Den jahvist som aldrig funnits

På 700-talet f.v.t. hade israeliterna ännu inte börjat internalisera sin religion utan förlitade sig alltjämt på yttre riter. Vid denna tid levde de i två skilda kungariken: Juda, söder om våra dagars västbanken, med Jerusalem som huvudstad, och det större och mera välmående Israel. Historien om Adam och Eva är med stor säkerhet skriven av en anonym författare i Juda på 700-talet f.v.t., när kungarna hade börjat beställa berättelser till de kungliga arkiven. Forskarna kallar honom J, jahvisten, därför att han betecknar sin gud med egennamnet Jahve. Vid samma tid verkade en annan författare som kallas E, elohisten, därför att han använder den mer formella gudsbenämningen Elohim. Elohisten skrev en liknande krönika för Israels rike. När nordriket hade förstörts av den assyriska armén 722 f.v.t. sammanställdes de båda dokumenten till JE-berättelsen som utgör Bibelns äldsta berättelseskikt.*

Bohrs atommodell. Atomkärnan i mitten, sen elektronskalen benämnda i tur och ordning K L M och N. Precis så enkelt är det också med de fyra moseboksförfattarna - eller?

Bohrs atommodell. Atomkärnan i mitten, sen elektronskalen benämnda i tur och ordning K L M och N. Precis så enkelt är det också med de fyra moseboksförfattarna – eller?

Karen Armstrong har i ”För Guds skull” inte spaltat upp de olika Moseboksförfattarna och angivit årtal för dem. De siffror jag angivit i mina inledningsfunderingar kring Bibelns berättarlager och sedan använt i texten om jahvisten och elohisten har jag destillerat fram ur textstycken som det ovan. Markku påpekade att den dateringen skiljer sig mot de flesta uppgifter man hittar på nätet, i uppslagsverk och i diverse andra källor. Det är korrekt, och det visste jag redan när jag skrev det. I något annat fall skriver Armstrong specifikt att hon lutar sig mot ett modernt forskningskonsensus som skiljer sig från ett äldre. I diskusionen med Markku blandade jag ihop lite, och trodde det gällde dessa siffror. Vad hon säger är alltså att jahvisten och elohisten ”med stor säkerhet” var verksamma på 700-talet f.Kr, ”när kungarna hade börjat beställa berättelser till de kungliga arkiven”.

Jag hade inte tänkt gå närmare in på den där skillnaden i datering, utan nöja mig med en fotnot att det även finns andra dateringsförslag. För den som liksom jag själv inte kan dessa landområdens äldre historia är det ändå bara siffror, århundraden hit och dit, och de exakta detaljerna är inte så relevant för själva berättelsen om hur människans gudsuppfattning förändrats över årtusendena. Men nu när Markku tagit upp frågan är det väl lika bra att problematisera begreppen jahvisten, elohisten, deuteronomisten och prästförfattaren. Dessa fyra moseboksförfattare har aldrig funnits, i den meningen att de inte var fyra enskilda författare som en gång satte sig ner med pergament eller papyrus och fjäderpenna för att författa bibelböcker. Om vi så uppfann den mest perfekta tidsmaskin skulle vi ändå inte kunna resa tillbaka till rätt tid och plats för att få ta dessa fyra i hand. De är inte fyra personer, och lite beroende på vad man fokuserar på kan man få lite olika århundraden på ”författarna”.

Varför denna diskrepans i siffrorna?

1) Armstrong kan i ”För Guds skull” använda sig av någon relativt modern uppgift, från en forskningskola som är stor men som inte har konsensus.
2) Hon kan anse att det är ”ganska säkert” trots att hon lutar sig mot en mer udda minoritetsuppfattning. Sånt ska en vetenskapsman problematisera men ”För Guds skull” är en bok för vanligt folk, inte en forskningsrapport.
3) Armstrong kan ha råkat blanda ihop de århundraden då jahvistens och elohistens berättelser skrevs ner med det årtal då de hopfogades. (Låter väl kanske mindre troligt, med sådant slarv.)
4) Armstrongs framställning fokuserar inte på Moseböckernas historia som sådan, utan på hur gudsbilden växer fram och förändras. Hon kan välja att framhålla sådana detaljer som går bortom de förenklade begreppen ”jahvisten” och ”elohisten”, vilket blir vilseledande för den som liksom jag försöker jämföra hennes historieskrivning med den som jag hittar på annat håll.

Jag tror på version 4.

Karen Armstrong fortsätter.

Från allra första början fanns det alltså inte något entydigt, renlärigt budskap i Bibeln: jahvisten och elohisten tolkade Israels historia helt olika, och olikheterna bevarades av dem som kom att sammanställa texterna. Det var inget sakrosankt över dokumenten, och senare generationer kände sig fria att skriva om berättelserna och till och med ändra dem på väsentliga punkter. Jahvistens och elohistens krönika är med stor sannolikhet en samling berättelser som framfördes under gamla tiders stamhögtider. Sedan omkring 1200 f.v.t. hade det förbund av stammar som kallades Israel regelbundet samlats vid en lång rad heliga platser i de kananeiska högländerna – i Jerusalem, Hebron, Betel, Shechem, Gilgal och Shilo – där de förnyade det fördrag som höll dem samman. Då sjöng barder sånger om hjältarnas bedrifter: om Abraham, Isak och Jakob, om Mose som förde folket bort från fångenskapen i Egypten och om den store militärbefälhavaren Josua. Till en början sattes nog ingen berättelse högre än den andra, men när jahvisten och elohisten sammanställde allt stoff, vävde de in det i ett sammanhängande helt som kom att bli en av den västerländska kulturens urberättelser.

Enligt denna skildring är elohisten och jahvisten ungefärliga motsvarigheter till Elias Lönnroth, mannen som ur en stor mängd muntliga berättelser framställde det finska nationaleposet Kalevala. Vem är då författaren? Är det elohisten och jahvisten, de som skrev ner berättelserna på kungens order och kanske passade på att förbättra lite under arbetets gång, och Lönnroth? eller skalder och barder långt långt tillbaka i tiden? Både och, är väl egentligen den rimliga slutsatsen. När skrevs Kalevala? Det beror på vilken aspekt man fokuserar på.

Om det man är intresserad av är hur gamla berättelserna är, blir det ganska ointressant vem som fäste dem på papper och när. Ska man tala om hur gammal berättelsen är som handlar om smeden Ilmarinen som smidde sig en hustru av silver och drömmar, bör man inte utgå från Elias Lönnroths levnadsår.

Vad gäller Bibeln uppger Armstrong att exempelvis ”Havets sång”, 2 Mos 15, är från 900-talet f.Kr. Den handlar från början egentligen om intåget i Kanaan, inte uttåget ur Egypten så som sammanhanget i Andra Mosebok ger vid handen. Det verkar som om berättelsen om vattnet som delade på sig har flyttats, genom århundradenas lopp, och fått ett nytt sammanhang.

Om man med begreppet jahvisten menar den hand som höll i pennan, motsvarande Elias Lönnroth, hamnar vi enligt Armstrong på 700-talet f.Kr. Det material som bearbetades och användes var dock åtminstone till stora delar äldre än så. Min gissning är att årtalet 950 f.Kr. står för åldern på det äldsta material som kungens skrivare/författare/poeter några hundra år senare sammanställde. Ur den meningen är jahvisten från ca år 950… så vilket årtal är rätt, och vilket är fel? 950 eller 700?

Kanske både och. Kanske ingen motsägelse finns. Kanske alla är jätteöverens om detta.

Modernare bild av hur elektronerna fördelar sig kring en atomkärna. Mer korrekt än Bohrs. Ohyggligt mycket krångligare.

Modernare bild av hur elektronerna fördelar sig kring en atomkärna. Mer korrekt än Bohrs. Ohyggligt mycket krångligare.

Kanske formatet (som verkar vara vanligast)
Jahvisten från ca 950 f.Kr, från Juda
Elohisten ca 850 f.Kr, från Israel
Deuteronomisten ca 600 f.Kr, från Jerusalem
Prästkällan, från exilen i Babylon på 500-talet f.Kr

är ungefär som Bohrs atommodell? Alla som läst kemi efter högstadiet vet att en atom inte ser ut så som Niels Bohr ritade upp. Atomskalen är inte runda. Det är lika fel som att rita ut planetbanorna runt solen runda, vilket vi också gör på grundskolenivå. Det är ju så praktiskt. Om vi komplicerar det ändå mer finns inga atomskal, bara ”täthetsmoln” med sannolikheter för var elektronen kan komma att befinna sig. Likförbaskat använder vi fortfarande Bohrs atommodell, och lär fortsätta att göra så länge vår civilisations kunskap inte har gått förlorad. Den är en modell av sanningen, en förenkling som behövs för att få redskap att hantera den kemiska verkligheten. Såväl kemi som historia måste hanteras och läras in genom förenklingar, annars blir mängden indata ogripbar.

På samma sätt tror jag att det är med siffrorna på jahvisten och elohisten. I så fall är den sammanställning jag gjorde, med uppgiften 700-talet f.Kr. för elohisten och jahvisten, på ett sätt fel. Jag har flyttat på Bohrs atomskal.

…fast det blir ju inte mer fel, egentligen, utan bryter bara mot en konvention.

Observera att jag spekulerar vilt, och egentligen inte vet.

)()()()(

* Här anger Armstrong som källa Dever, William G. ”What Did the Biblical Writers Know and When Did They Know It? What Archaeology Can Tell Us About the Reality of Ancient Israel”. Grand Rapids and Cambridge 2001, s. 280.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s