Abort 7: De sena aborterna

Jag ser inga egentliga etiska problem eller moraliska dilemman med tidiga aborter. Inte alls.

Däremot har jag problem med de sena.

Ett outvecklat liv, som ett nioveckorsfoster, har inte företräde framför moderns önskningar och rätt att styra över sin kropp och sitt liv. Det är en sak. Ett liv som gått mer än halva tiden till födsel är en annan. De aborterna är inte helt självklara. Det låter dessutom utomordentligt plågsamt att göra abort efter att livet i magen börjat röra på sig. I de sena aborterna ser jag ett etiskt dilemma – ett dilemma som kanske trots allt ofta har sin minst dåliga lösning i abort. Även den sena aborten kan vara rätt i det enskilda fallet, även om den inte är oproblematisk.

Så här ser den genomsnittliga svenska aborten ut. Bilden visar ett foster  i vecka 8 - rimligen aborterat, eftersom man kunnat fotografera det. Ett barn med fullt utvecklat människovärde och lika stora rättigheter som modern? Nej, det kan jag inte se.

Så här ser den genomsnittliga svenska aborten ut. Bilden visar ett foster i vecka 8, rimligen aborterat eftersom man kunnat fotografera det. Storlek ungefär som en kolaböna, enligt amerikansk text i anslutning till texten. En svensk kolaböna är 1,5-2 cm. En amerikansk jellybean kanske är snäppet större? men inte mycket. – Ett barn med fullt utvecklat människovärde och lika stora rättigheter som modern? Nej, det kan jag inte se.

Svensk lagstiftning håller med mig. I lätt förenklad sammanfattning lyder den
– Helt fri abort till och med v. 17.
– Vecka 18 – 22 kan man söka tillstånd hos Länsstyrelsen.
– Efter 22:a veckan aborteras endast gravt skadade barn vars tillstånd anses inte förenligt med liv. Det rör sig alltså inte om Downs syndrom och liknande utan svåra missbildningar, där barnet ändå inte skulle överleva.

De abortmotståndare som visar upp bilder i syfte att avskräcka, gärna så blodiga och äckliga som möjligt, visar undantagslöst upp sena aborter samtidigt som de pratar om att ”mörda barn”. ”Så här ser aborter ut”, är budskapet men det är inte sant. Över hälften av alla aborter i Sverige görs innan den åttonde veckan är slut, och 90% av alla aborter i Sverige görs före den tolfte veckans utgång. De sena aborterna, utförda i vecka 18 eller senare, är omkring 1% av alla aborter som görs; i runda slängar 400 fall per år. Bilden nedan kommer ur denna rapport från Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18330/2011-6-1.pdf
Det tog mig en liten stund att förstå hur bilden ska tolkas. Man har alltså delat in aborterna i tre grupper: före nionde veckan, nionde till tolfte, och efter tolfte veckan, och ritat in hur aborterna år för år fördelar sig på dessa tre grupper.

abortstatistik

Via kommentarsfältet på bloggen lär jag mig att man i USA gör, eller åtminstone har gjort, abort så sent som i sjunde månaden. Jag baxnar. Sjunde månaden! Det är ju nästan fullgånget, behövs ens kuvös för ett barn som föds i sjunde månaden? Så kan man inte göra. (Jag tror inte det rör sig om många fall. Jag undrar om det någonsin varit lagligt och hur de fallen gått till… men vi lämnar det därhän.)

Någonstans måste vi dra en gräns där vi säger att vi inte längre har rätt att göra oss av med oönskade foster. Är vår nuvarande gräns dragen så rimligt som vi kan dra en sådan gräns? Jag vet inte, och jag tror inte jag kommer sätta mig in i frågan tillräckligt mycket för att skaffa mig en informerad åsikt. Vad jag vet är att frågan inte är enkel.

När lagen – och vår nuvarande bortre praxisgräns om 22 veckor, som inte är lagstadgad men legat fast länge – slogs fast, var det en hel månad mellan hur tidigt födda barn som kunde räddas och hur långt gångna foster som fick aborteras. Idag händer det att man lyckas rädda barn som föds i vecka 24. Tidsglappet mellan barn som kan räddas och foster som kan aborteras börjar vara störande litet, snudd på stötande. Kan vi verkligen ha kvar vår lagstiftning och vår vecka 22-praxis, allteftersom avståndet mellan det aborterbara och det räddningsbara krymper?

Att bara svara ”nej, det kan vi inte” verkar enklast. Tittar man närmare på frågan blir det dock fort mer komplicerat än så. Denna artikel i Dagen antyder faktiskt problemen med en sådan lagändring, även om den inte direkt fokuserar på dem.
http://www.dagen.se/dokument/foster-som-f%C3%A5r-aborteras-eller-barn-som-ska-r%C3%A4ddas-1.370381
Den här artikeln i Fokus, om just för tidigt födda och aborter, ger ett bra perspektiv.
http://www.fokus.se/2012/03/pa-liv-och-dod/

Den lilla gruppen om sena aborter efter 18:e veckan, den som antiabortaktivisterna alltid väljer att visa på bild, görs efter sökt och beviljat tillstånd . Därför finns statistik på skälen. Drygt hälften av dessa sena aborter görs på grund av allvarliga fel på barnet, och är rimligen oftast resultatet av vår idag tämligen avancerade fosterdiagnostik. Jag hoppas och vill tro att utvecklingen inom fosterdiagnostik leder till tidigare upptäckt, och möjlighet att fatta beslut tidigare. Den som tvekat så mycket inför ansvaret barn som jag har gjort, förstår mycket väl att människor är tacksamma för möjligheten att minska risken att få ett barn som kräver flerdubbel mängd omsorg än vad andra barn gör. Säker går man inte ändå, förstås, men jag tycker nog att selektiv abort på denna grund är rimlig även relativt sent.

Näst största gruppen fick abort beviljad av sociala skäl. Ett fåtal fall gjordes på grund av sjukdom hos kvinnan, kroppslig eller psykisk.

De ansökningar om abort som görs av medicinska skäl, fosterskador eller sjukdom hos modern, godkänns alltid eller så gott som alltid. Ansökningar av sociala skäl nobbas ibland. Av de ansökningar som motiverats med sociala skäl godkändes 2010 80%.

Jag undrar vilka de är som får sina sena aborter nekade? Hur starka skäl ska man ha, för att få en sen abort beviljad? Bara ”jag är nöjd med två barn men vill inte ha tre” torde inte duga men var går gränsen? Jag vet inte. Däremot vet jag att jag inte ser någon poäng med att tvinga en utvecklingsstörd kvinna, som inte förstod att hon var gravid förrän hon kände fosterrörelserna, att föda barnet. Jag ser inte heller någon poäng med att tvinga gravida småflickor, 10 eller 13 år gamla, att föda. Vi har hört om några sådana fall från det katolska Sydamerika, och de förskräcker. Sådana extremfall blir, av naturliga skäl, ofta en sen abort – för inte fattar en tolvåring att hon är gravid, och om hon fattar reagerar hon mycket troligt inte rationellt utan förnekar och gömmer.

Förvisso kan man lämna bort ett redan fött barn, men det är generellt sett tuffare att gå igenom än en abort. I realiteten väljer så gott som ingen denna möjlighet.

Borde vi sänka gränsen för när man måste söka tillstånd då? Ett tillståndsförfarande gör att en redan sen abort skjuts upp, gissningsvis minst en vecka och kanske mer. Nackdelen är uppenbar, vitsen tveksam.

Jag skulle oerhört gärna vilja se hur den amerikanska abortstatistiken ser ut, vad gäller proportionerna mellan tidiga och sena aborter. Min gissning är att den genomsnittliga aborten i USA görs en god bit senare än hos oss. Det tror jag eftersom:

Aborten i Sverige är lättillgänglig.Det är bara att ringa upp närmaste sjukhus och säga ”jag vill göra abort” så kopplar de en rätt. Tonåringar kanske går till ungdomsmottagningen, och blir sedan slussade vidare.

I USA är det glest mellan abortklinikerna. Ofta måste kvinnan resa långt, och skaffa sig en övernattning innan hon kan resa hem igen.

Svenska aborter utförs under icke stigmatiserande omständigheter. Ingen som ser kvinnan gå in på sjukhuset förstår eller ens misstänker att hon ska göra abort.

I USA måste kvinnan oftast uppsöka en särskild klinik, som mycket väl kan vara omgiven av en ring med antiabort-aktivister med plakat. Tänk om någon man känner skulle finnas bland aktivisterna….

Före 18:e veckan är aborten, enligt svensk lagstiftning, helt fri. Det är bara att säga att man vill göra abort. Man kan få stödsamtal om man vill, men ingen försöker övertala en.

I USA har somliga delstater en obligatorisk väntevecka, innan man kan boka en tid för aborten, i syfte att få kvinnorna att tänka om och föda.

I Sverige är aborten ekonomiskt överkomlig.

Hur många amerikanska aborter skjuts upp i veckor eller till och med månader medan kvinnan raggar ihop pengar, tar mod till sig att be sina föräldrar etc? Jag vet inte, men jag är övertygad om att det förekommer. Förmodligen finns någon typ av stiftelser som betalar aborter för de som inte har råd – jag bara gissar, men det verkar orimligt att inte en och annan välbeställd amerikanska bestämmer sig för att på detta sätt stötta mindre lyckligt lottade systrar. Att söka och få dessa medel kostar i så fall tid.

Den svenska aborten börjar vara ganska avdramatiserad vilket gör det lättare att nå fram till beslut.

Ju mer skam och skuld, desto svårare blir det att nå fram till ett beslut och desto mer tid tar det. Om vi kan förvänta oss att en tolvårig svensk flicka som blivit gravid inte hanterar det rationellt och styr om till en tidig abort kan vi förvänta oss samma betende hos väsentligt mycket äldre amerikanskor. Ju färre människor du känner att du kan prata med och ju svårare att hitta någon professionell person som kan guida en på vägen, desto längre tid lär det ta innan det blir av.

I diagrammet ser vi att de riktigt tidiga aborterna, före nionde veckan, ökar medan gruppen 9-12:e veckan minskar. Även andelen aborter i gruppen senare än 12:e veckan minskar, om än långsamt. Vi blir alltså allt bättre i Sverige på att få våra aborter gjorda tidigt, medan de är etiskt ganska okomplicerade och inte heller så svåra att gå igenom. Det skulle kunna finnas medicinsk/tekniska skäl till trenden, men tills någon har förslag på sådana är jag skeptisk. Min spontana gissning är att det handlar om att aborterna allt mer avdramatiserats. Svenska kvinnor går idag inte och gruvar sig en månad innan de går till läkare, vårdcentral eller gynekolog eller ringer sjukhusväxeln eller hur de nu gör för att få fram sitt ärende: jag vill göra abort. De fattar oftast sitt beslut relativt fort, och får ingreppet gjort tidigt. Det är bra. Att få aborten gjord i andra eller tredje månaden istället för fjärde ser jag som en stor vinst.

En läsare postade två filmer i ett av mina kommentarsfält, vid inlägget om abortstatistik. Eftersom detta blogginlägg är flyttat från en gammal blogg, och kommentarerna inte finns kvar, lyfter jag in filmerna här istället.

Två nu vuxna kvinnor berättar om hur de föddes levande trots abortförsök. Utöver det läskigt sent utförda abortförsöket har de en sak till gemensamt: mödrarna var mycket unga, tonåringar. En var 16, den andra minns jag inte exakt ålder på men det var därikring. Varför ända in i glödheta väntade de så länge?

Om kvinnorna varit svenskor tror jag att de fått aborten gjord tidigare. Att en och annan amerikansk 16-åring inte agerar resolut utan bara gråter och förtränger tills det egentligen är för sent för abort (eller borde vara det) är kanske inte så förbaskat konstigt.

Normalt inser man tidigt att man är gravid. Riktigt unga och äldre kvinnor är något överrepresenterade bland sena aborter, gissningsvis eftersom de inte alltid inser i tid vad som är på gång. Tonåringarna är en sak, men tanter i Rebellas ålder borde väl fatta på en gång? Åh, men fatta hur få ägglossningar jag numera har per år. Hur få menstruationer. Om jag inte får sånt där typiskt morgonillamående kan det tänkas gå lång tid innan polletten trillar ner. Risken att jag ska bli gravid är förvisso ytterligt liten, men med tanke på att det finns rätt många kvinnor i mitt stadium i livet är det självklart att det händer.

Sen finns förstås de som inte velat förstå att de är gravida, men måste inse när de känner de första fosterrörelserna. Vilka kvinnor förnekar eller bara orkar inte ta itu med? Kvinnor som lever extremt pressade liv. Kvinnor som är psykiskt sjuka. Utslagna kvinnor. Alkoholister. Narkomaner. Kanske ibland en och annan tonåring, och en och annan i vars liv en graviditet just nu är en katastrof, och därför förnekar. Abort efter de första fosterrörelserna är inte oproblematiskt. Ändå kan jag klart se hur dessa fall, där abort ofta kan vara den bästa lösningen, existerar.

Förr, innan den fria aborten. Då utfördes aborterna i genomsnitt mycket senare än nu. Den sökande fick ju vänta i veckor på beslut, tid då livet i magen växte.
http://www.dn.se/insidan/jag-fick-vanta-i-over-en-manad/
På grund av detta utfördes aborterna senare än vad som varit nödvändigt, och det var lagstiftningen som sinkade utförandet.

Jag anser inte nödvändigtvis att det är ett mål att sänka antalet aborter. Det beror på hur sänkningen går till. Jag anser att det är ett mycket gott mål att sänka antalet oönskade graviditeter; en konsekvens av det är minskat antal aborter. Utifrån synen att livet i livmodern blir mer skyddsvärt ju mer det växer och mognar – den syn som ligger bakom vår svenska lagstiftning – är det ett självklart mål att de aborter som utförs ska göras så tidigt som möjligt. Här har den svenska avdramatiseringen av aborter såvitt jag förstår visat sig leda åt helt rätt håll. Här aborterar inte sextonåringar i sjunde månaden, utan tidigare.

Låt oss fortsätta så.

* Rent medicinskt brukar med sena aborter menas aborter efter vecka 12, eftersom man det är en tidsgräns då man byter till en annan abortmetod. Beroende på sammanhang kan man förstås låta gränsen för en ”sen” abort gå när som helst. I den här texten (och i några av de texter jag lutar mig mot) går gränsen för en sen abort mellan veckorna 17 och 18. I det finns förstås ett mått av godtycklighet.

Källor och länkar

Fakta är hämtade ur
– ”Det svåra valet” från 1994, bok från 1994 av Maria Hede, Nina Lekander, Mian Lodalen och Nina Yderberg
– Bakgrundsavsnitten i ”Paradoxes in legal abortion” av Anneli Kero, doktorsavhandling från 2002.
– Diverse tidningsartiklar, som återfinns bland länkarna nedan.

Medan jag letade fakta och skildringar hittade jag

http://www.fokus.se/2012/03/pa-liv-och-dod/ ”På liv och död”, belysande reportage om sena aborter och mycket för tidigt födda barn
http://www.dagen.se/dokument/foster-som-f%C3%A5r-aborteras-eller-barn-som-ska-r%C3%A4ddas-1.370381 ””Foster som får aborteras eller barn som ska räddas?” 2015. Som illustration har man förstås valt en bild på en kvinna som är i åttonde månaden eller så. Suck. Nåja, bortsett från denna avsiktligt vilseledande bild är texten adekvat. Att jag inte delar tidningens åsikt är en annan sak.
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18330/2011-6-1.pdf ”Aborter 2010”, statistik från Socialstyrelsen

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=468 ”Fosterskada allt vanligare orsak till abort efter 18:e veckan”. Statistisk genomgång av sena aborter, signerad Marc Bygdeman och Anita Ahlenius. 2005
http://www.svd.se/de-sena-aborterna-behovs Debattartikel skriven av gynekologer, 2011
http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2001/22775.pdf ”Nuvarande praxis för sen abort väntas förbli oförändrad”, 2001. Skälet var att de uppgifter om att barn födda före v. 22 överlevt, som ryktesvis skulle ha förekommit, inte kunnat styrkas.

Om personalens upplevelser av sena aborter, från de senaste åren
http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2011/05/18/det-kanns-fruktansvart-att-lata-fullt-friska-foster-ligga-och-do-framfor-vara-ogon/
http://www.expressen.se/nyheter/aborterade-fostret-andades/
http://www.varldenidag.se/nyhet/2011/04/15/Sena-aborter-uppror-inte/ (rubriken avspeglar inte texten)
http://www.varldenidag.se/nyhet/2015/04/29/Levde-efter-abort-lamnades-att-do/ Gällivarefallet
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article20735148.ab ”De sena aborterna – en svensk skamfläck”, 2015. Debattinlägg från Ja till livet

http://www.svd.se/kan-vi-prata-om-abort/om/ledare ”Kan vi prata om abort?”, 2011. Men alltså nä, Sanna Rayman. Lagen ”tror” inte att fostren är mindre livsdugliga än de är. Läs Fokus-artikeln för perspektiv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s