Handledningar i livets konst ska inte vara för lättfattliga

I bibliotekshyllan stod en översättning av Dao de jing, med den stavningen. Jag plockade ner den och började läsa förordet.

Översättaren berättade om hur han en gång i ungdomlig begeistring skaffat alla översättningar av Dao de jing som gick att hitta, på alla språk han kunde läsa. Sen blev han paff över att översättningarna var så olika. Tydligen är Dao de jing/Tao te ching ett mycket svårtolkat dokument. Han kontaktade en professor i kinesiska och frågade ”Vilken av alla dessa översättningar är bäst?” och fick svaret ”Alla är kassa utom min!” Den översättningen var då ännu inte publicerad, och skulle inte heller bli på några årtionden. ”Kom hit och prata. Varför börjar du inte läsa kinesiska?” Så blev det, och den unge mannen blev småningom en grånad auktoritet som själv gjorde en översättning av Dao de jing.

Så typiskt, tänker jag. Så typiskt att en bok som betyder så mycket för så många människor – som Ursula K Le Guin, t.ex. – är en mycket svårtolkad sak.

Taoismen gav mig sätt att betrakta och hantera mitt liv medan jag var tonåring på jakt efter sätt att förstå världen, utan att ge mig in på det där med Gud. När jag genom åren återvänt till Lao-tse har han alltid erbjudit det jag ville ha eller behövde lära mig, och gör så fortfarande. Min översättning, eller version eller vad det nu är, av Tao Te Ching är en biprodukt av denna långa och lyckliga förbindelse.

Häll ut lite bläck på ett papper, sådär småslarvigt. Vik papperet mitt i bläcket, och pressa till. Vik upp. Voilá, en Rorschach-plump. Vad föreställer den?

Häll ut lite bläck på ett papper, sådär småslarvigt. Vik papperet mitt i bläcket, och pressa till. Vik upp. Voilá, en Rorschach-plump. Vad föreställer den?

När människor ska ha vägledning i sina liv vill de tydligen inte ha lättbegriplig text. Eller jo… den genren finns också, i form av exv. psykologiska självhjälpsböcker men genren ”svårtydbar gammal text som människor tillbringar mycket tid med” är tydligen slitstark.

Man ska ha en Rorschach-plump, tänker jag. Något som sätter igång fantasin, ger tanken något att ta avstamp i, och sen är det den egna tolkningen som är grejen.

Har någon skrivit en avhandling på detta? Ämnet borde vara psykologi. Jag tror säkert att någon gjort det.

Göra sin egen översättning av Dao de jing. Se där en annan metod för – ja, för vad. Bearbetning av livet och de stora frågorna?

Riktigt slitstarka böcker för andlig vägledning (eller vad vi nu vill kalla det) lär nog inte komma att skrivas framöver. Vårt skriftspråk har för låg grad av mångtydighet. Man kan skriva mångtydig svenska förstås, men själva skriftspråket möjliggör någorlunda tydlig dechiffrering av det skrivna och det är för låg Rorscharch-faktor i det.

)()()()(

Citaten är fritt ur minnet, inte exakta.

Textförfattaren är helt oskyldig till alla eventuella paralleller till Bibeln som läsare av denna text eventuellt konstruerar i sin hjärna, och har alls intet med den saken att skaffa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s