Den stora uppståndelsedebatten

William Lane Craig vs. John Shelby Spong. En timme och 45 minuter. Jo det var värt att titta igenom, men jag tänker inte se den mer än en gång.

Herrarna pratar förbi varandra en hel del, de har så olika utgångspunkter och att då tussa ihop dem i en debatt blir som det blir. Det blir bättre debatter när relativt bokstavstroende evangelikaler som Craig debatterar med ateister, för då är man enig om vad man talar om.

Jag tycker samtal mellan personer av dessa slag vore intressanta. Jag tycker det finns alldeles för lite av dem, men det bör nog vara i form av välvilliga samtal snarare än debatter. Den här debatten är ändå ganska snygg. Craig gör några försök till argument på personnivå men Spong säger bara ”det där känner jag inte igen mig i” och lämnar det därhän. Rent uppförandemässigt är det Spong som ”vinner” debatten. Han är dessutom en mer anslående talare, tränad i predikstolen under snart 50 år.

Vad gäller sakinnehåller misstänker jag att ingen av dem påverkar den andres anhängare ett smul, men det var i alla fall intressant att höra Spong utveckla sina tankegångar och intressant hur han väljer att diskutera med denne evangelikal. Jag kan tänka mig att Craig kanske ibland kände sig en smula ignorerad, att Spong struntar i vad han säger för att istället ta upp sina egna infallsvinklar. Samtalet hade blivit så mycket bättre, eller rättare sagt det hade blivit samtal inte bara debatt, om båda – eller åtminstone Craig – ibland frågat den andre ”hur menar du nu”. Spong, tror jag, förstod sin motdebattör mycket väl. Craig hade garanterat läst in sig på Spong, men ändå inte riktigt förstått tror jag.

Spong menar att evangelierna är skrivna på dåtidens språk. Han drar jämförelsen ”hur skulle en person år 100 e.Kr. ha beskrivit ett epileptiskt anfall, och hur beskrivs det idag” – vi kan inte ta beskrivningen från år 100 och tillämpa den bokstavligt. Han menar att uppståndelsen är och var en realitet för lärjungarna, en viktig sådan, en omvälvande händelse. En religiös upplevelse, men inte en fysisk realitet med en kropp som reser sig upp, lindar av lindorna och går ut ur graven. Spong tillhör extremerna här. Han tror inte ens på den tomma graven, så som skildras i det äldsta av evangelierna även om man klipper bort det slut som skrevs dit senare. Han ser även det som bildspråk och metafor.

Spong menar att evangelierna skrevs som liturgiska texter, ämnade att framföras i synagogan där den judiska jesusrörelsen hölls. Det var en intressant synpunkt, som även sätter de många referenserna till judarnas Bibel i sitt sammanhang. Craig däremot menar att de tillhör den litterära genren biografi, och säger att det är vad dagens forskare (”scholars”) menar. Spong säger att det gör de inte alls. Craig nämner några namn. Spong säger, ja kanske diverse evangelikaler men – jag minns inte formuleringen, han var inte så rå som jag skriver det här, men han måste mena att de som Craig åberopar finns på diverse universitet/högskolor av typen ”Livets Ords teologiska högskola” medan de som han själv lutar sig mot tillhör den ”riktiga” akademin, på de erkända universiteten. Nu kan det visst vara så att Spong inte är helt uppdaterad. Gubben är trots allt över 80, och ”The Jesus Seminar” som han tillhört har väl haft sin storhetstid. Men jag tror också det ligger en hel del i Spongs bedömning av Craigs bias när han bedömer var forskningens konsensus ligger.

Vi får också veta att Paul Tillich för Spong är en av de mest centrala teologerna. Mhm.

Kvar står min fråga varför jag skulle bry mig om en religiös upplevelse som en skara lärjungar till en avrättad gallileisk rabbouni fick för 2000 år sen. Vill jag ha ideal, människor att se upp till, då kan jag lika gärna välja Martin Luther King, Nelson Mandela, Gandhi eller Buddha. Det finns nog också en hel del att hämnta i Katolska kyrkans helgonberättelser, även om de oftast förefaller vara tvättade för att passa den hagiografiska genren – men det spelar ju ingen roll, om det bara är berättelser jag vill ha. Spong är iofs inte riktigt i ”det är bara berättelser”-genren. Han bryr sig mycket om den historiske Jesus – fast jag vet inte riktigt vilken Jesus som är central för hans tro. Den historiske eller Kyrkans? Kanske Kyrkans, trots att han förstår att det finns stora skillnader?

Jag skulle inte längre formulera mig som jag gjorde i inlägget Fyra sorters kristna. Min uppfattning har komplicerats en del sen jag skrev den texten (skyll på Karen Armstrong, i första hand) men jag tror fortfarande att man, för att över huvud taget intressera sig för den typ av kristendom som biskop Spong företräder, ska vara uppvuxen i kyrkan eller på annat sätt ordentligt rotad i tro av mer bokstavligt slag än Spongs (vilket inte säger så mycket). Själv är han uppvuxen i ett fundamentalisthem, och formad till rasist, sexist med mera säger han själv. Han har gjort en livsresa, John Shelby Spong. Jag tror inte han har skrivit någon regelrätt självbiografi, men en sådan vore klart intressant att läsa.

En debatt – eller diskussion – om huruvida den fysiska uppståndelsen är nödvändig för kristen tro hade jag tyckt varit mer intressant än det ämne som diskuterades här, nämligen huruvida uppståndelsen faktiskt har hänt. Den frågan ställdes till Craig av någon ur publiken, men han duckade och menade att han ansåg att den fysiska uppståndelsen är sann och därför är det inte intressant att diskutera från annat perspektiv. Antingen missade han att ta en poäng eller så ville han inte kalla den över 80-årige mannen i lila biskopsskjorta för ”enligt min definition inte kristen” – vilket förvisso biskop Spong har hört många gånger. ”Modern kättare” var den lille nät-ateisten med fundamentalistbakgrund Evid3nc3s omdöme. Jag gissar att det är hur man ser på Spong i de kretsar han kommer från.

För bara några månader sedan avskydde jag John Shelby Spong. Jag tyckte han var en förrädare. En sån som förstört kristendomen så den inte längre gick att tro på. Nu tycker jag att hans version av kristendomen är ganska sympatisk, fast samtidigt tämligen ointressant. Någonstans kan jag inte förstå varför en sådan tro kräver mässhakar och vinröda biskopsskjortor.

Jag förstår inte heller varför biskop Spong aldrig tituleras biskop emeritus. Det kanske man inte gör i Americkat? Istället säger man biskop Spong, som om han fortfarande hade sitt biskopssäte. Smått mysko, tycker jag.

För övrigt anser jag – nej Kartago lämnar jag ifred, men biskop Spong bör sluta färga håret.

Annonser

One thought on “Den stora uppståndelsedebatten

  1. Ping: Karen Armstrongs – och mitt – tolkningsraster | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s