Prästkodex. Ett helt folk av präster

Tolv år efter kung Josias död gjorde Juda uppror mot sina dåvarande härskare, babylonierna. Som straff, eller kanske för att kunna kontrollera det uppstudsiga folket, installerade kung Nebukadnessar en marionettkung i Jerusalem och lät deportera Judas elit till Babylonien. Det är detta som brukar kallas ”den babyloniska exilen.” Ungefär så skriver i alla fall Karen Armstrong i ”För Guds skull”. Om jag fattar rätt är den babyloniska exilen i ungefär denna form ett historiskt faktum – till skillnad från det egyptiska slaveriet, som kan vara allt ifrån en överdrift från ”inte särskilt väl behandlade gästarbetare” till ren myt.

Typiskt eliten, att lyckas beskriva det så att man lätt tror att ett helt folk var i exil fast det bara var typ överklassen! Folket hemma i Juda hade det värre, om man ska tro Armstrong. Eftersom det inte var de som skrev historien har vi kvar klagovisorna om att sitta vid Babylons floder och gråta medan man minns Sion, men inte de kvarvarandes berättelser.

Den babyloniska exilen är ett av flera gammaltestamentliga motiv som de svarta slavarna i USA och deras senare ättlingar tog till sig och gjorde till sitt. Fast de var ju inte eliten, dårå, utan troligen ett tvärsnitt av de afrikanska samhällen som de tillfångatagits från eller (oftare) tagits som fånge från i krig, och sedan av fiendestammen sålts till den vite slavhandlaren… reaggealåten nedan är originalet, fast det var den tyska discogruppen ”Boney M” som fick en hit med låten baserad på en psaltarpsalm (vilket de av läsarna som är lika gamla som tant Rebella kanske minns).

Efter knappt ett dussin år kom ett dråpslag mot judarnas religiösa identitet. Folket därhemma hade försökt göra uppror mot sina utländska herrar, som svarat med att bränna ner templet – det första templet, Salomos tempel som som enligt GT var extremt vackert och praktfullt, och enligt en apokryfisk berättelse även byggt på övernaturligt sätt.

Enligt den gamla uppfattningen var gudar knutna till den mark och det land som de tillhörde. Enligt den reformerade religionen i kung Josias deuteronomist-version bodde Gud visserligen inte i templet, men kunde tillbes bara där. Ingendera versionen, Gud som bor i templet eller som bara kan tillbes där, fungerar i exil och resultatet måste bli religiös kris. Vad gör man? Övergår till de gudar som finns i det nya landet, vilket går helt emot åtminstone en del av de traditioner man har med sig, där Jahve inte vill veta av några konkurrenter…? ja en del gjorde det, men andra var inte nöjda med den lösningen.

Svaret kommer i en uppenbarelse till en ung präst, Hesekiel: Gud har lämnat sitt tempel och slagit sig ner hos de landsflyktiga. Eftersom inget tempel finns skapar människorna en känsla av helighet genom att leva som om de allihop var präster som tjänstgör i Jerusalems tempel. Därför ska hela folket leva efter en typ av renhetsregler som dittills bara gällt prästerna. Så förklarar Karen Armstrongs Tredje Moseboks tämligen anala fixering vid ritualer och regler.

Prästkodex fokuserar dock inte enbart på detaljerade ritual- och renhetslagar. Man anbefaller också medlidande och respekt för alla människor och allt liv. Där den nationalistiskt aggresive deuteronomisten vill förgöra sina fiender predikar prästskrifterna att man ska behandla invandrare väl. Ha! detta är alltså inte skrivet av ett härskarfolk i sitt eget land, utan av människor i exil… jojo, då går det lätt att säga sånt. Men att prästförfattarna inte längre, till skillnad från tidigare bibelförfattare, klassar andra människor som orena är onekligen ett steg framåt. Prästkodex tycker visserligen att judarna bör hålla sig för sig själva och inte blanda sig med andra folk, men säger inget elakt eller nedlåtande om andra folkslag.

Prästförfattarna gjorde även tillägg till de tidigare författarnas berättelser, så att rotlösa vandringar efter att ha mist sitt hem närmast blir Moseböckernas huvudtema. Det är inte bara floderna i Babylon som appelerat till svarta amerikaner. Ett antal negro spirituals handlar om olika gammaltestamentliga motiv t.ex. om slaveriet i Egypten, ibland med Mose som stor hjälte. Go down, Moses, way down in Egypt’s land! Tell ol’ Pharao: Let my people go.

Prästförfattarna petar i de redan befintliga berättelserna, och skriver om dem. De måste ha betraktat alla de olika gudarna som de olika judiska hjältarna dittills tillbett som olika namn för deras ende Gud. Enligt Evid3nc3s återberättande av Karen Armstrongs ”Historien om Gud” (filmlänk, från ca 13:40) är det prästgenerationen som ändrar så att El Shaddai, El Elyon och Jahve med mera helt enkelt är olika namn på samme, ende Gud.

Ingen av de tidigare bibelförfattarna hade brytt sig särskilt mycket om världens skapelse. (Alternativt har de texterna rensats ut, men det spekulerar inte Armstrong om.) Det är exilprästerna som skriver den första av Första Moseboks två skapelseberättelser, den vi oftast tänker på när vi säger ”Skapelseberättelsen”. Den är klart inspirerad av sin babyloniska motsvarighet, som återfinns i Enuma Elish (Wikipedia) (ja, jo, jag vet att det finns de som säger emot).

Skapelseberättelser, säger Armstrong, handlade i Främre Orienten ofta om tempel. Jahvistens berättelse fokuserade på Salomos tempel, som på många sätt verkar ha symboliserat hela skapelsen, hela världen. För prästförfattarna gäller det att etablera det tempel som de landsflyktiga bygger, dels med sina renhetsregler och dels med en helgedom i ett tält. Ingen, inskärper Karen Armstrong, tog dessa berättelser bokstavligt. De handlade om något annat. (Hur man törs säga att ingen tolkade dem bokstavligt är i sig en intressant fråga. Låt oss modifiera utsagan till att berättelserna normalt inte tolkades bokstavligt.)

Tempelbyggandet gjorde det möjligt för människorna att ta del i gudarnas inrättande av universum. Mot denna bakgrund är prästkodex skapelsehymn medvetet sammanlänkad med hans utförliga beskrivning av tälthelgedomen (2 Mos 25-31, 35-40). När Gud har utfärdat sina ytterst detaljerade beskrivningar av uppenbarelsetältet, får vi en utförlig beskrivning med många upprepningar av hur Mose punkt för punkt följer anvisningarna. Efter varje etapp ser Mose att allt är ”fullbordat” och välsignar folket, alldeles som Jahve ”såg” allt han hade skapat och välsignade det i slutet av varje skapelsedag.
(…)
Templet, israeliternas avbild av det gudomligt uppbyggda kosmos, låg i ruiner. Deras värld var utplånad men de kunde bygga upp ett symboliskt tempel i exilens ödemark, ett tempel som bringade ordning i deras rotlösa tillvaro. Med detta skulle de återföras till Edens förtrolighet (med det gudomliga, R.k.) eftersom ett israeliskt tempel symboliserade den ursprungliga harmoni som rådde innan adam ödelade livet.

Enligt Evid3nc3/Chris, som tagit del av Karen Armstrongs version av Gamla testamentets tillkomst via hennes bok ”För Guds skull”, är det först i Prästkodexs beskrivningar som han riktigt känner igen Gud så som han lärt känna den kristne, teistiske guden: bortom mänsklig förståelse, så att det enda vi har möjlighet att ta del av är Guds manifestationer, hans härlighet. Aldrig själva Gud.

Annonser

2 thoughts on “Prästkodex. Ett helt folk av präster

  1. Ping: Kristna uppfattningar om judendomen har inte hängt med i judendomens evolution | Rebellas andra

  2. Ping: Tempel och skapelseberättelser | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s