De eleusinska mysterierna

Bland de grekiska gudasagorna finns berättelsen om fruktbarhets/jordbruksgudinnan Demeter och hennes dotter Persefone som mot moderns vilja giftes bort med Hades, dödsrikets härskare. Demeter övergav människorna för att leta över hela jorden efter sin dotter, en vandring som genererade flera dramatiska äventyr. För människorna betydde Persefones agerande dock att jorden inte längre bar frukt, och människorna började svälta. För att de skulle kunna fortsätta offra till gudarna såg Zeus till så Persefone fick komma tillbaka till sin mor – men bara en del av året. Några månader om året måste hon tillbaka till Hades, och då blir det vinter. På våren släpps hon upp igen, och Demeter ser till så marken åter grönskar.

Denna berättelse, tror man, återskapades och gestaltades i de eleusinska mysterierna. Det fanns flera mysteriekulter men de som utspelades i Eleusis, några mil utanför Athen, är de mest kända och inflytelserika. Mysterion betyder invigning, och själva mysteriet var ett psykodrama som tjänade som invigningsritual i kulten kring Demeter. Exakt vad som skedde under mysteriet var strikt hemligt. Att avslöja det var sedan staten övertagit de säkerligen mycket lönsamma mysterierna belagt med dödsstraff. Därför har vi bara små informationsskärvor om vad som hände, men man känner sig ganska säker på att det visades upp någon typ av dramatiskt spel säkert förstärkt med många effekter. Mysterierna inleddes med några dagars fasta och umbäranden, så att mystais känslomässiga upplevelser blev starkare. Möjligen förekom även någon typ av drog, vilket dock är omtvistat. Själv tänker jag att det i så fall får vara någon ganska snäll drog, eftersom risken för bakslag annars blir stor. Efter två dygns fasta är i och för sig även rätt milda droger ordentligt verkningsfulla.

Gamla tiders initieringsritualer brukar vara en prövning, och därför skrämmande. Så även här. Det fanns fall då det slog fel och människor kom skrämda och skakade från mysterierna, men syftet var enligt Karen Armstrong en utveckling, att de skulle lära sig något bra av upplevelsen. Karen Armstrong refererar i ”För Guds skull” särskilt uppgifter om att människor genom de eleusinska mysterierna blev bättre vän med tanken på döden.

Riterna gjorde det möjligt för mystai att dela Demeters lidande. Hennes kult visade att liv utan död inte finns. Sädeskornen måste myllas ner i jordens djup för att kunna frambringa livgivande föda, och på samma sätt var Demeter både sädens gudinna och underjordens härskarinna. Mysterierna skulle tvinga adepterna att konfronteras med sin egen dödlighet och lära sig acceptera den som en del av livet.

Här förmedlades ingen hemlig doktrin som mystai var tvungna att ”tro på”. ”Uppenbarelsen” hade mening enbart som kulmen på den intensiva rituella upplevelsen. I en lysande sammanfattning av den religiösa processen skulle Aristoteles sedermera konstatera att mystai inte gick till Eleusis för att lära (mathein) något utan för att uppleva (pathein) något och genomgå en radikal sinnesförändring (diatethenai). Riterna tycks ha gjort ett djupt intryck. Ingen deltagare kunde undgå att bli överväldigad av en ceremoni som var till den grad ”överväldigande i skönhet och omfattning”, skriver den grekiske retorikern Dion av Prusa (50-117). Han ser ”många gåtfulla syner och hör många gåtfulla ljud, alltmedan mörker och ljus hastigt växlar och oräkneliga andra saker sker”.

Kristendomen innebar slutet på de eleusinska mysterierna – inte på en gång, men allteftersom kristendomen tog över minskade deras betydelsen. Evenemangen stängdes och förbjöds av myndigheterna i flera omgångar, tills de slutgiltigt krossades omkring år 400.

De eleusinska mysterierna hade förmodligen mycket gamla rötter. Trots att vi vet såpass lite om dem har de säkert haft stor inverkan även på modern tid. Jag tänker främst på frimurarna och deras hemliga ritualer, som även de lär ha en del med döden att göra. Kanske frimurarna uppfann hjulet igen, men troligare är väl att de tagit inspiration.

Jag är inget stort fan av Marianne Fredriksson men hennes ”Den som vandrar om natten” älskade jag, främst för bokens första halva med det stackars barnet Marcus. I boken finns en scen där den kaldeiske magern Anjali genomgår någon typ av slutprov i sin utbildning. De är visserligen individuellt utvalda och inte utförda i grupp utan som soloprov djupt nere i en grotta, men jag tänker ändå att den framställningen nog kan ha inspirerats av vad Fredriksson läst om de eleusinska mysterierna. Någon kommer ifrån grottorna efter att ha blivit kvitt sin dödsskräck. (Anjali däremot fick brottas med sin stolthet och sin längtan efter berömmelse, om jag minns rätt. Men det har liten betydelse i detta blogginlägg. Mm, jag ska nog läsa om den boken.)

Det här att ritualen inte innehöll någon doktrin att tro på är något som Armstrong upprepar gång på gång, för de olika historiska ritualer hon går igenom. Om man som jag redan läst bokens andra halva och förstår varför hon poängterar detta blir det en smula tjatigt. Här nämner jag det särskilt eftersom de eleusinska mysterierna blir ett så effektivt jämförelsematerial för senare religiösa ritualer. Karen Armstrong drar också något exempel som hon menar inte alls var som vi föreställer oss, utan mer som de eleusinska mysterierna… som ju var ”alive and kicking” vid den tid då kristendomen anlände till Grekland, mhm. Mer om det när vi kommer dit.

)()()()(

Liksom de flesta andra blogginlägg där jag nämner Karen Armstrong är denna text baserad på min läsning av och funderingar kring Karen Armstrongs ”För Guds skull”. Ibland – som här – har jag kompletterat med Wikipedia och/eller Nationalencyklopedin, ibland har jag nöjt mig med bara Armstrongs bok. Det har kommit in en och annan kommentar som finner det jag skriver så imponerande, vilket jag alls inte förstår. En bok plus några uppslagsverk, det är väl gymnasienivå och inte ens god sådan! Karen Armstrongs bok är innehållsrik och där finns oerhört mycket matnyttigt, som jag läste vid precis rätt tid för att sätta igång mina tankar. Därför tuggar jag igenom boken extremt noga, vilket är hela bakgrunden till just de här typen av inlägg på min blogg.

I avsnittet om de eleusinska mysterierna tror jag att Karen Armstrongs översättare råkat göra några slarvfel, av rent missförstånd. Här och där ser det ut som att myten sade att Demeter varit i Eleusis, men jag håller det för mer troligt att den engelska frasen syftade på Demeter-framställningen i Eleusis. Annars får jag det inte riktigt att gå ihop.

Annonser

3 thoughts on “De eleusinska mysterierna

  1. Ping: Varat: Brahman, atman, Dao, ilam, ellu, Elohim | Rebellas andra

  2. Ping: Filosofi som ett slags andlighet | Rebellas andra

  3. Ping: Dopet som mysterierit | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s