Sverige genomgår sakralisering? även Humanisterna?

Nättidningen Dagen har kort minne. Den artikel som jesuitpater Dominik Terstriep skrev 2013 om föreningen Humanisternas ceremonier, samlade i ”Den svenska högtidsboken”, har bytt adress. Jag trodde artikeln var helt borta, men jag återfann den på Internet Archive.
https://web.archive.org/web/20131008141813/http://www.dagen.se/insikt/kulturdebatt/sekularisering-en-ny-religiositet/
(Sedan jag twittrat ut en länk till det här blogginlägget påpekade Dagen – vem som nu sköter twitterkontot, en sån här torsdagsförmiddag – att artiklarna finns kvar, de har bara bytt adress. Hur som haver torde Internet Archive-länkarna vara mer beständiga, så jag låter dem ligga kvar i blogginlägget fast texterna återfinns även på dagen.se.)

Terstriep skriver om ”sakralisering”. I sammanhanget förklaras dåligt vad det egentligen betyder, men en sak han vill ha sagt blir tydlig: att det finns mer religion i Humanisternas ceremonier och det sätt man väljer att tala om människans liv än de själva är villiga att inse.

Medlemmar i Humanisterna har kommenterat artikeln i ett par omgångar, på Humanisternas blogg och i Dagen. På bloggen får vi oss till livs ett par medlemmar som hyser en viss olust inför Humanisternas ceremoniverksamhet, just eftersom den kan kännas religionsefterhärmande.
http://humanistbloggen.blogspot.se/2013/07/humanisternas-ceremonier.html

Patrik Lindenfors bemötte Terstriep i Dagen
https://web.archive.org/web/20131008143703/http://www.dagen.se/insikt/kulturdebatt/humanism-utgar-fran-manniskan/
och tycker att det ligger

mycket intressant psykologi bakom strävan att försöka devalvera humanismen genom att smeta epitetet ”religion” på den

och trycker på att humanism är en livsåskådning, ingen religion.

Terstrieps korta svar, som i tidningen fick ligga som slutreplik
https://web.archive.org/web/20140901195459/http://www.dagen.se/insikt/kulturdebatt/replik-sprakbrukets-outtalade-forutsattningar/
fann jag mycket förbryllande. Jag citerar det i sin helhet.

Det är bra att humanisterna tillhandahåller ceremonier för dem som anser sig vara icke-religiösa. Ingenting emot det! Tvärtom vittnar det om att människan är en kulturvarelse och inte nöjer sig med att vara mätt och ren, med att tillfredsställa de biologiska behoven. Man kan vara tacksam för eftertänksamma människor som inte tar allt för givet.

Visst är det inga religiösa uppfinningar att födas, bilda familj och dö. Men så snart man begår de här skeendena rituellt börjar man tolka. Det är det jag försöker visa. Och när man analyserar ritualförslagen i ”Högtidsboken” blir man varse att det finns begrepp som till exempel liv och förnuft, som laddas – låt oss säga – överförnuftigt.

I stället för att psykologisera skulle jag vilja rekommendera Patrik Lindenfors att granska Humanisternas språkbruk med avseende på deras outtalade förutsättningar. Ja, livet är värt att fira. Det kan jag absolut hålla med om. Men vad underförstår man om man säger det? Vari bottnar det här påståendet? Lindenfors blir oss svaret skyldig.

Humanisterna på humanistbloggen förstod det inte heller.
http://humanistbloggen.blogspot.se/2013/07/replik-om-humanisternas-ceremonier.html
Patrik Lindenfors kommenterade själv

Vilket patetiskt svar från Terstriep. Vari bottnar påståendet att livet är värt att fira? Om man läser artikeln framgår det tydligt. ”Det är sannerligen inga religiösa uppfinningar att födas, bilda familj och dö och det är sannerligen ingen religiös uppfinning att fira högtidsdagar. Det verkar i stället handla om något djupt allmänmänskligt.” Hela artikeln svarar på det Terstriep frågar efter.

Jag begrep inte heller vad i jösse namn Terstriep talade om. Nu har jorden under mina fötter snurrat iväg tillräckligt många varv för att jag skulle leta rätt på texten igen. Förstår jag bättre nu? Lite, tror jag.

Jag tror bestämt att pojkarna Lindenfors och Terstriep talar förbi varandra. Lindenfors och övriga humanister diskuterar öht enbart den del av Terstrieps text som rakt av handlar om dem, men missar hans kontext – som är svårbegriplig, för han förklarar den inte. De menar olika saker med religion, tror jag. Och så skriver Terstriep om ”sakralisering”. Vad är nu det för tulipanaros?

Termen, på det sätt som Terstriep använder den, förefaller lanserad av statsvetaren Magnus Hagevi. De svenska jesuiternas kulturtidskrift Signum har skrivit om honom och hans teser flera gånger. Hagevi menar att den sekulariseringsprocess som vi tagit för given har nått vägs ände, och att vi nu istället genomgår en sakraliseringsprocess där religion blir viktigare för människor än den varit förut. Stor del av detta sker dock utanför de etablerade religionssamfunden. I en intervju från 2007 säger Hagevi

Det är viktigt att se att vad som har gjort come back är ett intresse för religion, inte ett ökat religiöst beteende. Det handlar alltså inte om att folk skulle gå mer i kyrkan idag än förr. De siffrorna ligger i stort sett oförändrade under de senaste 20 åren. Däremot kan man konstatera en ökning vad gäller människors privata, personliga intresse för andliga frågor. Det är en utveckling som också återspeglas i ett större massmedialt fokus på så kallade existentiella frågor eller livsfrågor. Jag vill därför inte tala om att vi håller på att bevittna en ”påkristning” av Sverige, alltså ett stärkande av kristendomens ställning i landet. Jag vill hellre beskriva den pågående utvecklingen som en form av sakralisering. Sekulariseringen har stoppats upp och utvecklingen går åt motsatt håll, fast inte mot en återgång till kristen tro utan mot ett större allmänreligiöst intresse.

Varthän denna utveckling leder på sikt är en öppen fråga. Det kan mycket väl hända att de yngre generationernas intresse för andlighet går de etablerade kyrkorna förbi. För de unga är det inte alls självklart att söka sig just till kristendomen och till de kristna samfunden. De unga har sällan några självklara kontaktytor till de etablerade kristna kyrkorna. Men vill man uttrycka det positivt ur kyrkornas perspektiv skulle man kunna säga att chansen förmodligen är större för kyrkorna att möta intresse för sitt budskap bland dagens ungdomar än bland dem som var unga på 50- och 60-talen.
http://www.signum.se/archive/read.php?id=3477

Det är alltså denna utom-samfundsmässiga sakralisering som Terstriep pratar om. Den svårdefinierade allmän-andlighet som numera återfinns lite varstans – kanhända även i Humanisterna? vilket Terstriep vill påstå, fast han lägger till att han gör det försiktigt.

Humanisterna förstår inte vad han menar. För dem handlar religion om att tro på en Gud som ska fixa saker och ting åt en bara man ber och beter sig så som guden har sagt.

Andra menar sig förnimma
förekomsten av en strimma
av en högre gudsgestalt
som förväntas ordna allt

Kjell Höglund, ”Lista över försök till lösning”

Kristna idag säger ofta att de inte känner igen sig i ateisters beskrivning av vad religion är. Vad menar Terstriep när han säger Gud? Förmodligen inte riktigt samma sak som Patrik Lindenfors gör.

Boken ”Det gudlösa folket” av David Thurfjell, som ifrågasätter den svenska självbilden som världens mest sekulariserade, minst religiösa folk, som kom ut tidigare i år har fått stor uppmärksamhet. Jag är inte ensam om att finna den intressant. Trenden att ifrågasätta den svenska genomsekulariseringen är visst inte helt ny, märker jag när jag letar. Länksamlingen nedan omfattar bland annat en artikelserie i SvD från 2000. Det är korta artiklar från Idag-sidan varav inte alla är hyperintressanta, men den helhetsbild som tecknas med alla möjliga sätt varmed människor i vår tid söker andlighet är det.

När jag började mitt sökande, när jag trodde att jag nog eller kanske skulle bli kristen, hade jag en klar och tydlig bild av vad religion är. Det har jag inte längre.

Människans religiösa intresse förefaller idag famlande. Kanhända vi har vuxit ur andlighetens gamla kläder, men inte riktigt har lyckats sy oss några nya?

Vad gäller ritualer kring döden är det intressant hur gravgåvorna har återkommmit. Det har blivit populärt att lägga saker hos den döde i kistan, antingen något som var viktigt för den döde eller som är viktigt för den som lägger saken där, som ger gåvan. Om man hittar sådana i stenåldersgravar tar man det som intäkt på en tro på ett liv efter detta. Dessa moderna gravgåvor handlar dock säkerligen inte om det. Men handlar de om religion? eller åtminstone om andlighet?

Det, mina vänner, blir en fråga om definitioner.

Länksamling

SIGNUM

Sekulariseringen i Sverige vid vägs ände? Samtal med statsvetaren Magnus Hagevi, av Ulf Jonsson. Nr 4, 2007.
http://www.signum.se/archive/read.php?id=3477

Med begreppet ’sakralisering’ menas helt enkelt raka motsatsen till sekularisering, alltså att religion blir allt viktigare för allt fler inom allt fler områden. Även en sakraliseringsprocess kan beskrivas utifrån de fyra olika perspektiv som jag använde för att beskriva sekulariseringsprocessen.

Sekularisering och/eller sakralisering? Erik Åkerlund, nr 2011-12-30. Enklaste sammanfattningen av Magnus Hagevis tankar, gissningsvis även den bästa.
http://signum.se/sekularisering-ocheller-sakralisering/

Tesen att samhället hela tiden blir alltmer sekulariserat har länge varit den dominerande uppfattningen. Men under det senaste decenniet har det skett en tydlig omsvängning inom forskarvärlden på denna punkt. Idag är sekulariseringstesen starkt ifrågasatt. Många sociologer menar att religionens betydelse för närvarande ökar, även om intresset för religion idag tar sig delvis andra uttryck än tidigare.

Fantomsmärta, nr 2 2012. Anders Piltz går igenom diverse fenomen och och saker han läst, och sammanfattar:
http://www.signum.se/archive/read.php?id=4407

Ser man alla dessa fenomen tillsammans kan man konstatera att religionen uppenbart åtnjuter ett problemformuleringsprivilegium. Alla som ifrågasätter religionen och dess yttringar måste göra det utifrån den religiösa terminologin och de föreställningar som de avvisar, om man så vill i ett parasitärt förhållande. Om man avvisar Gud, vad ska man då sätta i stället? Själva ordet ateism är en negation och betecknar icke-gudstro, och Bang kallar sitt temanummer det ”gudlösa numret”. Saknaden efter gudstron är just en fantomsmärta, därför att det vi är skapade för saknas. Fenomenet är konstitutionellt och kommer aldrig att försvinna. För evigt är troende och icke-troende hänvisade till samma utgångspunkter, positivt eller negativt.

)()()()(


Sakralisering efter sekularisering?
av Magnus Hagevi. Jag lyckas inte utläsa vad detta är ur för tidskrift eller när den är publicerad.
http://www.som.gu.se/digitalAssets/1288/1288310_063-072.pdf
Troligen kan man lika gärna nöja sig med Erik Åkerlunds Hagevi-sammanfattning i Signum.

)()()()(

FOKUS

Återuppståndelsen, artikel i Fokus nr 5, 6 februari 2012, av Linda Eriksson.
http://www.fokus.se/2012/02/ateruppstandelsen/

Sekulariseringen i Sverige har avstannat. Nu går de unga i bräschen för religionen.

 I länder i norra Europa som präglats av en majoritetskyrka så har man inte riktigt uppfattat många saker som religion, även när de har uppträtt som just det. Men när man i den pluralistiska och sekulariserade situationen fortsätter att uppträda på samma sätt blir de tydligare och mer ifrågasatta. Gränserna är inte så självklara mellan religion och tradition, säger Anders Sjöborg, teologie doktor och forskare i religionssociologi vid Uppsala universitet.

Här tangerar vi verkligen David Thurfjells ”Det gudlösa folket”.

)()()()(

SvD: PÅ SPANING EFTER EN GUD, artikelserie på SvD:s Idag-sida 1999-2000

Var finns den moderna andligheten? Vi svenskar är så extremt materialistiska och sekulariserade – eller? Typ intro.
https://web.archive.org/web/20020606143243/http://www.svd.se/dynamiskt/Idag/did_385881.asp

Vilsna svenskar letar efter livets mening, 22/12 1999. Typ intro nr 2.
https://web.archive.org/web/20020606142409/http://www.svd.se/dynamiskt/Idag/did_380052.asp

I ljus och tystnad finner moderna sökare ro, 23/12 1999. Om sinnlighetens återkomst i Svenska kyrkan – bort från det där med bara ord.
https://web.archive.org/web/20020606220803/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_381393.asp

Nu styr Marknaden också över Gud, 27/12 1999. Om trender i amerikansk religiositet. Senaste Pew Research etc. motsäger det som står här – nu tappar församlingarna igen. Även om största skillnaden kanske ligger på planet vad de som inte är aktiva i någon församling väljer att kalla sig.
https://web.archive.org/web/20020606220707/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_384192.asp

”Skyll inte allt ont på ormen”, 1999-12-29. Vad händer med moralen i ett samhälle där allt fler vänder religionen och kyrkan ryggen? Inte så mycket, tror Anita Goldman.
https://web.archive.org/web/20021023083907/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_386483.asp

”Jag vill inte vara en andlig hjältinna”, 1999-12-30. Intervju med engelsk kvinna som lever som buddistisk nunna i Tibet.
https://web.archive.org/web/20020814221607/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_387186.asp

En rejäl skjuts mot Vattumannens tidsålder, 1999-12-31. Om astrologi.
https://web.archive.org/web/20021023080837/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_389213.asp

”Änglarna rör bara mig, Gud och terapeuten”, 2000-01-03. Om personliga erfarenheter.
https://web.archive.org/web/20020606221500/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_388512.asp

Stressen är värre än Mammon för kyrkan, 2000-01-05. Är konsumismen vår nya världsåskådning? Eller kanske ekonomismen?
https://web.archive.org/web/20020606210721/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_395455.asp

Då höll Gud mig i handen, 2000-01-08. Karin Thunberg om andlighet, eller om Gud, eller hur man nu vill uttrycka det.
https://web.archive.org/web/20020606210046/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_397442.asp

I mitt barndomshem gick vi aldrig i kyrkan, utom till någon högtidlig julotta. Gud hade liksom aldrig hittat vägen till vårt hus, men det var inte konstigare än att det aldrig haft besök av någon landshövding eller kommunalfullmäktige heller. Ingen beklagade tillståndet. Vardagen var handfast: pengar skulle intjänas, golv skulle skuras, läxor skulle läsas och bort mot lördagskvällen kunde man koppla av med Hylands Hörna och sparrisomelett.
Så rann åren på.

Så blev det 80-tal och här på Idagsidan gjorde vi en uppmärksammad serie om Privatreligion. Marianne Fredriksson studsade av entusiasm över nyheten att så många svenskar räknade sig som ”privatreligiösa” – och plötsligt öppnades nya dörrar bakåt i mitt liv.
Det jag såg var glipor av gudomlighet, att det fanns platser och tillfällen som andades andlighet – utan att jag någonsin förstod, då när jag var där.

Det finns ett liv efter detta, 2000-01-10. Om ett webbtest som SvD gjorde (mindre intressant IMHO)
https://web.archive.org/web/20030213184452/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_398200.asp

Platser som ger hjärtklappning, 2000-01-12. Om heliga platser.
https://web.archive.org/web/20020814222325/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_402613.asp

Andliga möten i urkraftens hemland, 2000-01-13. I Indien är det ont om riktigt sekulariserade människor. (Det är intressant. Varför?)
https://web.archive.org/web/20020606211122/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_403932.asp

”Så länge det finns troende har Gud makt”, 2000-01-14. Jan Myrdal om ateism, och om kristendomens betydelse för att förstå vår kultur och historia.
https://web.archive.org/web/20021120014220/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_404779.asp

Naturen är den största kyrkan för oss svenskar, 17/1 2000.
https://web.archive.org/web/20020606211605/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_406245.asp

Gud är inte död. Men möjligen har han flyttat från kyrkan till naturen

Lönsamt är gott, gott är lönsamt, 2000-01-19. Det andliga dataföretaget Acando. (Idag finns inte många spår av detta på företagets websajt. Vad som hänt på vägen förtäljer inte historien.)
https://web.archive.org/web/20020814223537/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_411194.asp

Fräls oss från brist på fantasi, 2000-01-20. Intervju med patrarna Josf Höfner och Anders Piltz om nr. 164 i Oremus, den katolska bönboken: ”Litania i välfärdsstat”.
https://web.archive.org/web/20020814224347/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_412656.asp

En kvinna på gränsen till – vadå?, 2000-01-24. Om en kvinna som gått igenom vad hon själv kallar för andlig kris, men psykiatrin kallade psykos.
https://web.archive.org/web/20021002040158/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_415883.asp

”Här i Europa är det alldeles för mycket ego”, 2000-01-27. Fungerar andlighet på egen hand, eller krävs en andlig gemenskap?
https://web.archive.org/web/20020606212117/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_421984.asp

Tre läsarreaktioner, 2000-01-28
https://web.archive.org/web/20020606211933/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_422716.asp

Hälsan är ny Gud för allt fler, 2000-02-04. Den här sammanblandningen mellan andlighet och hälsa är klart påtaglig i samtiden.
https://web.archive.org/web/20020606212155/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_433259.asp

Knäpptyst när fröken berättar om Jesus, 2000-02-07. Om Kyrkans förskola i Täby, och allmänt om barn och tro.
https://web.archive.org/web/20020606212105/http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_434960.asp

”Jakten på säkra svar leder inte till lycka”, 9/2 2000. Om religion och vetenskap. Här refereras bland annat Karen Armstrongs ”Historien om Gud”.
https://web.archive.org/web/20020606143128/http://www.svd.se/dynamiskt/Idag/did_441034.asp

En personlig, mer eller mindre antropomorf Gud, som ingriper i naturliga händelser, och som uttalat sig i diverse heliga skrifter, är lätt att ta till sig, men svår att försvara med förnuftet.
Å andra sidan har förnuftet svårt att försvara Gud över huvud. Filosofernas Gud blir lätt inte bara torr och tråkig, utan även ett lätt byte för skarpa rationalister. Återstår då, menar Karen Armstrong, mystikernas Gud, Han eller Hon som Är, som kan upplevas i ett tillstånd av närvaro, fruktan eller hänryckning.
– Fast hon menar förstås inte visioner, auditioner och sådant av Gud. Sådant kan ju lika gärna vara hjärnspöken, vilket även många mystiker påpekat. Utan hon menar känslan av enhet, mening och kärlek, en upplevelse som knappast kan falsifieras i ett vetenskapligt test.

Armstrong. Ständigt denna Armstrong. Jag blir väl tvungen att läsa även ”Historien om Gud”, till slut.

Varför talar vi så tyst om Gud?, 2000-02-10. SvD summerar sin artikelserie och kommer fram till att uppgiften om det sekulariserade Sverige är väsentligt överdriven.
https://web.archive.org/web/20020606204212/http://www.svd.se/dynamiskt/Idag/did_442128.asp

Annonser

3 thoughts on “Sverige genomgår sakralisering? även Humanisterna?

  1. Ping: ”Statskyrkan har hand om folkbokföringen, och så har frikyrkan hand om det religiösa!” | Rebellas andra

  2. Mycket spännande (fast jag har inte läst alla dina länkar ännu) och jag förstår precis vad Terstriep menar, så du har rätt om kontexten och språket som är väldigt influerat av akademisk humaniora. Kortfattat kan jag se, precis som du iakttagit , en tilltagande ”hedendom” i exempelvis gravgåvor och fruktsamhetsfiranden hos ex.vis humanisterna. Att hylla livet är ju just det. Att tända ljus tillsammans när någon dött, där någon dött i en olycka är ju just det. Att tända ljus i fönstren när Olof Palmes dödsdag kommer. Att tända ljus på skolor när Trollhättemassakern inträffat. Earth Hour etc. allt är att skapa sakrala ritualer för att skapa mening i tillvaron.

    Humanisterna är inte alltid så intellektuellt rörliga (och mycket sällan just humanister i akademisk mening), de som diskuterar på nätet är ofta fundamentalister och då hjälper det inte vilken livsåskådning man har, man blir liksom inspärrad i sitt eget paradigm och får svårt att förstå. Många av Humanisterna är alltså väldigt främmande för humanismen och humaniora därför förstår de sällan vad humaniora säger om dem. Terstriep tycks förutsätta en förförståelse som namnet Humanisterna antyder och då talar de förbi varandra.

    Om man diskuterar i litteraturvetenskapliga termer så är fundamentalister ofta oförmögna att förstå annat än motivet de förstår aldrig temat. De kan återge intrigen men fabeln i en berättelse går dem förbi. Terstriep tror att även temat och fabeln är tydlig för Lindenfors och förstår inte att han måste förklara dem för att de ska förstå varandra.

    Jag finner dock många organiserade ateister som inte är på det sättet men liksom i andra religioner/organiserade livsåskådningar är det inte ofta de företrädarna som debatterar i offentligheten. Frikyrkliga företrädare är bättre idag men där förekommer ofta direkta lågvattenmärken. Muslimer och nykonverterade katoliker likaså. Däremot tycker jag det påfallande ofta är just katoliker och anglikaner i offentligheten som är mer öppensinnade och kanske gör det att de kolliderar med fundamentalistiska ateister fast de försöker uttrycka sig vänligt och försöker förstå den andras argument eftersom de har en grundutbildning inom humaniora: teologi, psykologi, sociologi, filosofi och historia ingår ju i deras utbildning.

    Gilla

    • Jag tror väl kanske att Terstriep kanske inte i första hand vänder sig till Lindenfors, och struntar lite i om han förstår. Att gå in med inställningen att den som representerar förbundet Humanisterna ska vara beredd att vidga sin förståelse är nog, tyvärr, mer än lovligt naivt så han gjorde nog isåf helt rätt.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s