På tal om Bögbotarna

Det är ingen som har den inspelad och kan tänka sig att dela med sig av den, i någon form? Eftersom det finns en hel del avsnitt av Uppdrag granskning på Youtube tror jag inte att SVT skulle slå ner på det, om någon lade upp den.

”På tal om Bögbotarna” är annars titeln på en film just på Youtube, ett inspelat samtal där Bertil Murray och Berit Simonsson blir intervjuad av två ynglingar på Örebro Missionsskola. Det är skolans studentkår som lagt upp filmen, så jag gissar att de även stod för arrangemanget.

Mitt i filmen dog webbläsaren, och sen iddes jag inte leta upp och titta på resten. Så intressant var det inte. Bertil Murray, en av de fyra präster vars smygfilmade själavårdssamtal var med i programmet, kunde nog ha haft en del intressant att säga men måste ju slå knut på sig för att inte bryta sin tystnadsplikt och får i slutändan inte mycket sagt öht.

Berit Simonsson pratar om hur osund förföljelse är en del av normal kristen tro. Den förföljelse man nu råkar ut för i Sverige, exempelvis genom Uppdrag Gransknings ”Bögbotarna”, är i art men inte i grad samma som kristna råkar ut för i andra delar av världen. Så säger hon. Det är faktiskt ett ganska anmärkningsvärt påstående. Samma art, om än inte grad, som när kristna i Irak slås ihjäl eller tvångskonverteras till islam? Det kan jag faktiskt inte se. Så som hon yttrar sig här är Simonsson ett praktexempel på Masadakomplex, i den mening Matt Malone använder ordet.

Jag tillhör de, som utifrån vad jag hört om Uppdrag gransknings ”Bögbotarna”, tyckt rätt illa om programmet. Jag måste ju hålla mig med ett gäng reservationer eftersom jag faktiskt inte har sett det, men metoderna kan omöjligen motsvara nivån på det eventuella avslöjandet. Jag ställde mig frågande redan när mina HBTQRSTUVW-kompisar på Facebook fyande spridde länkar om det (ännu inte sända) programmet. Hur kan det vara så hemskt att be över människor på det sätt som de själva önskat? utan att bedriva någon propaganda för det, utan att det är någon organiserad verksamhet?

Svenska kyrkan har tagit beslut om att man inte ska sanktionera eller driva en organiserad verksamhet för att ”bota” homosexuella. Men detta var ju inte organiserat. Ingen har kunnat visa några tecken på att det skulle vara det… det var väl det scoop som Uppdrag granskning hoppades hitta. Sedan när man inte fick prästerna att använda ordet ”bota”, och inte heller lyckades hitta något organiserat bakom, körde man ändå. Väsnas och prata högljutt, som kommer människor ändå att köpa att det är illa, särskilt när det finns en grupp med stort intresse av att angripa en annan grupp.

Jag anser förvisso att åsikten om homosexualitetens förskräcklighet är vansinne, men med tanke på kristendomens historia är det inte konstigt att det finns en stor grupp kristna som tycker så. Jag hyser förståelse för de som blev arga på dåvarande ärkebiskopen Wejryd för hans raka fördömande, och hans svar på frågan huruvida präster som gör sånt här egentligen hör hemma i Svenska kyrkan.

Jag tycker illa om den storm, det drev som utbröt. Visst, jag tycker inte att man ska försöka ”bota” homosexuella, men i dagens Sverige är ”bögbotande” inget hot utan snarare något fånigt och udda. Det är också ganska svårt, efter vad jag förstår (återigen med reservationer för att jag inte sett programmet) att tolka det som gjordes i programmet som direkt bögbotande. Då får man ta i, se det hela genom ganska vriden lins.

Nedan en debatt om bluffen som journalistisk arbetsmetod. Klart sevärd. Spola förbi första halvtimmen som handlar om annat. Själva exemplet som diskuteras är Dan Josefsson och hans metoder när han skrev boken om Thomas Quick, och det är lite problematiskt att den i panelen som nog var tänkt att ge författaren sitt stöd fått förhinder men ämnet är principiellt intressant. Där nämns bland annat att smygfilmning är förbjudet i flera länder (som journalistisk metod, antar jag) och där nämns hur en intervju under förklädnad, där journalisten (eller liknande) ljuger om sitt syfte, riskerar att få förvridna svar eftersom svaren levereras i en kontext som inte finns. När man säljer in sig med orden ”jag vill göra en bok om pionjären Margit Norell” är det självklart att den intervjuade kommer att huvudsakligen prata positivt om Norell, även om hennes egen uppfattning är kluven.

Jag tänker litegrann som så här.

De två intervjuande pojkarna i Örebro som glatt döpt om Uppdrag granskning till Uppdrag förvanskning, som pekar på sin egen öppna kamera och sina hederliga metoder. Vad säger de om attackfilmerna mot Planned Parenthood? Bryr de sig om metoderna i det fallet?

Berit Simonsson menar att hon nobbade att medverka i det Uppdrag granskning-program som blev ”Bögbotarna” eftersom intervjuaren frågade inte för att man var intresserad av svaren, utan för att sätta dit henne. Det var säkert sant. Samma sak gjorde antiabortorganisationen med det forskningsinstitutionsliknande namnet, som ville sätta dit Planned Parenthood.

Man redovisar en liten liten del av ett större sammanhang, säger Berit Simonsson. Javisst är det så. Det gäller även när man filmar aborterade foster i en skål, som inte är hela eftersom man tagit organ från dem för att använda vävnaderna i forskning, och låter människor lyfta i dem för chockeffekt. Istället har man sitt eget konstruerade sammanhang, som man trycker in det filmade i. Exakt samma metoder.

Är ynglingarna på Örebro Missionsskola lika upprörda över den vridna lins som Planned Parenthood presenterats igenom, som över Bögbotarna? Eller är det skillnad, beroende på om det är den egna sidan som angrips eller det som man betraktar som motståndarsidan?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s