Tempel och skapelseberättelser

Armstrong menar alltså att i den del av världen där judarnas Tanak, de kristnas Gamla testamentet, skapades var skapelseberättelser och tempel nära sammanbundna. Grannfolkens religioner påminde om varandra och denna egenhet med tempel och skapelseberättelser kan ju ha spritts från grannfolk till grannfolk, från grannreligion till grannreligion utan att det för den skull behöver vara någon arketyp som människan upprepar vart hon än kommer. Det kan vara något lokalt, regionalt, där och då.

I Enuma Elish* är kosmogonin** knuten till gudarnas byggande av Esagila***-ziqquraten****. I det forntida Mellanöstern hänger skapelsen regelmässigt samman med tempelbyggande, och myten i första Mosebok hör nära hemma med templet som byggdes av kung Salomo (ca 970-930 f.v.t. i Jerusalem). En av de fyra heliga floderna***** som kommer från Eden är Gichon, källan vid foten av Tempelberget. Jahves skapelse hade varit ett viktigt tema i tempelkulten, inte därför att det försåg utövarna med information om universums uppkomst utan därför att tempelbygget hade varit en symbolisk upprepning av skapelsen. Den gjorde det möjligt för de dödliga att ta del av gudarnas skaparkraft, och den var en garanti för att Jahve skulle bekämpa Israels fiender (…) För israeliterna var templet en symbol för det harmoniska, jungfruliga kosmos som Jahve en gång hade skapat. Därav beskrivningen av livet i Eden före ”syndafallet” som ett uttryck för schalom, den känsla av ”frid”, ”helhet” och ”fullkomning” som pilgrimerna erfor när de deltog i riterna och kände att avståndet mellan dem och det heliga åtminstone tills vidare var överbryggat.

Berättelsen om Eden är ingen historisk skildring utan snarast en beskrivning av en rituell erfarenhet. Den uttrycker det som de lärda har kallat coincidentia oppositorum, det tillstånd under ett förhöjt möte med det heliga då företeelser som normalt sett tycks motstridiga i stället visar sig ha en bakomliggande samhörighet. I Eden är det mänskliga inte fjärmat från det gudomliga utan finns på samma ”ställe”. Vi ser Jahve ”vandra i trädgården i den svala kvällsvinden”. Det finns ingen motsättning mellan ”naturligt” och ”övernaturligt” eftersom Adam får liv av Guds egen andedräkt. Adam och Eva verkar omedvetna både om könsskillnaderna dem emellan och om skillnaden mellan gott och ont. Det var så livet var ämnat att vara. Men genom Adams och Evas felsteg föll de ner i den splittrade människotillvaron och Edens portar slogs igen och vaktades av keruber och ”det ljungande svärdet”. Men varje gång israeliterna besökte templet och deltog i ritualerna kunde de ana något av den hela, odelade tillvaron.

* Den babyloniska skapelseberättelsen
** Teori eller en berättelse om världsalltets ursprung
*** Det babyloniska Marduk-templet
**** Babylonisk tornliknande tempelbyggnad
***** Se 1 Mos 2:10-14

Berättelsen om Adam och Eva, som följer direkt på själva skapelseberättelsen, är en typisk berättelse om det förlorade paradiset säger Armstrong. (Eftersom hon säger så antar jag att det är en vanlig genre, genom olika kulturer?) En sådan myt ska behandla två av människans stora frågor: varför livet är så hårt, och varför det gudomliga upplevs som så avlägset. Så säger Armstrong. (Jag har hört även andra tolkningar men vi lämnar den därhän.) Om jag tillåter mig att tolka Armstrong lite, hårdra en smula, får jag att genom gudstjänst – genom tempel – får människan kontakt med det förlorade paradiset. Om det fungerar så är det inte så konstigt om myterna och berättelserna om templet eller templen på något sätt anspelar på världens skapelse, eftersom man då kommer rätt in på tiden innan det uppstod en skiljevägg mellan det gudomliga eller det mänskliga – eller föreställningarna om detta, dårå. Eftersom någon sådan tid när människan hade direktkontakt med det gudomliga nog inte funnits… eller om vi hade olika uppfattningar där, kanske.

Det är i det sammanhanget man ska se det att Armstrong knyter prästförfattarnas tälthelgedom som kopplad till skapelseberättelsen. Jag citerar det stycket i blogginlägget om prästkodex.

Sen kan det ju uppstå många andra myter och uppfattningar om tempel, parallellt eller i andra kulturer senare. Det är liksom en annan sak, rimligen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s