När kommunen blockerade Bloggardag

Bloggardag och hans doakör har sina sidor, men när jobbet spärrade Dag Sandahls blogg från sina datorer blev jag redigt sur. Min arbetsgivare är en av landets alla kommuner, och kommunen censurerar Bloggardag? Hur tänkte de då?

Jag jobbar rätt lite framför dator – det händer att det går en hel arbetsdag utan att jag gör något datorrelaterat – men jag slår mig ofta ner framför den när jag har min rast, äter i lugn och ro och surfar lite. (Detaljerna kring mitt jobb tänker jag inte dra, men det är inte så asocialt som det låter att jag käkar solo framför datorn.)

En av de bloggar jag brukar läsa är Dag Sandahls. Ett par gånger har jag sagt till mig själv att nää, nu slutar jag läsa Bloggardag. Mina uppehåll som Bloggardag-läsare brukar inte vara så länge. Jag kommer tillbaka. Ibland har han intressant info. Ibland är han tråkig. Ibland käpprätt åt skogen, ibland måste jag ge honom helt rätt. Bloggardag kan vara intressant, småkul eller rätt smaklös. En gång tyckte jag att han gick klart över gränsen. Det berättade jag för honom i en kommentar, inte för att han bryr sig om mina åsikter men ändå.

Sen plötsligt en dag kom jag inte in på Bloggardag från jobbets dator. Sajten var märkt som ”suspicious” av nåt slags filter, som jag aldrig sett förut. Min arbetsgivare anlitar en tjänst från någon typ av IT-entreprenör för att filtrera bort barnporr, hatsajter och annat som de tycker att kommunens anställda inte ska surfa på arbetstid. Till ”annat” hörde alltså Bloggardag. Eh?

Det fanns en länk att klicka på för att anmäla avvikande uppfattning. Det gjorde jag. Jag fick ett svarsmejl, men Bloggardag förblev blockerad. När flera dagar gick och inget hände insåg jag att det svarsmejl jag fått var helt mekaniskt. Rimligen hade någon annan anmält att hen fann Bloggardag olämplig. Kanske var det flera personer som gjort detta eftersom min ensamma röst inte förslog, och matematiken låg på anmälarnas sida.

WTF!

Till slut hittade jag ett sätt att nå företaget ifråga. Det var inte svenskt, så jag skrev på engelska och frågade om det verkligen var meningen att blockera en blogg tillhörande en avdankad men tämligen välkänd svensk präst. Han skriver bara om kyrkliga saker, skrev jag. Bloggen ligger på blogspot, där finns ingen malware (alltså programvara som skickar på surfaren skit i datorn). Han kan nog vara kontroversiell ibland vilket bara gör saken mer delikat; lokalpressen kan vara intresserad av nyheten att en kommun blockerat den gamle kvinnoprästmotståndarens blogg från sina datorer. Det var nog inte riktigt vad min arbetsgivare tänkt sig när de anlitade företagets tjänst, funderade jag.

Svar fick jag av en finne, på engelska. Gissningvis är finnen den på firman som klarar att läsa svenska, och som därför fick i uppdrag att manuellt inspektera Sandahls blogg. Finnen fann Bloggardag ofarlig och sajten avblockerades. Allt frid och fröjd.

Bloggardag är den enda sajt som jag sett blockerad på jobbets datorer. Om det säger mer om filtret eller om mina surfvanor låter jag vara osagt.

Men vem, nej vilka får för sig att anmäla Bloggardag för att spärra bloggen från diverse datorer som använder kommersiella filter mot skräpsajter? Varför gör man sånt?

Och hur är man då navlad?

Texten är, som alla texter på denna blogg daterade före mars 2016, återvunnen från en tidigare blogg. Trenden går mot att jag läser Bloggardag alltmer sällan, men jag får mina återfall.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s