Kejsar Augustus, den gudomliges son – eller Guds son. Sak samma.

Åh, åh åh! Här är förklaringen! Jag hittade det först på Wikipedia, sedan kunde jag bekräfta det – för man ska trots allt inte lita för mycket på Wikipedia – i Nationalencyklopedin. John Dominic Crossan pratar i ett föredrag (som jag har bloggat om tidigare, och ämnar återkomma till) om att ”Caesar” var ”Guds son”, och avbildades som sådan på alla mynt. Vilken Caesar, undrade jag. Vilken romersk kejsare som helst? Julius Caesar? Augustus?

Det syftade på Augustus, tydligen. Enligt Nationalencyklopedin gäller följande. (När det står Caesar syftar det på Julius.)

Augustus hette egentligen Gajus Octavius. Hans far, som dog 59 f.Kr., var gift med Atia, Caesars systerdotter. Caesar utövade därför ett starkt inflytande på sin unge släkting, som han adopterade kort före sin död (15 mars 44 f.Kr.). Augustus erkändes 43 f.Kr. som Caesars adoptivson under namnet Gajus Julius Caesar Octavianus. Som son och arvinge svor han att hämnas sin fars död.

diʹvus (lat., ’gudomlig’, ’gud’), fem. diva, ord som under den romerska kejsartiden användes framför allt som epitet för de kejsare som efter sin död hedrats med att upptas bland gudarna. Den förste som vederfors denna ära var Caesar (Divus Iulius)

Officiellt kallade sig Augustus Caesar divi filius (Caesar, den gudomliges son).

Augustus regerade 27 f.Kr. till 14 e.Kr. Jag utgår från att regerande kejsare hellre präglar mynt med sin egen bild, men Augustus fanns i färskt minne på Jesu tid och det bör ha funnits en oherrans massa Augustus-mynt i cirkulation.

Crossans påstående att omnämnandet av Jesus som gudomlig son var en medveten hädelse gentemot den romerska statsreligionen – ”Inte Augustus, utan Jesus” – verkar rätt trovärdig. Samma sak gäller frasen ”Jesus är Herre”, enligt rätt många den första kristna trosbekännelsen. Herre var en av kejsarens många titlar, enligt Crossan. (Här skulle jag gärna vilja veta om det som åsyftas är rent allmänna kejsartitlar eller just kejsar Augustus’.)

Sen faller denna bakgrund bort, ju längre bort i tiden Augustus försvinner och ju längre kristendomen avlägsnar sig från det judiska motståndet mot den romerska ockupationsmakten, som krossats omkring år 70 då seloternas uppror besegrades och Jerusalems tempel förstörts för andra gången. Kvar står att man använder kejsarens titlar, inklusive de med gudomligt anspråk, om Jesus.

Men om Crossan har rätt. Om de kristna gav Jesus den gudomlige kejsaren Augustus’ titlar. Vad betydde det? Inte det som vi tänker när vi hör talas om ”Guds son”, men titlarna måste ändå ha varit tecken på stor vördnad? Augustus betrakades som gudomlig. Jag tror mig förstå att Crossan inte tror på Jesu gudomlighet, inte så som man brukar se på saken i alla fall (men jag har inte läst något av vad han skrivit, bara sett ett par youtube-föredrag och en debatt).

Det låter rimligt att det fanns många olika åsikter om vad det egentligen betydde att Jesus var gudomlig, ända tills kejsar Konstantin såg till att företrädarna för den religion som han skulle ha som redskap för att ena sitt rike bestämde sig för hur de skulle ha det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s