Mythos och logos

mythos pl. mythoi myt; en berättelse som inte är avsedd som någon historisk redogörelse utan uttrycker innebörden i en händelse eller berättelse och rymmer dess tidlösa, eviga dimension. En myt kan beskrivas som en händelse som i någon mening har inträffat en gång men som också sker oavbrutet. Myten kan också ses som en tidig form av psykologi som beskriver psykets labyrintiska och dunkla värld. Den hänför sig till upplevelser och övertygelser som inte helt lätt kan översättas i ord utan undandrar sig logos och dess klarhet, och skiljer sig från den praktiska vardagsverklighetens diskurs och vanor.

logos (grekiska) samtal; förnuftigt, logiskt och vetenskapligt tänkande. De gamla grekiska filosoferna använde logos för att beteckna det pragmatiska, precisa tankesätt som skiljer sig från mythos.

Citatet fortsätter att förklara logos i kristen teologi. Det är dock just nu utanför ämnet, och jag lämnar det därhän.

Förklaringarna ovan kommer ur en ordlista i slutet av Karen Armstrongs ”För Guds skull”. Hon använder begreppen flitigt och jag har inte helt kunnat undvika dem i citat här och var. Det är väl dags nu, att gå in ordentligt på de där begreppen.

Människans utveckling har gått från en tid då vi rörde oss med båda dessa sätt att tänka, till att i stort sett enbart ägna oss åt, samt prioritera och främst sätta värde på logos. När vi läser om gamla tider missförstår vi ibland människorna som levde då, eftersom de tänkte på andra sätt än vi. Framför allt: den som lever sitt liv inte bara i logos utan också i mythos har inget problem med huruvida Gud finns eller inte. Det är vi, med vår ensidiga logos-fixering, som skaffat oss detta problem.

Typ så.

Var finns mythos i vår värld? I konsten och litteraturen, rimligen. Enbart där?

Kan konst och litteratur ersätta, fylla samma funktioner som religion? Samma funktioner som den en gång fyllde, eller de funktioner som religionen fyller idag?

Om mythos är ett redskap för förståelse av psykologi, från tiden innan psykologin var uppfunnen. Blir den i så fall onödig, när människan upptäckt eller skapat mer sofistikerade psykologivarianter?

I vilken mån går det ens att tillägna sig mythos, sedan vårt tänkande så praktiskt taget hundraprocentigt inriktats på logos? I den mån vi lyckas kanske det ändå blir annorlunda, jämfört med de människor som levde för tusen år sedan och mer.

Annonser

2 thoughts on “Mythos och logos

  1. Ping: Dopet som mysterierit | Rebellas andra

  2. Ping: Emmausberättelsen enligt Armstrong | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s