”Jag är den jag är”, eller jag blir den jag kommer att bli… eller ”skit i det, du”?

­Karen Armstrong har en lite annan version än vad jag hört på annat håll, av vad Guds svar till Mose när han frågar om Guds namn betyder.

I elohistens skildring av mötet mellan Mose och den Gud som talar till honom ur den brinnande busken, röjer Jahve sitt namn: ”Ehye asher ehye”, jag är den jag är. Längre fram kommer judar och kristna att tolka detta som att Gud är varat själv, ”Jag Är”. Men elohisten tänkte ännu inte i dessa metafysiska termer. I hans skildring kan Gud ha sagt något betydligt enklare. ”Ehye asher ehye” är ett hebreiskt uttryck som betecknar något vagt. Så betyder påståendet ”De gick dit de gick” samma sak som ”Jag har ingen aning om vart de gick”. När Mose frågar Gud vem han är svarar Jahve alltså i själva verket: ”Bry dig inte om vem jag är!”

Karen Armstrong: ”För Guds skull”, kap 2

I dokumentärfilmen som rimligen till stor del baseras på Armstrongs ”Historien om Gud” – annars hade den väl knappast fått bära bokens namn, ”A History of God” – säger hon samma sak.

Från strax efter 17:00

Karen ArmstrongMoses Gud är en mycket annorlunda gud, jämfört med den vänskapliga gudom som åt middag med Abraham. I den brinnande busken ger Gud sitt namn till Moses. ”Ehye asher ehye”, vilket i den hebreiska Bibeln blir till Jahve. Det är en mystisk fras, som egentligen är ett hebreiskt idiom som används när man väljer att vara vag. Vad Gud i realiteten säger till Moses är, ”Sköt du dina egna affärer. Du ska inte bry dig om vem jag är.” Detta är en gud som inte kan manipuleras. Man kan inte använda hans namn eller kontrollera honom. Han kommer att bli det han kommer att bli.

Jakob ställde samma fråga till Gud, efter den där brottningsmatchen som varade en hel natt, men fick inget svar. Om det är elohisten som skrivit om Moses och den brinnande busken, ska vi tro att det är samme elohist som skildrat den brottningsmatchen? Fast inte är det riktigt samme Gud som går att brottas med, och som visar sig i en brinnande buske så man inte egentligen får se honom.

Kanske berättelsen om Jakob egentligen är jahvistens, och tillägget att Jakob inte fick veta Guds namn är elohistens tillägg för att göra denne extremt människolike Gud lite mera (som Karen A. brukar säga) transcendent? Nu ska vi se. Om Jahvisten kom från Juda, och det var han som hade Abraham som den store hjälten alltså kommer berättelsen om patriarkerna från honom. Ja, det håller streck. Det verkar rimligt.

Namnmagi och att man genom att ha tillgång till någons namn även har makt över den personen är en vanligt förekommande tanke, hos många folk. I folken i ens omgivning har gudar som går att manipulera genom riter och anropande av deras namn, kan man tänka sig att en Gud som inte går att manipulera måste gömma sitt. Jag kan tycka att en riktigt mäktig gud borde stå över detta. Att en riktig Gud inte borde gå att manipulera ens med hans namn, även om andra varelser (enligt namnmagiskt tänkande) kan kontrolleras på det sättet. Men till den tanken kommer man förmodligen inte om man inte redan är väldigt van vid föreställningen om den höge och mäktige guden som människan egentligen inte kan förstå.

Annonser

6 thoughts on “”Jag är den jag är”, eller jag blir den jag kommer att bli… eller ”skit i det, du”?

  1. Förstår det som att det är en relativt ovanlig tolkning, ja. Har inte boken här just nu och vet inte vilka källor hon stöder sig på. I judisk tolkningstradition ska man väl gärna ha flera tolkningsvarianter samtidigt, så tja.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s