Den tröttkörda europeiska Katolska kyrkan

Hur ser du på kyrkans situation?

Kyrkan i det välmående Europa och USA är trött. Vår kultur är utdaterad, våra kyrkor och ordenshus är stora och tomma, kyrkans byråkrati växer, våra ritualer och våra liturgiska kläder är ståtliga. Uttrycker dessa saker verkligen vad vi är idag? … Rikedomen tynger ner oss. Vi känner oss som den rike unge mannen som bedrövad gick bort, när Jesus kallade honom till att bli sin lärjunge. Jag vet att det inte är lätt att släppa allt men vi kan åtminstone söka efter människor som är fria och har nära till sin nästa, som ärkebiskop Romero och jesuitmartyrerna i El Salvador. Var finns hjältarna bland oss, som kan inspirera oss? Vi får inte begränsa dem genom institutionella avgränsningar.

Vem kan hjälpa kyrkan idag?

Fader Karl Rahner använde ofta bilden av glödande kol gömda under askan. I dagens kyrka ser jag så mycket aska ovanpå kolen att jag ofta drabbas av en maktlöshetskänsla. Hur kan vi befria de glödande kolen från askan för att åter ge kraft åt kärlekens eld? För det första måste vi leta fram dessa glödande kol. Var finns de människor som är fulla av generositet som den gode samariern? Vem har en tro lika stor som den romerske centurionens? Vem är entusiastisk som Johannes Döparen? Vem vågar pröva det nya, som Paulus? Vem är trofast som Maria Magdalena? Jag råder påven och biskoparna att leta fram tolv människor som normalt inte skulle komma ifråga för administrativa positioner, människor som finns nära de fattiga, som är omgivna av unga människor, och som testar nya saker. Vi måste vara tillsammans med människor som brinner på ett sådant sätt att Anden kan sprida sig själv överallt.

Vilka verktyg föreslår du mot kyrkans utmattning?

Jag vill nämna tre viktiga. Den första är omvändelse. Kyrkan måste erkänna sina fel och välja den radikala förändringens väg, med början hos påven och biskoparna. Pedofilskandalerna pressar oss att gå omvändelsens väg. Sexualitetsfrågorna och alla de teman som rör kroppen är exempel. De är viktiga för alla, kanske alltför viktiga. Vi måste ställa oss frågan om människor fortfarande lyssnar på kyrkans råd i sexuella frågor. Är kyrkan fortfarande en referenspunkt, eller bara en mediakarikatyr?

Den andra är Guds ord. Andra vatikankonciliet gav Bibeln tillbaka till katolikerna. Bara de som tar emot detta Ord i sitt hjärta kan utgöra del av de som vill hjälpa att åstadkomma förnyelse av kyrkan, och som kommer att veta hur de ska svara klokt på personliga frågor. Guds ord är enkelt, och söker som sin följeslagare det hjärta som lyssnar. … Varken prästerna eller kyrkolagen kan ersätta människors inre liv. Alla de yttre reglerna, lagarna, dogmerna, de finns för att göra den inre rösten tydlig, och för urskiljning av andarna.

Vilka är sakramenten till för? De är helandets tredje verktyg. Sakramenten är inte ett bestraffningsinstrument utan en hjälp för människor på deras resa och i deras livs svagheter. För vi ut sakramenten till människor som behöver ny styrka? Jag tänker på alla de frånskilda och omgifta paren, och på de nya familjebildningarna. De behöver särskilt skydd. Kyrkan håller fast vid äktenskapets oupplöslighet. När ett äktenskap och en familj lyckas är det en nåd. …

Vår attityd till de nya familjebildningarna bestämmer kyrkans förmåga att vara nära deras barn. Som exempel, en kvinna blir övergiven av sin man och hittar en ny följeslagare, som tar hand om henne och hennes tre barn. Den andra kärleken lyckas. Om den här familjen blir diskriminerad skärs inte bara modern, utan också barnen av. Om föräldrarna upplever sig stå utanför kyrkan och inte känner hennes stöd, kommer kyrkan att förlora den kommande generationen.

Före nattvarden ber vi: ”Herre, jag är inte värdig …” Vi vet att vi inte är värdiga … Kärlek är en nåd. Kärlek är en gåva. Frågan om huruvida de frånskilda kan ta emot nattvarden borde vändas upp och ner. Hur kan kyrkan nå människor som lever i komplicerade familjesituationer, och ge dem hjälp genom sakramentets kraft?

Vad gör du själv?

Kyrkan har halkat 200 år bakom. Varför rör hon inte på sig? Är vi rädda? Rädda, istället för modiga? I vilket fall är tron kyrkans fundament. Tro, tillit, mod. Jag är gammal och sjuk och i behov av andras hjälp. Goda människor i min närhet gör så jag får känna kärlek. Denna kärlek är starkare än den känsla av missmod som jag får då och då, vad gäller kyrkan i Europa. Enbart kärleken besegrar utmattningen. Gud är kärlek. Nu frågar jag dig: Vad kan du göra för kyrkan?

Kardinal Carlo Maria Martini var en mycket uppburen bibelforskare och teolog, professor och rektor för ett par olika universitet i Rom och senare ärkebiskop av Milano. Martini var de progressiva katolska krafternas hopp. Det skämtades om huruvida kardinalen skulle byta färg på kläderna, om Martini rosso skulle bli Martini bianco. Om han inte drabbats av Parkinsons sjukdom och uttryckligen sagt ifrån sig möjligheten hade han åtminstone haft en chans att bli vald i konklaven 2005, den som utsåg Benedikt.

Som sagt värjer sig Austen Ivereigh, han som skrivit boken ”The Great Reformer”, mot beskrivningar som progressiv/liberal och konservativ vad gäller kyrkliga frågor. De orden ser han som beteckningar på krafter som kommer in utifrån, och vill påverka Kyrkan i sin egen riktning. Martini klassar han som tillhörande gruppen riformisti, till skillnad från rigoristi. (Törs jag anta att det heter riformista och rigorista i singularis? Uhm, jag ska nog inte börja gissa på italiensk grammatik så jag håller mig till pluralis.)

Martini dog 31 augusti 2012 efter att länge varit sjuk i Parkinsons. Bara ett par veckor innan gav han sin sista intervju, och den publicerades strax efter hans död i den italienska tidningen ”Corriere della Sera” som ett slags andligt testamente. Det är den intervjun som inleder det här blogginlägget.

Kardinal Martinis andliga testamente blev fort mycket spritt. Markeringarna för borttagen text finns där i alla engelska versioner jag sett, så rimligen såg det ut så även i den italienska tidningen. Han mest bara frågar, Martini, och de antydningar till svar och lösningar han ger är mest bara vaga försök. Däremot verkar han tycka att det finns kraft i Sydamerika. Oscar Romero och de mördade lärarna på universitetet i San Salvador är de exempel han nämner.

I intervjun pratar Martini om Katolska kyrkan i Europa. Nästan enbart om Europa. Han nämner USA också men det är Europa han tänker på.

Austen Ivereigh citerar inte hela intervjun i sin bok om påve Franciskus, ”The Great Reformer”, men väsentliga delar av den. Två dagar efter att brevet publicerades predikade Bergoglio på temat att präster inte ska vägra att döpa oäkta barn – vilket tydligen inte var ovanligt i Argentina. (Så typiskt. I det rika Europa tror jag knappast att det förekommer.) Ivereigh menar att det knappast är en slump, med tanke på vad Martini säger om sakramenten, men jag vet inte om jag ser det sambandet som så säkert. Det är en predikan som jag väl kan föreställa mig Bergoglio hålla ändå. Han läste förstås kardinal Martinis sista intervju, särskilt som Martini var någon han såg upp till, men han behöver inte nödvändigtvis ha gjort det medan intervjun var pinfärsk.

Tydligen har det varit ett tema på biskopssynoderna att de europeiska biskoparna, som än så länge är i majoritet, gärna resonerat som om det rått likhetstecken mellan den katolska kyrkan i Europa och den världsvida, eller åtminstone att de utgått från att det är Europas problem som definierat RKK:s särskilt som den nordamerikanska bilden stämmer överens. Biskoparna från andra håll i världen har fått hålla emot, för att lyckas få det sagt att denna problembeskrivning faktiskt inte är världsomspännande. Det råder inget som helst tvivel om att Franciskus känner och kände till den rika västvärldens Katolska kyrkas problembeskrivningar.

Annonser

3 thoughts on “Den tröttkörda europeiska Katolska kyrkan

  1. Ping: Evangeliserandets ljuva och trösterika glädje | Rebellas andra

  2. Ping: Det som stannar kvar efteråt | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s