Viralt, som di kallar’t. Om barnbiskopar och kyrkohandboksförslag

 Hwad Giör man inthe i Ackt ock Syffte at The sik enn Lenghre. (Rebella leker muralgranskare.*)


Hwad Giör man ickje i Ackt ock Syffte at The sik enn Lenghre. Rebella leker muralgranskare.*

Rekordspridning, säger Kyrkans tidning som även utser Mikael Mogren till ”barnens biskop”. Bilden på en stor biskop och åtta små delas och sprids till höger och vänster på Facebook och Twitter.

Själv – alltså, jag har inte rätt att ha någon åsikt, egentligen. Jag gick ur Svenska kyrkan för länge sen, jag bor inte i Västerås stift, kommer inte börja springa i gudstjänster och borde i största allmänhet låta de kyrkliga sköta sina angelägenheter. Men jag studsade lite. Får man göra så?

Förvisso studsade jag mer över Johan Dalman, biskopsvigd samtidigt som Mogren, som uppenbarligen poserat för en film om sig själv som biskop redan innan han var vigd. Alltså, biskopsskortan är väl på intet sätt helig och såklart måste biskopspojkarna och -flickorna få prova ut sina kläder i förväg – men gå omkring på stan i? låta sig intervjuas i? Ingenting i filmen skvallrar om att den är inspelat i förväg, och det känns lite lögnaktigt men mest som dålig smak. Vill man presentera Dalman som präst och person borde det väl funka utmärkt med en film inspelad i svart prästskjorta, och vill man prompt ha honom i violett kan det väl ändå inte vara bråttom?

Mogren hade den goda smaken att inte springa omkring biskopsklädd i förväg. Däremot klär han små barn i minibiskopskläder på sin egen – nu ska vi se, vad heter det. Mottagningsmässa. Små kräklor och allt.

Kyrkans tidning citerar vad människor skrivit på Facebook.

Flera har kommenterat vad bilden ger uttryck för teologiskt:

”Den bilden predikar, liksom dagen idag. Mikael är en välsignad profetbiksop redan nu. Modig och oförfärad. Bilden är redan en klassiker”, är en kommentar.

”Välkommen biskop Mikael. Du visar oss framtidens kyrka.”, en annan.

”Biskopsmöte” kallar KT denna bild.

Vad ger det uttryck för teologiskt, att klä små barn i biskopskläder – inte i en teaterpjäs, utan när stiftet tar emot sin nya biskop? Är jag den enda som inte förstår det?

Det är ju liksom teater, på nåt sätt. Barnen representerar stiftens åtta pastorat. Så långt är jag med. Bispen vill sätta fokus på stiftet och inte enbart på sig själv, förmodar jag. Varpå resultatet blir en enorm uppmärksamhet på biskopens egen person… det är paradoxalt, lite som allt prat om påve Franciskus ödmjukhet.

Hela mässan gick i barnens tecken och leddes av en tioåring, så okej okej. Rebella är grumpy old lady. Utstyrseln ser verkligen ut som lämpliga utklädningskläder för barn, sånt som de tycker är kul. Korkåpan är nästan som en slängkappa och såna är alltid roliga. Mössan ska vi bara inte tala om. (Förslag till nytt mem: Har barnen i Västerås en lustig mössa?) Gullighetsfaktorn, javisst javisst. Men profetiskt, teologiskt, framtidens kyrka? För oss som bara sett bilder lösryckta ur sitt sammanhang är det hela förstås omöjligt att tolka.

Rebella är en sån där otäck tant som tycker att barn idag i största allmänhet tillåts breda ut sig alldeles för mycket, alltifrån att de självklart bestämmer familjernas semesterplaner till att leva rövare på ICA. Nej, jag vill inte tillbaka till tiden då barn skulle ses men inte synas och deras vilja sades växa i skogen. Absolut inte. Kan man inte landa i någon typ av mellanläge?

Om ”barnbiskoparna” på mottagningsmässan säger något om biskop Mogrens teologi antar jag att den relevanta disciplinen heter ecklesiologi. Hur ser Mikael Mogrens kyrka ut? Hur kommer den att te sig? och vilken är hans egen roll i den? Biskopen är inte chef för stiftets präster, säger Mogren själv och så har jag också förstått att det funkar i Svenska kyrkan. Exakt vilken som är biskopens roll är lite svårt att riktigt utröna, för den som närsynt kisar i försök att klargöra Svenska kyrkans strukturer så här en god bit utifrån.

Mogren är uppenbart en massmedialt lyckad biskop. I intervju efter intervju framstår han som trevlig, ödmjuk och charmig. Radiointervjun Singelbiskop som gillar Fantomen och second hand lär väl rendera ett och annat friarbrev, kanske mest från människor som ur just den aspekten för bisp Mogren är fel sort. Gissningsvis blir han lite chockad av den konsekvensen. Det tar kanhända ett tag att vänja sig vid att vara offentlig person. Joo, en biskop är en offentlig person. Otvivelaktligen så.

)()()()(

Kikar man på Svenska kyrkans twitterflöde är biskopen med barnen a.k.a. Snövit och de åtta dvärgarna den just nu mest återtwittrade länken. Näst mest spridd är en nyhetslänk om de 200 präster som skrivit på ett upprop mot det nya förslaget till kyrkohandbok.
http://www.dagen.se/tv%C3%A5-hundra-pr%C3%A4ster-i-upprop-mot-f%C3%B6rslag-till-ny-kyrkohandbok-1.396917

Kyrkohandboken är alltså en samling över de ritualer som kyrkan håller sig med och innehåller både text och musik. Kring förslaget har rått en längre strid där arbetssättet ifrågasatts och landets kyrkomusiker hoppat av från arbetet i protest. Jag har inte koll på alla turer, men jag tänker att biskop Mogren mycket väl kan tillhöra de som vill ha mycket förnyelse. Han har iaf varit inblandad i arbetet med förslaget, det framgick i – uhm. Hearingen inför biskopsvalet, tror jag? Den som utformar sin egen mottagningsmässa som en extrem barnmässa torde inte vara den som håller hårdast i de gamla formerna.

Ändå är Mogren fascinerande väl tåld av de svenskkyrkliga falanger som mest raljerar över Svenska kyrkans förfall. Jag trodde faktiskt att dagens Sandahl-blogg skulle innehålla åtminstone en liten släng om de utklädda barnen, men icke. Inte ens Dag Sandahl säger något elakt om Mogren. Den gång då Mikael Mogren avstod från att hålla radioandakter då radion inte ville ha för mycket traditionellt kristet språkbruk – jag tror stötestenen var frasen ”Jesus Kristus”, men kan inte hitta det just nu – har säkert gett honom en viss cred i de mer konservativa kretsarna.

Kan förnyarna möjligen delas in i två grupper? där den ena vill ändra på kyrkans språk – därav domkapitelanmälningar av präster som använt formuleringen ”I Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn” istället för Faderns, Sonen och helig Andes. Jag är nu ingen Mogren-expert men mitt snabba intryck efter hans bok ”Livets helighet” är att han håller sig till de gamla begreppen men tolkar om dem, ibland rätt drastiskt. Det skulle kunna vara den andra gruppen. I och för sig är det väl vad man alltid gjort, så…?

 

* Muralgranskaren är ett oerhört roligt Twitterkonto, vars innehavare är mycket bättre på komiska imitationer av medeltida/1600-tals-svenska i skrift än vad jag är. Kan studeras även av den som själv inte twittrar, på https://twitter.com/Muralgranskaren.

Annonser

2 thoughts on “Viralt, som di kallar’t. Om barnbiskopar och kyrkohandboksförslag

  1. Älskar Muralgranskaren. 16 september stämmer så väl in på mig, jag är som gumman Albertha rätt ofta=D

    Ska jag försvara Mogrens tilltag med barnen så är det väl svårt att tänka sig vilka vuxna som hade kunnat representera de olika delarna av stiftet. hade det inte blivit en prestigestrid? Sedan hade väl jag hellre sett barnen i sockendräkter eller liknande.

    Gilla

    • På min ursprungsblogg kommenterade faktiskt Pelle Söderbäck från Västerås stift, och en liten konversation utspelade sig enligt nedan

      Pelle Söderbäck skriver:
      18 september, 2015 kl. 13:30

      Nej visst. det är svårt att tolka bilder utan att veta sammanhanget. Bilder föds och lever i ett sammanhang. För Västerås stift är lekens betydelse för att tolka och hantera livet viktig. Stiftets välkomnande av en ny biskop fick därför en stark prägel av barn. Biskopskläderna kommer från ett lekskåp för barn som finns i många av stiftets kyrkor och som fungerar för lek i ordets djupaste betydelse. Så det handlade inte om ”gullighet” utan om att med barnen i centrum välkomna en ny biskop. Och att göra det på djupaste allvar. /Pelle Söderbäck, Västerås stift.

      Rebella undrar skriver:
      18 september, 2015 kl. 15:01

      Varmt tack för kommentaren! Jag ser att du är pressekreterare i stiftet. Anonyma bloggare som jag förväntar sig inte såpass ”officiella” kommentarer, jag är glatt överraskad. Ang. gullighetsfaktorn tror jag nog att den har rätt stor del i att bilden blivit så delad.

      Lekskåpen, aha. Nå men då passar det verkligen att göra om påvememet – som blir helt obegripligt i ett land där det knatar omkring över dussinet livs levande mitrabärare, ja tjoget om vi räknar in emeritusarna – till att handla om västeråsbarnens lustiga mössor!

      En rätt stor del av ditt svar kan sammanfattas som ”inte så mycket biskopen som stiftet”. Jag inser att jag fallit i den mycket vanliga fällan att fokusera på en person istället för sådana enheter som inte har ett ansikte. Stiften är ju lite olika men vad som känntecknar Västerås vet de flesta av oss mycket lite om.

      Pelle Söderbäck skriver:
      18 september, 2015 kl. 15:09

      Jo så är det nog. För oss som bor och lever i stiftet var både småbiskoparna och det övriga en naturlig konsekvens av det liv vi lever. Jag tyckte f ö din bloggtext var spännande, därav svaret,

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s