Franciskus vill ha djärva biskopar, tror Helmut Schüller

National Catholic Reporter har en artikel från första juni, som i princip är en översättning eller sammandrag av en intervju ur österrikiska ”Salzburger Nachrichten”. Den tidningen har en websajt, men jag lyckas inte hitta den tyska förlagan däremot som sagt denna engelska bearbetning i NCR.
http://ncronline.org/blogs/ncr-today/sch-ller-merging-parishes-unimaginative-way-handle-priest-shortage

I ett blogginlägg om Helmut Schüller måste man ha en bild på honom. Hyfsat stilig karl, det där. Jag förstår att alla gråhåriga tanter blir till sig i trasorna. (Tant Rebella är inte gråhårig än, så räkna inte mig till den gruppen.)

Ämnet är den katolska prästbristen. I Österrike slår biskoparna ihop församlingar, så prästerna får flacka omkring i många olika kyrkor. Det tycker Helmut Schüller och hans Pfarrer-Initiative (Prästinitiativet) är dåligt. Bättre att låta lekmännen kliva fram och spela större roll, menar de. Prästen kan inte turnera runt som en eukaristi-automat, han måste hinna se människorna där han är. Bättre då i så fall att han kommer till församlingen mer sällan, som i så fall får klara sig själv mellan de glesare prästbesöken. Lekmän kan dela ut på förhand invigda oblater, osv. (Det är sånt som i RKK är okej eller inte, beroende på den lokale biskopen.)

Det riktigt intressanta är dock hur Schüller kommenterar situationen under den nuvarande påven. Läser han Franciskus rätt? Så här säger han, apropå Latinamerika där prästbristen är ganska mycket värre än i Österrike och har så varit länge. (Det här är en översättning av en översättning, så ta det för vad det är.)

”I denna fråga står Katolska kyrkan vid ett vägskäl”, svarade Schüller. ”Antingen lyckas man förse sina församlingar med präster, eller så måste man börja utveckla nya former av ledarskap i församlingarna. Latinamerikanska församlingar reagerar mycket pragmatiskt på situationen. Så vitt känt är det det precis så som de tidiga kristna församlingarna reagerade. Olika former för församlingsledarskap utvecklades samtidigt.”

Schüller sade att biskop Erwin Kräutler av Xingu i Brasilien i privataudiens med påve Franciskus april 2014 tagit upp frågan om att på grund av den latinamerikanska prästbristen prästviga viri probati (mogna gifta män). Påven sade till honom att det var upp till biskopskonferanserna att lägga djärva förslag på regional och nationell nivå.

”Jag är verkligen nyfiken på om de brasilianska biskoparna kommer att göra det”, sade Schüller. ”Så vitt jag vet diskuterar den brasilianska biskopskonferensen frågan om ledarskap i församlingarna. Kanske når de fram till något förslag.”

Många biskopar verkar inta attityden vänta och se. De tittar på men ger sig inte in i matchen, noterade intervjuaren.

”Jag tror att många biskopar framför allt är fast beslutna att inte begå något misstag, för om den här påven i slutändan inte står som vinnare har de inte så mycket gott att vänta från de som bestämmer i Rom”, svarade Schüller. ”Dessutom förväntar sig påve Franciskus att biskopar ska uppföra sig helt annorlunda jämfört med vad man begärde av dem förut. Nu förväntas de komma med djärva förslag, på sätt som en biskop för inte länge sen skulle ha blivit ordentligt bestraffad för.”

Det där med vad påven sade till den österikisk-brasilianske biskopen har jag läst förr. (NCR, The Tablet). Jag minns att jag tänkte ”det där är vad biskopen säger att påven sade, vi vet inte egentligen vad han sade”. Påven ställer sig inte upp i talarstolen och säger så… inte än, i alla fall. Men om Schüller har rätt, har den tyska biskopskonferensen som utannonserat att de kommer att skaffa sig former för att dela ut kommunion till frånskilda och omgifta helt oavsett vad biskopssynoden kommer fram till fattat helt rätt. Om det blir så, om synoden inte ändrar någonting på den punkten och om tyskarna sen går sin väg utan att bli bestraffade av Vatikanen, då har ett stort steg tagits mot de regionala och nationella katolska kyrkornas – inte självbestämmande, men avsevärt större handlingsfrihet.

I kommentarsfältet på NCR-artikeln med Schüller finns en kille (eller tjej? Tyler är ett mansnamn, eller?) som säger något intressant.

Tappa inte tron på Franciskus. Han vet vad han gör och hur han ska uppnå det han vill. Som Ben säger (en annan av de som kommenterar artikeln, Rebellas kommentar) handlar allt Franciskus gör om kollegialiet. Hans niomannaråd, den extraordinära synoden, kallar sig själv biskopen av Rom, decentraliserar makten = ger den åt biskoparna, osv…

Franciskus är öppen för helig Ande att åstadkomma förvånande saker. Han vet att han vill tillåta gifta präster, men han behöver att biskoparna också vill det. Han kommer inte att sjösätta en sådan reform uppifrån. Det borde vara tillräckligt för prästerskapet att veta att han inte kommer att motsätta sig det, att han kommer att uppmuntra dem att slå in på den vägen och ge stöd när det implementeras.

Dina tankar var mina. ”Vad väntar han på?” Jag läste en intressant artikel av en jesuit som har insideskunskaper från Vatikanen, och som stöder Franciskus. Hans svar på denna fråga, som så många ställer sig, är att Franciskus måste handla steg för steg. Påveskapet har sina egna traditioner, som arbetar sig in i livet i Vatikanen. Exempelvis används inte påvekronan längre, inte heller tronen på bärstol osv. Han måste göra förändringar långsamt, metodiskt och i rätt ordning annars skulle näste påve bara kullkasta dem.

Franciskus kan bara göra förändringar i utkanten av kyrkans lära. Om han faller över i heresi, eller ens något som kan anses vara i närheten av heresi, kan hans efterträdare riva allt han åstadkommit, om efterträdaren så skulle vilja. Därför kan han inte arbeta för kvinnliga präster även om han skulle vilja göra det. Däremot kan han tillåta gifta präster. Han skulle kunna kalla ihop ett ekumeniskt koncilium eller extraordinära synoder för att åstadkomma förändringar – fast vi har ju sett vad som hände med Andra vatikankonciliet.

Franciskus går balansgång och vi kanske inte helt förstår allt han gör, men sluta inte tro på honom. Han har många motståndare och kämpar efter bästa förmåga.

Undras vad den där artikeln var för något. Jag kan ha missförstått så ”Vatican insider” syftar på tidningen med detta namn (även om jag inte tycker det ser ut så i Tylers formuleringar) men det bleve ändå ruggigt svårt att leta rätt på. Det är inte ens säkert att den fanns i den engelskspråkiga upplagan eller att den finns på nätet.

Schüller Schönborn

Schüller nämner inte den tyska biskopskonferensen och det är säkert medvetet. Han aktar sig säkert noga för att ge beröm till sådana initiativ som han tycker är bra. Att få beröm av den olydige prästen Schüller kan i värsta fall vara en dödskyss.

Jag undrar hurpass Schüller och hans biskop, kardinal Christoph Schönborn, kommer överens numera. En gång var de ordentliga ovänner – Schönborn plockade Schüller från hans jobb som chef för österrikiska Caritas till en post som biskopsvikarie (det kanske är fel titel, iaf någon typ av medhjälpare till biskopen) bara för att småningom ge honom sparken på ett extremt kantigt sätt. Idag har herrarna försonats, som syns av bilden, på det mer personliga planet. Annars spelar de varsin roll i ett spel. Förmodligen förstår de den andres roll och kan skilja på rollen och personen. Schüller tycker nog att Schönborn och resten av österrikiska biskopskonferensen är fega och mest ser om sitt eget skinn. Så tolkar jag kommentaren om att inte vilja begå misstag.

Schüller går så långt som att mena att kyrkfolket längst ner och påven är på samma våglängd. Det är biskoparna som inte förstår eller inte vill förstå. Dömer man av de här enkäterna som Vatikanen skickat ut inför Familjesynoden, en omgång till inför höstens ordinarie session, och hur de olika biskopskonferenserna hanterat dem verkar det väl lite så. Att på detta sätt hämta in åsikter nerifrån är en i den Katolska kyrkan hittills helt okänt metod
http://ncronline.org/news/global/europes-fractious-catholics-set-out-their-views-synod-questionnaire
ja bortsett kanske från i Sydamerika… eller vad gjorde de egentligen i Aperecida? Himla synd att man inte kan spanska, så det gått att googla sig fram till diverse info om den konferensen som inte tvättats genom nordamerikansk eller europeisk halvdan grad av intresse… nu finns väl just inget annat på engelska än själva rapporten därifrån. Det känns nog en smula överambitiöst.

Jo, det stämmer nog att ett mer decentraliserat styre är en av Franciskus allra viktigaste punkter i sitt program för Katolska kyrkan. Samtidigt kan man fråga om det egentligen är möjligt utan att helt bryta upp RKK:s kultur. Säg att den polska katolska kyrkan fortsätter vara strikt i frågor om sexualitet och homosexualitet, och den tyska moderniserar sig. Kommer polacker som flyttar till Tyskland då att trivas i den tyska katolska kyrkan? eller kommer de att fortsätta räkna sig som ”polska katoliker” under sin polske biskop? I så fall har Katolska kyrkan på ett sätt blivit nästan som de ortodoxa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s