Karen Armstrongs – och mitt – tolkningsraster

Alla läser vi genom ett filter. Alla bedömer vi ny kunskap och åsikter som är nya för oss utifrån den kunskap och de åsikter vi redan har. Det är inget konstigt med det.

Karen Armstrongs grundinställning till religion är ungefär att människor i olika tidevarv skapar den religion de behöver. Hon verkar nog ha någon uppfattning om något högre väsen mer i stil med Varat, något väldigt abstrakt. En personlig gudom som ingriper i människornas liv är nog inte vad hon föreställer sig. Hon är också ungefär lika vänligt inställd till alla religioner, åtminstone officiellt. Privat har hon säkert sina favoriter, men offentligt dissar hon ingen (även om monoteismen får sig rätt många småslängar, men man måste läsa noggrant för att upptäcka dem). Det finns något gudomligt, eller något som vi kan kalla för gudomligt, och religioner är människors försök att skaffa sig begrepp om detta. Därav följer att alla religioner i grunden handlar om mer eller mindre samma sak, bara i olika form, och att det är meninglöst att hylla en religion som sann och döma ut de övriga som falska.

När jag någonstans läste att Jesusseminariet, den grupp amerikanska exegeter där bland annat Marcus Borg och biskop John Shelby Spong ingick, undersökte Nya testamentets texter utifrån några premisser bland annat att inte tolka Jesus som en sluttidsprofet – en som såg sig som att han förespådde tidens snara slut – undrade jag varför. De kan ju ha haft andra skäl till detta, men jag tänker att det också är väldigt svårt att vara kristen om man menade att Jesus faktiskt hade fel. Bevislingen har det gått 2000 år… det är rätt mycket, liksom. Jag tror att de höll sig med den begränsningen eftersom de annars fann den kristna tron orimlig. (Det var det som Eskil Franck stupade på, när han började bearbeta sin ungdoms insikter om Jesus som sluttidsprofet.)

Troende bedömer inte sin tros lärosatser i något slags vakum. De utgår från att den är sann, och bedömer övriga uppgifter därefter. Det finns andra forskare med andra åsikter än de som Karen Armstrong lutar sig mot, om man föredrar dem. Som biskop Spong sade i den där debatten, ungefär att det är för märkligt att de här evangelikalerna (som underförstått är ganska bokstavstroende) alltid väljer att tro på den allra tidigaste datering av bibelböckerna som någon någonsin har förespråkat. Här är väl en grundläggande skillnad mellan teologi och religionsvetenskap, föreställer jag mig. Teologin tar hänsyn till trons sanningar, men det gör inte religionsvetenskapen.

Karen Armstrongs version av hur man ska se på vad Bibeln är, är den första jag tagit del av som känns heltäckande och trovärdig. Hennes versioner lär förbli mitt primära tolkningsraster för lång tid framöver, oavsett om jag vill det eller inte. Inte så att jag okritiskt köper allt hon säger, men jag kommer att i första rummet bolla vad andra säger mot hennes teser.

Hon läser Bibeln som berättelsen om hur israeliterna skapade monoteismen, med hennes egna ord hur de försökte

göra Jahve, ”Israels helige”, till ensam symbol för den yttersta transcendensen.

Med ”den yttersta transcendensen” menar hon ungefär ”det gudomliga”.

Ungefär så ser jag också på Bibeln. Karen Armstrong har påverkat mig. Absolut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s