John Allen om ärkebiskop Bergoglio: ”Helt hopplös” (”a total dud”)

Mellan minuterna ca 14 och 20 berättar John J. Allen Jr., den amerikanske Vatikanen-experten som under många år återfanns på National Catholic Reporter och numera på Crux och Boston Globe om sitt första möte med ärkebiskop Bergoglio. Frågan som han med denna långa berättelse vill besvara är huruvida hans bild av Bergoglio förändrats efter konklaven 2005, då man småningom fick veta att han varit den ende seriöse konkurrenten till Ratzinger.

Före 2005 hade jag tröffat Jorge Mario Bergoglio exakt en gång. Det var 2001 när han deltog i en biskopssynod i Rom, vilket är ett slags toppmöte mellan biskopar från olika delar av världen som ska ge påven råd i någon fråga. Den här synoden inleddes fyra dagar efter elfte september, och den som skulle ha varit synodens liksom ordförande – de kallar det för relator – var ärkebiskopen som senare blev kardinal Edward Egan av New York. Högst förståeligt kände Egan att han måste hem. Han kunde bara inte glassa omkring [?] en månad i Rom medan denna globala tragedi utspelades på hans egen bakgård.

Jag hade en intervju inbokad med honom, vilket i sig själv var en smula ovanligt. Vet man något om ärkebiskop snedstreck kardinal Edward Egan så vet man att han är en trevlig kille, men inte särskilt stor anhängare av media, på de flesta sätt. (Intervjuaren skrattar.) Det finns ingen människa på jordklotet som skulle bli gladare än han om han fick veta att han aldrig mer behöver ge en enda mediaintervju. Sedan han gått i pension gör han sannerligen inte många av dem!

I det här fallet hade han i alla fall gått med på en, men han ringde upp mig och sade: Du John, jag vet att vi har en intervju inbokad men jag måste bara hem – du förstår säkert. Men den som ska ta över istället för mig, han är ärkebiskop i Buenos Aires och jag berättade för honom att vi hade den här intervjun inbokad. Skulle du vilja träffa och intervjua honom istället?

Nu måste du förstå att som en amerikansk journalist utomlands strax efter elfte september så fanns det bara en enda nyhet man var intresserad av, och det var de internationella reaktionerna på elfte september. En del av mig hade rätt stor lust att säga Tack ers excellens, men det känns inte rätt just nu. Men sen tänkte jag att kanske jag kan få den här människan att säga ”även i Argentina är vi just nu mest av allt amerikaner”, eller nåt i den stilen. Så jag tackade ja.

Mötet var inbokat på Domus Santa Marta vilket nu är välkänt som stället där påve Franciskus bor, men då var det bara ett hotell inne i Vatikanen. När man kommer in i Domus Santa Martha är det såna här rökfärgade dörrar i glas som glider åt sidan när man närmar sig. Sen finns det spiraltrappor på bägge sidor som leder ner till receptionen. I vanliga fall när man ska träffa någon ”höjdare” så går man först in och sen ner, fram till receptionen och berättar att man är där. De ringer upp till rummet där den man ska träffa bor, och hans passopp kommer ner och tar med en till ett väntrum. Det är ett helt protokoll att beta av.

Okej, så den här gången när jag gick in genom glasdörrarna så är det en karl som sitter där på en hopfällbar stol, i enkla svarta prästkläder utan några ämbetstecken. Jag rycker till en smula, för det här hade jag inte förväntat mig. Han tittar upp på mig och säger ”är du Allen”. Jag svarar ”Ja, jag söker ärkebiskop Bergoglio”, och han svarar att ”Det är jag”.

Han säger ”Var någonstans vill du prata. Vi kan förmodligen få en stol till.” Och jag bara… kära nån, du vet verkligen inte hur det här funkar, eller hur! Allt du behöver göra är att gå dit ner så finns det ett helt följe av snubbar i vita jackor som gärna eskorterar ers excellens till ett rum, om det är vad som önskas.

Vi kommer in i rummet och han trycker på lysknappen, och så säger han ”Ska jag hämta en kopp kaffe åt dig.” Jösses, du hajar verkligen inte hur det här funkar!

För att vara ärlig så var det ett ganska avslaget [?] samtal, vilket också var Bergoglios rykte i Argentina. Det är skälet till att boken har ordet ”miracle” i titeln, eftersom det är något mirakulöst över hur den här människan har förändrats. När han var ärkebiskop i Argetina var den allmänna åsikten om honom att han var en god herde och en god administratör med ett ärligt engagemang för de fattiga, men vad gällde media och att utgöra ett offentligt ansikte var han helt hopplös. Han gav aldrig intervjuer och avskydde att framträda offentligt, och när han ändå gjorde det framstod han som blyg eller tråkig. Man får nästan leta förgäves efter en bild av kardinal Bergoglio innan han blev vald till påve där han ler! och det var de vibbar jag fick av honom den dagen. Jag skrev väl en kortis om 400 ord eller så på den intervjun, och inget mer.
Intervjuaren: Du skulle ha sparat ljudinspelningen…
Mjo.

När han var den som kom in på andra plats i konklaven 2005 så tänkte jag så här – och jag tror att det stämmer, jag har ju pratat med kardinaler som var med i konklaven. De valde inte någon rockstjärna. De valde någon som de trodde skulle kunna ordna upp i kyrkans inre angelägenheter, vilket de kände att ingen tagit tag i under Johannes Paulus sista år. Vad som vann över den logiken 2005 var att de flesta av kardinalerna kände att de precis sett slutet på ett sensationellt framgångsrikt pontifikat, och de ville hålla den bollen i rullning. Bästa sättet att göra det var att välja den som varit Johannes Paulus intellektuella arkitekt – hans vice-påve, om du så vill. 2013 var annorlunda på så sätt att kyrkans inre problem blivit dramatiskt mycket värre under Benedikts åtta år, samt att dynamiken med det rullande hjulet som man inte ville stoppa inte fanns kvar. Så det beredde vägen, tror jag, för att välja någon som skulle genomföra reform.

Du frågade om jag ändrat min uppfattning av honom efter 2005. Nej det gjorde jag inte. Mitt intryck var detsamma. Jag ändrade uppfattning om honom efter 2013, men det är på grund av att människan har förändrats.

Det där ”du fattar verkligen inte” kan John Allen omöjligen ha sagt. Jag tolkar hans formuleringar som ett mellanting mellan hans tankar vid tillfället, och vad han faktiskt sade till ärkebiskopen som vägrade bete sig som en excellens.

Austen Ivereighs skildring av konklaverna 2005 och 2013 var att 2005 års konklav blev styrd helt och hållet av kurian, eftersom ingen annan hade en aning om hur en sådan går till. Mindre än ett halvdussin av de röstberättigade hade över huvud taget varit med om att välja påve förut. Resten hade fått sina röda hattar (numera bara en liten röd biretta, men ändå) av den påve de nu skulle välja en ersättare till. Kurian hade bestämt sig för Ratzinger redan i förväg, och därför blev det så – enligt Ivereigh.

2013 fanns det dels ett större intresse för att välja en reformator, men de som önskade något annat än att behålla och bevara status quo var också mer beslutsamma eftersom de förstått mer om hur en konklav fungerar. Det fanns en kampanj för att välja Bergoglio, säger Austen Ivereigh. Den mest kontroversiella delen av hans ”The Great Reformer” är hans beskrivning att fyra kardinaler inför konklaven 2013 fick ett okej av Bergoglio att driva kampanj för honom. Sånt är känsligt, inte riktigt kosher. Man ska inte sträva efter att bli påve. I och för sig skriver Ivereigh exakt samma sak om Ratzinger 2005, men det tar visst ingen notis om… nåja. Uppgiften om att Bergoglio okejade en kampanj att välja honom har tillbakavisats av alla de fyra kardinaler som nämns vid namn som kampanjmakare, säger Vatikanen. Ivereigh har gjort avbön och säger att formuleringen ska ändras i kommande upplagor – men det fanns en kampanj, hävdar han bestämt. Att uppmana andra att rösta på någon särskild kandidat är helt okej, det får man göra. Bergoglio fattade nog vad som var i görningen men var inte officiellt tillfrågad. (Sickna gråzoner det blir, i ett system där ingen ska önska sig vald. Se t.ex. denna John Allen-text om ämnet.)

Kardinal Christoph Schönborn från Wien, som Ivereigh utmålar som en av de som kampanjade för Bergoglio, har skildrat valet av Bergoglio som närmast dirigerat från ovan, som att ögonen riktades åt ett håll och människor förstod: det är han som är utvald Det skedde ett litet mirakel i konklaven, har han sagt på många håll inkl. i denna intervju med Nicky Gumbel som ligger på Youtube. Så hur stämmer det med en kampanj… alltså, om Schönborn var så tagen av Bergoglio som det verkar så gick han väl omkring och pratade om honom. Det bli ett slags kampanj av det. Definiera ”kampanj”. Området är, som sagt, gott om gråzoner. Och så kan det ju ha funnits människor som kampanjade mer ordentligt och medvetet, men om Schönborn gjorde det och sedan sade som han sagt så hycklar han… nåja. Detaljerna må spela mindre roll.

Som Allen ser det valde kardinalerna Bergoglio för att reformera kurian och städa upp i Vatikanbanken. I Ivereighs ögon har Bergoglio valts för att genomföra hela sitt program, i princip samma som han drivit som jesuitprovinsial, som rektor för prästutbildning, som biskop och som ordförande i den sydamerikanska biskopskonferensen CELAM. Det är dags för den Katolska kyrkan att få sin näring från Sydamerika, menar han, delvis via denne påve. Det är, som jag ser det, grundstoryn i ”The Great Reformer”. Jag tänker mig att olika kardinaler som röstade på Bergoglio kanske gjorde det av delvis olika skäl? För att reformera kurian och Vatikanbanken hade en nye påven iaf ett övertydligt mandat. Det var kardinalerna överens om, innan själva konklaven började.

Att Allen bjuder på sitt möte med kardinal Bergoglio – inte i boken såvitt jag minns, men i intervjun ovan – visar på en god dos självdistans. Man kan fundera över hur mycket ärkebiskop och kardinal Bergoglio fattade av de normala spelreglerna på Domus Santa Martha för hur det går till när en ärkebiskop möter en journalist, hur mycket han inte ville fatta och lära sig, och hur mycket som helt enkelt var en vägran att anpassa sig till ett system som han mycket väl kände till men ogillade.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s