver det missar poängen med religion. Den store kristne mystikern Mäster Eckehart sade en gång: ”Om du fokuserar för smalt, på en enda väg till Gud, kommer du inte att hitta något utöver själva vägen.”

Missa hela poängen. Aslan uttrycker sig här som äb Jackelén. Men han är religionsvetare, det är en skillnad. Hon är präst och biskop, ärkebiskop till och med. Det är svårt med prästeriets roll för det blir så fel att racka ner på mer bokstavliga tolkningar än ens egen, samtidigt som vi inte gärna kan kräva att prästeriet ska låtsas och spela att de har mer bokstavliga tolkningar än de har. Eller kan vi?

Det är min fördom om Katolska kyrkans präster att de gör precis det. Att de spelar lite teater för lekfolket. Att de avstår från att komplicera saker för att inte oroa och störa. Det går väl långt, kanske, men i grunden undrar jag om inte ett prästerskap på ett sätt måste göra det? Jag menar, en präst som säger som Reza Aslan… det blir problem.

Men de som visade Reza Aslam på islams sätt att prata om Gud, sedan hans kristna tro brutit samman. De var präster. Katolska präster. Jesuiter, som höll i det universitet där han läste. De måste ha tänkt ungefär som Reza Aslan nu pratar, och det delade de med sig av i förtroliga samtal med den förkrossade unge mannen. Men stod de i predikstolen om söndagarna och sade så? Sade de så till journalister i tidningsintervjuer? Skrev de sånt i artiklar i tidningarna, på debatt- eller kultursidor? Knappast.

Jag kan väl tänka mig att storkyrkoprästerna tänker ungefär som Aslan ger uttryck för här. När de försöker uttrycka det, blir det som bekant problem. Det är svårt att förena med deras roll. Jag är inte alls förtjust i storkyrkoprästernas utspel, men jag gillar Reza Aslan. (Och inte bara för att han är söt. Sådeså.)

* eller det som ligger bortom det påtagliga, eller så. Det där ordet transcendent tycker jag är besvärlig att hantera.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s