Inledningsfunderingar kring Bibelns olika berättarlager

När jag nu kommer in på den tidiga judendomen, eller bör man kanske kalla det för judendomens rötter? är jag rädd att det blir många texter. Ämnet är intressant. Egentligen borde jag kanske hoppa över det och återkomma efter att ha läst Karen Armstrongs ”Historien om Gud” istället för bara hennes ”För Guds skull”, för där finns ämnet säkert bättre beskrivet än i denna kortfattade men innehållsrika översikt. Just nu fokuserar jag på en bok. Det blir lättare så. Börjar jag fiska för vida omkring blir det för komplicerat. Jag har snappat lite saker från två videofilmer som till någorlunda stor del baseras på KA:s ”Historien om Gud”, och redan där märker jag att KA ändrat uppfattning om vissa detaljer i gammaltestamentliga böckers datering. Vetenskapligt konsensus har väl förändrats, sen ”Historien om Gud” kom ut. Det är trots allt över 20 år sen. Det blir enklare om jag börjar med att lära mig en grundversion, annars är jag rädd att jag i min hjärna skapar begreppsmässig gröt.

Jag försöker stå emot impulsen att slå upp alltför många av de bibeltexter det handlar om, kontrollera mot vad sekulär historieskrivning som nu finns osv. Det skulle ta vanvettigt mycket tid och bära iväg hur långt som helst. Så här långt har jag behärskat mig, bortsett från att jag (relativt hastigt, halvslarvigt) läst igenom Josuas bok och Femte Mosebok. Jag måste säga att spontant stämmer texterna väldigt väl in på Karen Armstrongs beskrivning av vad de är för slags texter och hur de kom till. Tanken ”skriven genom gudomlig inspiration för att ge människornas vägledning” är bara omöjlig.

I det kapitel av ”För Guds skull” som jag nu kommer att ägna orimligt många blogginlägg, kap. 2 som kort och gott heter ”Gud”, är de flesta av referenserna bibelverser. Annat är förstås olika typer av verk om historia eller bibelforskning, men hon baserar sig huvudsakligen på Bibeln själv här och det är inte alltid lätt att förstå vad som är historiskt välbelagt och vad som enbart står i Bibeln.

De olika berättarlagren i Gamla testamentet, judarnas bibel eller Tora, är en intrikat historia. Jag lånar återigen denna bild från Evid3nc3 lånad ur en av hans animerade videor, en som till stora delar är baserad på Armstrongs ”A History of God”, eftersom den så ruskigt pedagogisk visar hur text skapad vid olika tid är hopredigerad och insprängd i varandra. Bilden omfattar inte hela GT utan bara Moseböckerna. Gubbarna i olika färger står för olika författare eller snarare författargrupper, textskikt av en viss ålder skapat i ett visst historiskt sammanhang.

Bibelns berättarlager

De olika författarna, eller berättartraditionerna, och hur de är representerade i Pentateukens fem böcker: Första till Femte mosebok.

När hypotesen skapades i slutet på 1800-talet tänkte man i termer av ”författare”, en människa som sätter sig ner med någon typ av skrivdon för att komponera en text. Om Mose nu inte var författaren till Moseböckerna, så som traditionen sade, ville man försöka identifiera vilka författarna var. Idag förstår man mer om hur stor del av bibeltexterna formats av lång tids muntlig tradering. De böcker som Evid3nc3 läste sen han lämnat sin kristna tro, under bearbetningstiden efteråt, verkar ha varit formade mest utifrån den äldre förståelsen om ”författare” – eller så är det lille Evid3nc3s egen förståelse av det hela.

Om vi analyserar bilden utifrån de data som Armstrong presenterar kan jag sammanfatta de olika författarna/författargrupperna/berättartraditionerna som format GT:s olika berättarlager så här. Tidsangivelserna är ur ”För Guds skull”*; i videon används andra siffror.

J i Evid3nc3s bild står för jahvisten. Dessa berättelser utformades i Juda rike söder om Västbanken. Jerusalem ligger i det gamla Juda. Jahvisten har (förstås) Jahve som högste gud. Texterna skapade/författade omkring 700 f.Kr. (Äldre forskning placerar texterna något århundrade längre tillbaka i tiden men Armstrong menar att vetenskapligt konsensus nu landat på inte tidigare än 700-talet f.Kr.)

E står för elohisten, som kallas så för att i i de texter som kommer från honom kallas Gud för Elohim (eller El, eller El Elyon, beroende på källa och sammanhang. Det där är förmodligen komplicerat.) Elohisten fanns i Nordriket även kallat Israel, som vid denna tid var större mäktigare och rikare än Juda. Texterna skapade vid ungefär samma tid som de i grannriket.

D står för deutoronomisterna, vilket är en grupp författare verksamma i Jerusalem omkring 600 f.Kr.

P är prästförfattarna, och deras alster kallas ibland för prästkodex. Dessa texter är skrivna under överklassens exil i Babylon, alltså efter 597 f.Kr. Karen Armstrong ger ingen närmare datering men 500-talet f.Kr, som anges på andra håll, verkar väl rimligt.

R i Evid3nc3s/Chris bild får aldrig någon förklaring i hans film. Det skulle kunna syfta på en redaktör som klippt ihop och även lagt till lite.

Här en annan av nätateisten Evid3nc3s videor om Bibelns tillkomst.

Här använder han sig förutom ”Historien om Gud” av Richard Elliott Friedmans bok ”The Bible with sources revealed” från 2003, för att beskriva Moseböckernas tillkomsts historia. (Friedmans kronologi skiljer sig lite från Armstrongs men det går vi, för enkelhets skull, inte in på.) Friedman menar att de fyra huvudförfattarna eller huvudgrupperna av författare kan skiljas åt med hjälp av sex kriterier, som beskrivs i filmen från omkring 5:35.

1) Hur deras hebreiska ser ut. Språk utvecklas över tid, varför man med hjälp av språket kan placera bibelböckerna kronologiskt. (Rimligen finns även andra gamla skrifter som hjälper till med denna datering.)
2) Varje författare/författargrupp har en specifik terminologi, använder vissa ord och begrepp osv.
3) Typ av ämnen som de olika författarna behandlar. Lite vanvördigt kan man säga att de intresserar sig för olika saker.
4) ”Det smidiga berättarflödet i varje enskild författares berättelse, när de andra författarnas berättelser tagits bort.”
5) De som bidragit med delar av Pentateuken alltså Moseböckerna har ofta skrivit även andra bibelböcker, av mer tydligt historiskt slag. Med hjälp av dem kan man lättare placera in författarna i historien. (Spontant tänker jag att man ju verkligen inte kan eller bör anta att författarna levde strax efter den tid som det berättas om. Det har tydligen förekommit, men ett rätt stort tidsglapp är tydligen väsentligt mycket vanligare.)
6) De olika bibelförfattarnas texter avspeglar deras politiska mål, som även det hjälper till att placera dem i tiden.

En hopklippt, sammanhållen jahvistberättelse, elohistberättelse osv. så som beskrivs i kriterium 4 vore väldigt intressant att läsa. Undras om en sådan utgåva av Pentateuken finns, någonstans? Troligen inte. Sen blir det ju ändå inte den berättelse som elohisten etc. faktiskt skrev eftersom texterna senare bearbetats av andra, men ändå. I Friedmanns bok, som säkert är mer vetenskaplig än Karen Armstrongs förvisso ganska strikta och väl fotnotsannoterade men ändå populära framställning, kan man förmodligen hitta en lista över vilka Moseboks-avsnitt som han knyter till vilken författare. Det får bli ett projekt för framtiden. (Ett av alla ”någon gång i framtiden”-projekt. Av erfarenhet vet jag, liksom alla andra, att en liten minoritet av sådana projekt blir av.)

I den mån jag kommer att läsa Gamla testamentet framöver lär jag aldrig någonsin kunna skaka mig lös från denna bild av texternas tillkomst. Jag kommer alltid att fråga mig ”vem skrev detta, i vilket sammanhang, i vilket syfte”.

Toran är Israels folks historieskrivning, kanske någon säger. På sätt och vis, jo. Delar är definitivt skapad som historieskrivning, men på ett helt annat sätt än vad vi menar med historia idag. Något försök till objektiv historieskrivning har knappast förekommit före 1700-talet. Torans berättelser skrevs huvudsakligen ner långt efter den tid de skildrar, och behandlar därför det historiska materialet mycket fritt. Liksom i den äldsta svenska historieskrivningen är de äldre delarna minst lika mycket myt och saga som egentlig historia, och flera av de stora, riktigt emblematiska händelserna är uppdiktade. Det finns exv. ingenting som tyder på att judarna någonsin varit slavar i Egypten. Om Mose har man diktat i så många omgångar att jag antar att det inte finns något som helst skäl att han över huvud taget funnits. Inga historiska bevis finns som stöder Bibelns berättelse om den massförstörelse som Josua utförde efter att ha erövrat Kanaan. Osv. Förmodligen säger dessa berättelser mycket mer om den tid som skapade dem, än om den tid de hävdar sig beskriva.

När man diktar sin nations historia diktar man den storslaget, och eftersom Toran är en synnerligen religiöst historieskrivning är historien även religiöst storslagen. Abraham och Mose, det var grabbar med chokla’ i som talade direkt med Gud – Abraham fick till och med ha Gud som gäst vid sitt bord! I de delar som skrivits senare är Gud mer avlägsen. Armstrong skriver om Första Mosebok

I slutet av boken måste Josef och hans bröder förlita sig på egna drömmar och bilder – precis som vi.

Givetvis har ingen tid funnits när människor hade bättre kontakt med Gud än nu. Vi kan förstås dikta ihop att det fanns en gång, i ett mytiskt förflutet… ännu en aspekt av det förlorade paradiset.

När nya textlager skapats och redigerats in i den gamla Bibeln har man i viss mån redigerat och ändrat i de gamla texterna, men i mycket större utsträckning lagt till än tagit bort. Man kan förstås invända att det är svårt att veta riktigt hur mycket som tagits bort; det är väl sånt som bibelforskarna träter om. Slutresultatet blir ett verk med många motsägelser, och Gamla testamentets Gud har oerhört många ansikten.

Översättaren av ”För Guds skull” har som helhet gjort ett mycket bra jobb, men ibland undrar jag om hon är mer kunnig i historia än i kristendom. På engelska benämns de fem moseböckerna med latinska namn, som sedan förengelskats på det sätt som di engelskspråkiga har för sed med latinet. Hur de orden ser ut framgår av Evid3nc3s bild. Han är ju amerikan, och använder givetvis Moseböckernas engelska benämningar. Att under läsningen av en bok på svenska behöva fundera på vilken av Moseböckerna som syftas på med Deutoronomium och Leviticus är en smula irriterande, och den läsare som inte känner till dessa namn på Moseböckerna kanske inte ens greppar att det är Moseböcker som avses. Jag vill dock inte klaga. Att översätta en sådan här bok som gapar om så mycket måste vara ett digert jobb och jag har totalt sätt rätt få invändningar, men just det här var lite störande och faktiskt en smula märkligt.

*Tillägg: Tidsangivelserna är destillerade ur brödtext och ev. skulle Armstrong själv skriva annorlunda i en sådan här uppspaltning. Se https://rebellaundrar.wordpress.com/2015/06/05/den-jahvist-som-aldrig-funnits/ för vidare fundering kring dateringen.

Annonser

One thought on “Inledningsfunderingar kring Bibelns olika berättarlager

  1. Ping: Den jahvist som aldrig funnits | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s