Tro

Både som barn och som vuxen har jag ibland undrat varför det är så viktigt för Gud att människor tror på honom. Det är så viktigt för honom att han gör det till det främsta kriteriet, det som avgör hur människors framtid efter döden ska se ut: himmel eller helvete. Varför?

Det här är något specifikt kristet. Ingen annan religion lägger så stor vikt vid det där med tro.

Vid något tillfälle minns jag att jag undrat som liten, eller nåja. Så liten kan jag väl inte ha varit, men jag var i alla fall inte vuxen när jag tänkte: Kan det vara så att Guds kraft ökar, ju fler som tror på honom? Är det förklaringen till varför det är så viktigt för Gud med människors tro?

Den tanken är helt oförenlig med såväl normala kristna som allmänt teistiska tankar om Gud. Kanske den kan funka i en sån där monolatristisk stamreligion, där man erkänner att andra folk har andra gudar men vi, vi håller oss till vår som förhoppningsvis ska se till vårt bästa åtminstone om vi offrar duktigt till honom. I kristen kontext är den dock helt omöjlig.

Jesus är gudomlig. Det är en klassisk kristen dogm, fastslagen på något koncilium på 400-talet eller så. Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa. Varför går Jesus omkring och kräver att människor ska tro på hans gudomlighet?

Det är just det. Det gör han inte.

Va? Du Rebella, du är hedning – sannerligen, säger jag eder! Det finns ju massor av bibelställen, evangelierna är fullsmockade av ställen där Jesus visar att det är jätteviktigt att tro på honom.

Nåja. Nu är det inte jag som säger att Jesus alls icke gör anspråk på någon gudomlighet, utan Karen Armstrong. Men men. Vi tar väl de där bibelställena då, eller iaf några av dem.

En dag steg han i en båt tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan sjön.” De lade ut, och under färden somnade han. Men en stormby svepte ner över sjön, så att de tog in vatten och var i fara. Då gick de fram och väckte honom: ”Mästare, mästare, vi går under!” Han vaknade och hutade åt vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. Och han frågade lärjungarna: ”Var är er tro?” Häpna och förskräckta sade de till varandra: ”Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet och får dem att lyda?”

Luk 8:22-25

När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: ”Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.” Jesus sade: ”Skall då jag komma och bota honom?” Officeren svarade: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: ”Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” Och till officeren sade Jesus: ”Gå. Du trodde och det skall ske.” Och i det ögonblicket blev pojken frisk.

Matt 8:5-13

Men Jesus sade till dem: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.” Och han gjorde inte många underverk där, eftersom de inte ville tro.

Matt 13:57-58

När han tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: ”Aldrig någonsin skall du bära frukt.” Och med en gång vissnade trädet. Lärjungarna häpnade och sade: ”Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?” Jesus svarade: ”Sannerligen, om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske. Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror.”

Matt 21:18-22

En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.” Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: ”Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.” Han svarade: ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” Men hon kom och föll ner för honom och sade: ”Herre, hjälp mig.” Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” – ”Nej, herre”, sade hon, ”men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Då sade Jesus till henne: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk.

Matt 15:22-28

Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!”

Mark 9:21-24

Osv.

Vad kan vara otydligt med det här?

Vi missförstår ordet ”tro” i sammanhanget, säger Karen Armstrong.

I grekiskt original står det pistis, vilket betyder tillit, lojalitet, engagemang, överlåtelse. Verbet heter pisteou och blir väl då att ha tillit, hysa lojalitet, vara engagerad och överlåta sig – sisådär på ett ungefär, i alla fall.

Karen Armstrong säger att

Jesus begär inte att människor ska tro på hans gudomlighet, eftersom han inte hävdar att han är gudomlig. Han begär överlåtelse. Han vill att lärjungarna ska engagera sig i hans uppdrag, ge allt de äger till de fattiga, föda de hungriga, vägra låta sig hindras av familjeband, avstå från sin stolthet, lägga självtillräcklighet och självhävdelse åt sidan, leva som himmelens fåglar och liljorna på marken och hysa tillit till Gud som är deras far. De måste sprida glädjebudskapet om Gudsriket till alla i Israel – även prostituerade och skatteindrivare – och leva hängivet för alla, inte bara dem som i konventionell mening förtjänar deras välvilja. Det är en sorts pistis som ska kunna flytta berg och frigöra oanade mänskliga resurser.

Att vi pratar om att ”tro på Gud” och menar att detta handlar om försanthållande är en modern uppfinning. Ordet har varit ”tro” länge, men det ordet har ändrat betydelse. Detta har skett på samma sätt på svenska som på engelska, annars hade detta stycke blivit väldigt obegripligt i svensk översättning. (Mina extrema komplimanger till Inger Johansson som lyckats översätta den här boken. Eftersom jobbet är så väl utfört misstänker jag att hon är ruskigt underbetald… översättare får ju betalt per uppdrag.)

Så här.

Har ni hört om någon riddare som lovat sin kung ”tro och loven”? Den riddaren lovar inte att han ska tro på att kungen finns, eller att han verkligen är kung. Han lovar att vara sin kung hängiven samt att lita på hans beslut, hans rättrådighet osv.

När Hieronymus (ca 347-420) översatte Nya testamentet från grekiska till latin blev pistis det latinska fides (lojalitet). Fides har i sin tur inget verb och därför översatte han pisteou (jag tror) med credo som kommer av cor do, jag överlämnar mitt hjärta. Det föll honom aldrig in att översätta det med opinor (jag menar, tror, hyser en åsikt). När Bibeln översattes till engelska blev credo och pisteou i King James version (1611) I believe. Men ordet belief har sedan dess genomgått en betydelseförändring. I medelengelskan betyder bileven att uppskatta, värdesätta, hålla kärt. Det hör samman med tyskans belieben (älska) och lieb (älskad) och med latinets libido (åtrå). Ursprungligen betydde alltså belief lojalitet mot en person som man är förbunden av löfte eller plikt.
(…)
Under senare delen av 1600-talet, då kunskapsbegreppet blev mer teoretiskt, började man emellertid använda ordet belief för att beteckna ett intellektuellt instämmande i ett hypotetiskt – och ofta tvivelaktigt – påstående. Bruket vann först insteg bland vetenskapsmän och filosofer, men i religiösa sammanhang behöll både det latinska credere och det engelska belief sin ursprungliga betydelse långt in på 1800-talet.

Ursprungligen alltså så här. Jag tror på Jesus = Jag överlåter mig åt Jesus. Mer så iaf än Jag tror på att Jesus var a) gudomlig b) Guds son c) född av en oskuld d) e) f)…

Stycket om att Jesus inte begärde att människor skulle tro på hans gudomlighet lutar sig enligt fotnoterna mot två böcker av Wilfred Cantwell Smith: ”Belief and History” och ”Faith and Belief”. Jag utgår från att det är relativt få kristna teologer som håller med om detta. Stycket om den språkliga utvecklingen antar jag är mindre kontroversiellt – eller så lutar sig även detta mot Smith? Vet ej. Det framgår inte riktigt, men jag tycker att de som forskar i språk ganska lätt borde kunna slå fast en sådan sak.

Om vi accepterar Armstrongs resonemang gäller förstås samma sak vad gäller vad som menas med att ”tro på Gud”. Guds existens hade huvudsakligen tagits för given; för att återigen sno David Thurfjells ord var Gud inte ett objekt som förnuftet kunde granska, utan förutsättningen för förnuftet självt. (Himla tur att du inte kan kräva upphovsrätt på den formuleringen, hr. prof. Thurfjell. I så fall skulle jag inte ha råd med det här. För den delen kanske du har lånat den från någon annan.) Först när man började att på något sätt bevisa Guds existens, började människor på allvar ifrågasätta den. Innan dess handlade det att ”tro” verkligen inte alls på att försanthålla existensen av något högre väsen.

Jag upprepar en bit av det långa citatet ovan.

i religiösa sammanhang behöll både det latinska credere och det engelska belief sin ursprungliga betydelse långt in på 1800-talet

Vad hände i så fall, en god bit in på 1800-talet?

Att kristen tro omvandlades till att handla om att intellektuellt tro på trossatser.

Vilka teologiska strömningar ligger bakom detta?

Den kristna, protestantiska, ursprungliga fundamentalismen? Det var där det blev definitivt, kanske, men processen har så sakteliga tickat på ända sen… man kan börja på 1700- 1500- eller till och med 1300-talet, beroende på hur man vill se det.

Okej.

Men.

Kan man hysa tillit utan att mena sig veta eller ana att det finns något högre väsen att rikta sin tillit till? Guds existens togs som sagt för given i den förmoderna tiden. Utan en Gud som existerar bortom de egna gudsbilderna, det vill säga utanför en själv, på ett mer påtaligt sätt än enbart i den egna hjärnan, blir väl hela paketet omöjligt. Idag måste vi väl ändå liksom börja med försanthållandet, eller åtminstone ha det som en del av paketet?

Den som haft någon typ av starkare religiös upplevelse blir väl övertygad av det. Men vi andra…

Eller så lämnar vi bara den frågan därhän, leker taoister och säger, med en lätt parafras, att ”den Gud som kan förklaras är inte den evige Guden”.

Eller som vår ärkebiskop säger: Gud är större.

Och så får det vara bra så.

Men…

Det är väl här man ska sätta sig och meditera över treenigheten ända tills man lider någon typ av sammanbrott, och efteråt menar att man i en kort ögonblick upplevde en glimt av det gudomliga.

Annonser

17 thoughts on “Tro

  1. Tillit till Gud kan vara lite svårt utan försanthållandet om Guds existens?
    Eller som Paulus säger i 1 Kor 15, att om Jesus inte har uppstått är vår tro meningslös?

    Vad som hände på 1800-talet var frikyrkoexplosionen där alla försökte läsa bibeln fritt från den kyrkliga traditionen. Då blev bistfälliga översättningar skilda från sin tolkningstradition och ord som tro fick mer sin kontemporära betydelse snarare än den betydelse Hieronymus avsåg när han färdigställde Vulgata.
    Hux flux så får samhället sin föreställning om kristen livsstil och skrifttolkning från frikyrkotraditionen snarare än från de historiska kyrkorna och religiositeten blir individualiserad på ett sätt som är fjärran från den tidiga kyrkan.
    Svenska ministrar coh Migrationsverket hävdar idag att tro är en privatsak.
    Det är inte riktigt fallet för min vän vars son nu sitter arresterad i ett fängelse i Teheran för att polisen stormade in i hemmet under ett bibelstudium. Det blir inte mycket mer privat än i vardagsrummet, men av någon anledning verkar svenskar som vanligt tro att det som gäller i Sverige gäller över hela världen.

    Gilla

      • Eller. Tja.

        Vad menar du med Gud?

        Vad menar du med existens?

        Jag är medveten om att det låter som om jag bara leker med ord och konstrar, men så är faktiskt inte fallet. Jag är också medveten om att det låter som om jag leker KG Hammar. Det gör jag faktiskt inte. Jag tillhör den jobbiga sorten som väldigt ofta ber folk definiera sina begrepp.

        Jag är inte säker på att Gud har eller inte har en existens.

        Gilla

    • Nu börjar det bli intressant.
      För att leda fram till frågan om Guds existens så kan du kanske följa en kedja av frågor? Återigen med Paulus och 1 Kor 15 som bas. ”Tro” nedan avser försanthållande.

      Tror jag på att den fysiska personen Paulus skrev Korintierbreven?
      Tror jag att Paulus håller det han skriver för att vara sant?
      När Paulus skriver att Jesus uppstått och att femhundra människor sett honom efter uppståndelsen och att ”flera av dem ännu är i livet”, tror jag att han skriver detta för att dessa vittnen går att fråga?
      Om dessa vittnen går att fråga, tror jag att Paulus är fast förvissad om att Jesus har uppstått?
      Om dessa människor har sett den uppståndne Jesus, är det mer sannolikt att de är bättre informerade om huruvida det faktiskt skett eller inte?
      Om Jesus nu sannolikt har uppstått, är det då inte rimligt att tro att den övernaturliga kraft som fått detta att ske kan kallas Gud?
      Om Gud kan uppväcka Jesus från döden, kan jag då lite på att Gud existerar?
      Om Gud existerar, vad får det för konsekvenser för mig?

      Det kan tyckas vara ett märkligt resonemang, men det är i stora drag mitt eget.

      Gilla

      • Jag försökte svara på de två frågorna på det bästa sätt jag kunde.
        Jag tycker inte att frågorna ser retoriska ut ens när jag läser dem igen.
        Dock har jag full förståelse för att vissa svar på frågor man ställer kan kännas helt ointressanta.
        Men det kan ju vara en frukt av att ställa väldigt öppna frågor också?

        Gilla

      • ”Existera” – nu blev det jobbigt extensiellt.
        Existerar min tanke?
        Mina minnen?

        Det som existerar kan utsättas för naturvetenskapliga fenomen och reagera på Newtons första lag F=ma. (Kraften = massanaccelerationen) eller kvantfysikens villkor. ”Existens” blir lite som Heisenbergs osäkerhetsrelation, om man vet var det är(massa), så kan man inte beskriva dess läge.

        Definitionen av Guds existens blir svaret på någon av frågorna:
        – varifrån kom det vi idag kallar Energi ur en naturvetenskaplig synvinkel?
        – vem gav ”liv” (ytterligare ett svårdefinerat begrepp)
        – vad ligger bakom det naturvetenskapen inte kan förklara? (lite som att modellen för universum behöver mörk material/energi för att gå ihop, men ingen kan bevisa dess existens med någon annan teori att modellen inte skulle funka annars. Modellen för livet och energi skulle inte funka utan Gud.)

        Jag inser att det kan vara svårt att föra ett existensiellt samtal med en naturvetare, men jag försöker bara vara ärlig mot mig själv. :)

        Gilla

      • Naturvetare är vad jag från början är. Men jag försöker lämna det tänket därhän. För mig blir det en återvändsgränd.

        Guds närvaro i världen, mirakel och evolution återkommer snart i ett till blogginlägg (sen hoppas jag ha gjort slut på det ämnet).

        Gilla

      • Vad jag är ute efter är att de gamla ökenfäderna var tydliga med att när vi säger att Gud ”finns” använder vi vårt begränsade, mänskliga förnuft som inte räcker till för att förklara Gud. Han existerar inte på samma sätt som du och jag existerar – vilket är den enda typ av existens vi egentligen kan föreställa oss.

        Tankar och minnen var bra försök! De existerar åtminstone som upplevelser. Som erfarenheter, kan vi säga om vi vill. Sen är frågan om det vi erfar är det som ÄR… kanske inte, i de fallen heller?

        Det är lika rätt att säga att Gud finns som att han inte finns, sade de gamla ökenfäderna. När KG Hammar säger sånt, blir han tolkad som agnostiker… agnostiker och mystiker är en lustig kombo. Vi kan nog vara ganska säkra på att åtminstone ökenfäderna inte var agnostiker.

        För att diskutera huruvida Gud ”finns” måste vi först definiera vad Gud är. Jag tror det är klart mycket bättre att inte försöka. Alls.

        Gilla

      • Jag menar så här.

        Nej, vi kan nog inte alls räkna med att Gud kan utsättas för naturvetenskapliga fenomen och reagera på Newtons första lag…

        …betyder det att han inte existerar? Eller bara att det sätt varpå han existerar, inte är möjligt för oss att föreställa sig?

        Gilla

  2. Ping: Dopet som mysterierit | Rebellas andra

  3. Vi är begränsade till vår egen föreställningsvärld för att försöka beskriva Gud och Hans existens.
    Det är vi nog ganska överens om.
    Så långt kan jag också utläsa ur ökenfäderna, men jag kan inte minnas någon text om att det är lika rätt att säga att Gud finns som att han inte finns.
    Jag kan ju ha dåligt minne, eller också beror det på att min bokhylla är begränsad till Den alfabetisk samlingen, Palladius, Makarios, Cassianus & Sarapion.
    Den systematisk samlingen ligger någonstans på önskelistan när högen med olästa böcker minskat något.

    Gilla

    • Citatet ifråga har jag via Karen Armstrong och jag var säkert slarvig när jag tillskriver det ökenfäderna – det är inte alltid lätt att minnas vad hon skriver som sin egen text och vad hon refererar någonstans ifrån. Men det är mindre viktigt. Det intressanta är vilka konsekvenser vi drar av att vi varken kan föreställa oss eller beskriva Gud.

      Vi tänker verkligen mycket olika.

      Gilla

  4. Ping: Jesu underverk | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s