Inte tro. Politisk kampanj.

Så här.

Om man har ett problem på sin arbetsplats. Om det finns en arbetsuppgift som man helst vill slippa på grund av samvetsskäl. Säg att man haft ett vikariat och det är på gång att man ska få fast tjänst, eller om man gjort praktik under utbildning på ett ställe och det sen talas om att man ska få anställning där man gjort praktiken.

Om man vill ha jobbet men verkligen, verkligen vill slippa den där arbetsuppgiften. Om man anser det är fel och att man inte kan. Men om man vill ha jobbet.

Då tar man upp det med chefen öga mot öga.

Om man däremot vill ha ett nej, om man verkligen vill provocera fram ett tydligt nej från arbetsgivaren. Ett tack men nej tack, passar inte galoscherna får du inte jobbet. Om man vill ha ett tydligt nej, som man kan visa upp när man anmäler saken till högre ort – diskrimineringsombudsman eller EU-domstol eller vad som.

Då kan man med fördel ta upp saken i mejl.

Nu kan det ju tänkas att Hannes Kjöllers källa ang. Ellinor Grimmark är skakig, att infon har vandrat i några led. Själva fakta som redogörs för här kan vara korrekta men ändå bli förvrängda om ett sammanhang (t.ex. ett föregående muntligt samtal) inte nämns. Sånt är svårt att veta, men av texten framgår iaf att Kjöller själv pratat med Grimmark. Så här skriver hon i DN.
http://www.dn.se/ledare/signerat/do-fran-handskakning-till-abort/

Ellinor Grimmark blev färdig barnmorska i januari i år. Hon har en anställning som sjuksköterska vid Höglandssjukhuset i Eksjö i botten.

Under barnmorskestudierna praktiserade hon vid kvinnokliniken på samma sjukhus och planer för fortsätt tjänstgöring började skisseras. Strax före sommaren skickade Ellinor Grimmark ett mejl till chefen för förlossningen där hon klargjorde att hon på grund av sin tro inte kunde utföra aborter.

I ett svarsmejl, som är bifogat anmälan, fick hon till svar att kliniken är alldeles för liten för att skapa undantag för ”vilka arbetsuppgifter vi kan/vill utföra”. Och att alla barnmorskor på kvinnokliniken därför måste vara beredda att möta kvinnor i olika abortsituationer.

Om det bara handlade om tro och samvete skulle Ellinor Glimmark acceptera att det finns vissa yrken hon på grund av sin tro inte kan ha, och vissa anställningar hon inte kan ta. Det här handlar inte om tro och samvete, utan om en politisk kampanj. En politisk kampanj föranledd av tro, förvisso, men ändå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s